Aftonbladet – 11 april 1851, sida 2

eräkning af utgifter, fordons nötning . s. v., för osternes forslande drages med kostnaler öfverstiande 600 rdr bko. Tal. hade intet enot förslaget m undersökning af postförhållanderne, men skulle lock bestrida nedsättning i portot samt hvarje anan reform i denna väg, tilldess postföarnes beläenhet blifvit behjertad och rättvisligen förmildrad. Vånga ledamöter förenade sig bärom. Nils Jeppsson såg iogen fördel vid utskottets förlag, och då utländska exempel hos oss ej obetingadt vöra följas, fann han skäl till afslag, och biträddes leri af Johannes Nilsson, Nils Andersson m. fl. — )stman anförde hu!vudsakligen enahandsa skäl som Nils Persson. Strinnlund hade svårt att bifalla förslaget i dess ärvarande skick, ty nedsättning i brefpcortot skulle rabba staten, och allmänheten nödgas gcenom bevilling ersätta bristen. Han trodde en reform böra öras derhän att staten ej må taga en skilling från jostverket, men att detta verk ej heller må uppbära ågot af statens medel, utan göras till en anstalt om bär sig sjelf. Han yrkade återremiss på dessa käl. Postförarnes sak vore ock af långt störra vigt. Jan uppmanade hvar och en som reser, att beskåda ostgårdarnes bedröfliga belägenhet, med deras sist och sämst bergade skördar, deras utsugna och rui1erade tillstånd. Postverket samlar vinstt med deras 1tarmande, ty slafven kostar mindre att underhålla in den frie — och postförarne äro verkliga slafvar. Vi hafva köpt slafvarne frie på S:t Barthelemy, illade han, men vi ha dem qvar i Sverigen. — Ola Månsson påminde att någon förändring ej ännu vore illstyrkt, endast en undersökning och förslag tillreslering af postväsendet. Det vore obetäuksamt att slå sådant på förhand. Allmogen kan :j särdeles olifva betungad då den så föga brefvexlar, men börlan af kronobrefbäringen blefye lindrad och afstånlen förminskade. Han ville till förekommande af afslag ingå på återremiss, men bifall vore det rätjaste då man ej här tagit på hand i något afseende. Petter Claesson trodde att de som nu messt betunga postförarna, sffårsmåonen, blefve de enda vinnande och detta syfte syntes bäst af motionärernte, men de stå nog ut, mente han, och äro ej affärerna: sådana att de kunna bära korrespondensen, då är bässt att nedlägga dem. Han yrkade afslag. — Henrilk Andersson talade för efslag; Tobias Lind för bifall. Sahlström ville ej underkänna Nils Perssons uppgifter avgående postförarnes betryckta ställning, men önskade bifall till den föreslagna undersökningen, hvarom ständerne sedan ägde frihet att bestämma. Han förmodade att om en blifvande undersökning ledes med allvar, många saker af vigt torde komma under pröfning och bland dem äfven postförarnes. Han vore dock äfven hugad att ingå på Stirinnlunds id, att förbättring i postböndernes belägemhet gjordes såsom vilkor för undersökningen. — Odlin, Lindby, v. talm. Zetterberg m. fl. instämde. — Christen Andersson ville bifall, Erik Ersson från Westerås län afslag. — Strinnlund bad bröderne observera, att den föreslagna skrifvelsen tydligen syftar på införande af ett medelporto, men innehåller intet om postförarne. Efter hvad som passerat, yriade han nu afslag, med ogillande af sättet, ty brist skulle uppstå och det är bondeståndet som vanligen får betala sådant. — Nils Larsson från Jemtland, Rutberg och Anders Eriksson yrkade afslag; Uhr och Ola Månsson ännu en gång bifall. — Håkan Pettersson från Blekinge yttrade till sist att han, scom nyss förut protesterat emot undertryckandet af enn motion om utredning af vigtiga ärender, ansåg konseqvent att för egen del bifalla den här föreslagna. undersökning. Utlåtandet om medelportot blef emedlertid afslaget, med reservationer af Ola Månsson, Sshiström, Tobias Lind, Petter Mårtensson och Falk. Beviilningsoch Ekonomiutskotiens ud. JM 3,angående kurhusafgiften, bifölls. Härefter förekom Statsutskottets utlåtande JM 96, i anledning af återremiss å vissa punkter af utl. M 30, med Rikets Ständers revisorers berättelse. Ståndet hade intet annat att göra än låta vid det förnyade utlåtandet bero, men då 4:de punkten rörande militärförfattningssamlingen förekom, uppstod en långvarig tvist. Talmannen framställde nemligen i denna del enahanda proposition, och då demsamma med en mängd jarop besvarades, föll klubban helt sakte. Talmannen öfvergick derpiå till nästta föredragningsämne, men i detta ögonblick uppsttod Ola Minsson yrkande att få veta beslutet i föresgående punkt. Han sade sig ej hafva hört talmannten förklara hvilkendera meningen borde anses öfvervägande och ej hell:r klubbslaget derefter. Han hade yrkat afsleg på 4:de punkten och ämnat begära votering derom. — Uhr som sitter betydligt närmare talmannen än Ola Månsson sade sig ej hafva hört klubbsleaget och Rutberg anmärkte skämtande att klubban vore nästan för liten. — Sedan talmannen och sekreteraren å ena sidan samt Ola Måmsson å den andra en stund tvistat om grundlagens tpdpine i dylika fall. medgaf talmannen att bestutett fioge avses såsom ännu ogjordt, hvaremot sekretteraren nedlade sin protest. Vid härefter anställd votering segreds helt oförmodadt Ola Månssons åsigt, med 48 röster emot 32, hvarigenom alltså 4:de punkten i bet. JM 96 var afslegen samt herr Sijernsvärds motion om författningssamlingens utgifvande godkänd. Till andre suppleanter för lånekontoren i Götheborg och Malmö utsågos: för det förra Lars Johan Andersson i Porteled och för det sednare rusthållaren Nils Persson i Tågarp. Utskottsbetänkanden. Statsutskottets utlåtande N:o 80, i anledning af återremisser af utlåtandet N:o 60 angående upphörande af Jjuspenningar för embetsArch tianctam än csamt avtranrdinariar tillctirrlk av: