Aftonbladet – 14 april 1851, sida 1

FT ARUGRS VI APOR HOrnel al tralla BUNKSPOuSvid samma gata; i H. Krooks, A3 24 vid Stergauan; , och 2 8 banko raden för de öfrige gångerna samama SAO FANTA ASSESSORN sannolikhet deraf, att IMandelstidningen icke ämner bvart br Sandvall rest. Vi tlita os vid detta tillfälle piminna erom, att dei ej var så särdeles längesedan Aftonbl:det, i ett genmäle på ett temligen hiftigt anfall från Hondelstidningens sida, bid hr Sandvall att spegla sig i hr Lindmans öde, som ödgade:; cehappera på våren 1849. Grannaheten skule förbjudit os: att vidröra d-nna nu, då hr Sandveli är frånvarande, om ej Hacdelstidningea vid den tiden, bvaromn ha stöllt sig fram med en symmer: sigt och bra mycken oblyghetsisorma cit tjusets barn, medan Aftonbiadets motiver der örermål för anfall. ro fall torde det vara att förmoda, att mhbytet af egsre och redaktion till Handelsen koramer att, med bibebållande af en FR sorma en mirdre vild ton in samma blad tundon gifvit prof på under den sista tider. Vi siuta detta af nigra ord af redsktionens sjel Seian ri igen uti Handelsudningen för den 3 böivit meddebhdt sutet ef en artikel, kallad: det moderna slafve-iet, bviken är af temligen affenbet, så förekommer längre vv eondiår bes: amma nummer af bladet fö jade ned is Vi sluta i dag ea artikel, kelled: Det moderna släfveriet, hvilken redan var påsörjad, innam på varande urtgifvare Öövectogo tid-ingers ledsimg. Vi hafva derför icke velat afbryta des: inörande:, helst den innebär må: ga bebjertassvårda fanningar; men vi vilja härmed hafva reserverat o:s mor set fiend.liga i framställningeätte: och det upphetsan ie i sariket. Riksdagen Brist på utrymme förhindrar för dagen införandet af det förelag fit. Raob efgaf i Adelns lördagsplenum, då betänkandet rörande Bankens låreoch kreditivröre!se der diskuterades; men det skrll med det första blifva meddeedt. — 10 P:esteståndets diskussion om själavå den i hufvudstaden. Till en början erfordrar referatet i lördazzsbladet jen rättelse, att Etozomiutskottets utlätonder i ämet var föranledt af en motion af kontraktepprosten Forsseil (och icke af prosten Holm). Mationären hsde med fistadt afseende å det in Aytands som bufeudst:den, framör andra kommunr, utöfrer på hela landets seder och tipkesätt, framställs de anledningar vexsade bekymmer, som uppkomma vid betraktandet ar det krisliga och sedliga lifvets tillstånd hos bufvudstadsns befolkning. Med åberopande af de vittne börd, som den ärliga imålsstatistiken, teboll ommi berättelsa, gar och enskild eriren 00tionären ansett, att, på en varm kiisten av ena m på ke illa ar en ionärena ofvertyg sel e vudstaden förhållans det för presterskapet, med allt bermödanade, emnjligt att der handiva dena själavård, som inom bverda Ö: samling utett nödvändigt vilkor för det en es bestård och förkofran. De särskilda förssmlii garnes folkrnängd vore i allmänhet alliför stor. preesternas antal i förhållande dertill otiliräckligt, dessms och i sycnerhet pastorernas tid och veiksamhbet aliför mycset tagna i anspråk för en strängt kontrollerande verksamhet i en mängd saf kommunala in ättningar. tillfället dem derigenom betoget stt sörja fördet sem egentliaen till kallet börer, och lönerna til större en beroenda af diskretion. I allt detta, ävensom sargmant gande förhållanden, låge r och det vore för hufvudstadens och för landets i bög cred angeläget, att genom de:a3 urdanrödjande söka lossa de band, som nu hämaado ejalasörjarens verksemhet. Motionären hade på Ges:a gruvder föreglepit, at: Rikets Ständer mätte 1038 Kongl. Mej:t till nådig uppmärksamhet anmöla sin efvertygelse, att särekilda undersökningar och åtgärder vore behöflisa, för att bland hufvudstadens baoikning bringa själavärden till öfverenssämmel:e med det kick, som enligt gällande kyrkolagoch ordivg bör ega rum, på det icke hverja särskld medlems kristliga lif, till största mehn jemväl br kommusen och hela vårt samhälle, må i sin utveckling ortfarende bämmas. I eit vid remissen efsifset yttrande bade ht komninister Beckman förklarat sig instämma i motiojaen och enfört, stt den första och egentliga:ste orsa3 till broitens och gsedeslöshetens tillve:xt inom aofrudsteden vora en aftynande gudsfruktama, och att ;eledningen derttill för ej ringa del vore attt söka i len ställning, i hvilken det tienstgörande presterkepet sig befanne. Kyrkoherdarne, upptegne af tsläsa direktioner och kommittger, af betygs skrifvande seb mångfaldisa dylika sysselsättningar, kunde ej sa tillräcklig tid öfrig för den egentliga undervisningen cch själavården. Doat godtyckliga i aflöningssättet ställde dem för öfrigt i ett falskt förhållande ill församlingen, under det att en del af rufvudstadens presterskap för brödomsorger måste använda sin förmåga i undervisningsanstelter. En amnan omständighet, som menlist inverkade på det sedliga och eeligiösa tillståndet, vore förhål!andet i afsscenda på den uppvexande ungdomens undervisning. Wid 42:te aller 43:de året utginge barnet ur folkskolan, försedt med ofta goda kunskaper, men hvilka: kuvskaper snert förföllo vid den ringa omsorg föräldrar och busbönder vanligen egnada åt de ungas andliga förcofran, sedan de lemnat skolan. På detta sätt vore, vid 46:d0 året, den bättra delen af skolbyggnaden an ruin, af hvilken presten måsta på 25 eller 30 lektioner försöka uppföra en vacker och fallständig byggnad. Det vores icke att förmoda, att en Varalug grund för ett sannt kristiigt lif sålunda kunds läggas, och detta visade sig äfven dCeri, att arbetsklassen inom bufvudstaden föga besökte kyrkorna, at förbållande, som, esligt talarens åsigt, till en stor del uppkomma ef hristande religiös underbyggaad. Husförhören besöktes sällan af andra än nå2ta skolbarn; inga flyttnisgsförhör h les med den 078 Cel af bevikningen, fom kunode sigas föra en mwediskt lefnadssätt; kommunioasförhör räknades (Ul utdantegen, Följden af allt detta vore, att. efsuramel:e i 8 då 40 år af den heliga Nettvar:r omkring 30:de lefnadsåret funde läsa Tron, Tio Guds Bud, el7 ens sit Fader Vår. I sådane förhållanden, jomie 3 med dem samverkande orsaker, borde man söka i I brottens, i förhållande till fock märgden, ra antel ech till det ständiet ökade befängelser. Hvad som härvid, och icke icg ef de större förvore et ut1 inom bufstora oligez