Aftonbladet – 10 april 1851, sida 1

jan sjelf höl!, under det han förtrott den andra åt en torargosse. Ingen fick gå i fred för hans upptåg. Silkesaren höll ban på att skrämma till döds, och det var icke itan att han med giriga blickar såg efter piplan, då hon ned långsamma steg gick öfver gården, cch han kunde cke underlåta att ropa fisk i viken... sor fisk! Men ban tordes icke lyfta tåget när hon passeride. De närvarande personerna voro alla vana vid Adelaides sält att vara, och ingen fästade någon serdeles uppmärksambet vid hennes tysta uppträdande ceh försvinnande; endast Selmas blickar följde henne oruligt ibland, när hon kom och gick, och hennes uppmärksamhet lemnade hense aldrig, äfven då när den tycktes vara fästad vid andra söromil. Sedan Stuarts ankomst hade emedlertid denna ömma oro något förminskats; hon kände med glädje, att hon hade ett säkert och pålitligt stöd i bonom. Derföre följde hon ej heller nu sin syster, un fortfor lugnt och omtänksamt att iordningstäla supgn under lindarna på gården, hvarvid Waldbeim gick henne tillhanda med råd och dåd. Hvar ha vi vår doktor? frågade kommendörkapten, i det han såg sig om; supn är färdg och ingen är i stånd att få reda på honom... ban må väl inte redan ha gått och lagt sig heller? Det vore inte underligt, pappa, uppliyste Cias, som närmat sig bordet under vissa spekulatronter för sitt fiskalänge, ty ban hade mörkt att Waldheim gzjorde sina slag i farvattnet för att biträda Selma. Det vore inte underligt alls, ty hela förliden patt spatserade ben fram och tillbaka på sitt rum, som perpezdikeln i en klocka.:. Tyst då, Clas! hviskade Selma och fortfor högt: det år kanske Clas sjel! som gått i sömnen, när allt fommer kring.n Det tror jag visst... inföll lila Silva, för att understödja systrec, som syntez orolig. Ne-ej, det tror jag visst inte... ochp, fortfor den oefterrättelige Cias, pdet brinner ljus hela natten i hans rum, det är säkert.o Det der her junker helt säkert drömt, sade Selma i afgörande ton.