Aftonbladet – 12 april 1851, sida 2

utveckla stridskrafterna och befästa sig. Den föreslagna fregattflottan skulle icke kunna lägga något hinder i vägen härför, öch om fienden äfven ansåg densamma vara farlig, hvilket i parenthes sagdt, vore mycket dumt af honom, så behöfde han eadast blockera Landskrona med några livieskepp — och dermed vore heia fregattflottan gjord overksam. Samma öde skulle drabba en linieflotta, om vihade någon, med den skillnad likväl att till dess blockerande troligen erfordr. des några flera skepp. Jag anser mig böra nämna detta här, för att möta dina invändningar, men ämnar det oaktadt längre fram söka visa nyttan, jaa! behofvet, af en linieflotta för Sverige. Vill du emellertid vara god och armmtaga: stt, vid den ofvan supponerade landstigningen i Skåne, 40 år förflutit från närvarande tid; att grefve v. Platens system under dessa år blifvit fullföljdt och utveckladt; och att således den 360 fartyg starka skärgårdsflottan hunnit blifva fullt färdig. Nationen skulle då med bopp och förtröstan vända sig till denna dyrbara flotta, hvars ena uppgift påstås vara att skydda Sverige från landstigning. Du måste dock medgifva att en skärgårdsflotta,, om än aldrig så stor, som ligger overksam inågonstädes mellan Stockholm och Kalmar, iicke kan hindra en landstigning i Skåne. För dettaändamål måste den förflyttas till sjelfva landstigningsstället, men häremot har Östersjöns natur, eller också skärgårdsflottans egen, om jag så må uttrycka mig, lagt nästan oölverstigliga hinder. För att komma från Ölands södra udde till sundet mellan Skåne och Seland, måste man öfverfara en betydlig del af öppna hafvet. En frisk vind reser här sjön så mycket att hvarje skärgårdsfartyg derigenom blir fullkomligt ostridbart och hela armadan, förspänd med alla ingfartyg som Sverige kunde mönstra, kunde inom en timmas tid af elementerna bllifva försatt i ett fullkomligt försvarslöshetsttillstånd. Fem eller sex skepp, fregatter och ånglartyg, skulle under sådana förhållanden, utan att sjelfva behöfva lida någon betydlig skada, kunna i grund förstöra hela denna flotta. Sättet vore: att segla öfver den ena efier den andra och skjuta med skrå i högen, ungefär som man skjuter sparfvar med dunst. Jag är öfvertygad derom, att ingen af skärgårdsflottans ifrigaste förfäktare kan bestrida, att en sådan fllottas öfvergång från Kalmar till Öresund voree ett ytterst vådligt, ja nästan omöjligt föreltag, om fienden beherrskade denaa delat Östersjön med några större segel och ångfartyg. Åtminstone skulle ingen våga tillstyrka ett sådant tåg, då det gällde fullt allvar. Men antag äfven att skärgårdsflottan, på ett eller annat sätt, lyckligen anländt till sundet. Der har den emot sig hela landstigningsflottan, byaribland troligen skulle finnas minst 30 eller 40 linieskepp, fregatter och ångfartyg. I sundet fins dock ingen befästad hamn för skärgårdsflottan att inlöpa uti, och der den i trygghet och ro kunde afvakta stillt väder, hvarförutan ett anfall på fienden icke är tänkbart. Här kunde den sålades utsättas för samma fafor som under tåget till sundet. Jag skall framlägga fakta. Sommaren 4848 lågo 2 bitaljoaer kanonslupar (hälften svenska och hälften norska) i Landskrona bamn. Uader mer in 2:ne månaders tid kunde de icke utgå på excercis mer än några få gånger, ty vid minsta vind var sjögången för stark. Öfningarne nåste således, omkring fem sjettedelar af tiden nskränkas till excercis på land. Dessulom kan lu fråga officerarne på de slupar som wiro från stockholm, om de kunna förneka att deras alfva bataljon, som ett stycke af vägen bogjerades af ångfartyget Gylfe, hade varit helt och hållet ur stånd till försvar om den på väsen melian Öland och sundets, under frisk vind hade mött ett större fiendtligt segeleler ångfartyg. Dess öde hade då efter all sanolikhet blifvit att antingen gifva sig, blifva fvereeglad eller skjuten i sank. Du imvänder anskse: att det likväl är ett faktum :att de venska och norska kanonsluparne lyckligt kom00 till sundet och qvarblefvo der i mer än månader. Ja min vän! de kommo dit unler fredstid, och väl ditkomna låga dei hamn första delen af tiden. Under öfverfarten hade le ingenting annat än elementerna att bekämp:, ch under vistelsen på stället kunde de sjelfva rälja evolutionsdagarne efter väder och vind. Under brinnande krig blifva dock förbållandena 1elt annorlunda, och den, som då gjort sina veräkningar efter hvad som under freden är itförbart, skall eannerligen få erfara att han jort upp sin räkning utan värden. Jag önskar att du af ofvanståends kunde öfertygas om omöjligheten, att med en skärårdsflotta bindra landstigning på Sveriges öppna uster. Det må nu vara buru osannolikt som elst att Ryssland någonsin företager en dylik Skåne, så måste man dock medgifva ait, om en Europeiska politiken vore så förfallen, att yssland med allvar kunde tänka på Sweriges röfring, så skulle det troligen välja en Jlandtigningsplats der dess armåe, utan att blifva road af vår skärgårdsflotta, kunde med största itthet landsättas. Transporten till Skåne är isserligen längre än till Grisslehamn, men nåra dagars förlängd öfverfart betyder föja för en som lemnas herraväldet i Östersjön oberidt, i jomförelse med vissheten att få ligga intastad och lugn på sin intagna ankarplats, elst det nära nog försvarslösa Gottland sy8 erbjuda en lika säker som agreabel Ihviloankt. Du torde härvid behaga påminna dig t ryktet onder de sednare åren ett parr gånr omtalat, att Ryssland ämnade landdsätta ),000 man i Holstein, utan att någon ansett tta såsom öfveransträngning eller såsom en nöjlighet. Det törde således vara klart: att skärgårds