den i akmänhet vara illa qvaltficerad och väl behöfva lyftas till tillbörligt anseende. Den förändring ban åsyftat hade väl ej i allo gått igenom hos utskottet; men vid fråga om en reform måste man ge med sig. Då likväl Bondeståndets nu yttrade motstånd syntes härleda sig från fruktan för ökade kostnader genom de indirekta valen, och på detej stån iet genom ett afslag måtte sönderrifva hvad man med så mycken möda åstadkommit, föreslog han der medelvägen att återremittera batänkandet och dervid enhälligt begära vatt de tingslag, som önska disekta val, må få behålla dem, och de som önska indirekta val, äfven må vinna detta syftemålv. Så lunda blefve alla belåtna. — Härmed förenade sig ibom, v. talm. Zetterberg, Gustaf Pattersson, Carl Tholsson, Falk, Berg m. fl. — Unr från Örebro län biträdde förslaget om återremiss, med gillande att valbarheten utsträckes enligt utskottets förslag, om ock valsättet ej gillas. — Tobias Lind från Bohus län yrkade bifall. m Diskussionen fortgick, då Östman åter fick ordet och upprepade att förslaget ej innebure något bättre ån hvad för närvarande är. Han tillät sig säga att det allmänna stode i ganska liten förbindelse hos motionären för den möda han gjort sig, och yrkade ånnu en gång afslag. — Pehr Hansson från Wermland yttrade att 4823 års författning emottogs såsom ganska välkommen, ty den Kvilade på den mest de: mokratiska grundval och lemnade frihet för folket att sjelfve utse dem, som skola biträda domaren i skipande af lag och rätt. Han ansåg kommunerne ej stå så lågt I moralisk lyftning att de välja ovärdiga personer härtill. Han trodde dessutom nämnde: männens samvete vara nog att förmå dem hålla sins dyra pligter af redlighet, ståndaktighet och trohe för sin aflagda ed. Men genom det nya valsätte: skulle folket lemnas fullkomligt främmande för de personer som deltaga i rättvisans skipande. Teal vore föröfrigt en vän af reformer, men ville i så. dant fall ha dem fullständiga. Han afslog således betänkandet och trodde sig ändock hysa lika liberala åsigter som de, hvilka lemnat bifall. — David Andersson yrkade återremiss och framgång åt der medelväg Ola Månsson föreslagit. Han ansåg en fullmakt af folket till ombudet vara lika god som om de sjelfve valt, men den fördelen vunnes att der väljande eger större utrymme än socknens, för der person: han vill antaga. Den omtalta vigilansen, ansåg han vara föga lönande, då hedern och namne: af nämndeman ej uppväga besväret derför. — Afver Bengt Gudmundsson ingick på den begärda återremissen. — Rutberg yttrade att all lag måste vars: ovilkorlig, hvarföre han vidhöll sitt yrkande om afslag, och ej, såsom Ola Månsson föreslagit, val emellan tvenne alternativer. Sedan Jöns Månsson från Skåne förklarat sig rö sta för återremiss, fick Ola Månsson åter ordet och försvarade sitt förslag med utförlighet och energi. Han frågade bland annat om någon kunde bestrida det omedelbara val ej i de flesta fall misslyckas, och piminde om de sålunda utsedde ledamöterne vid egodelningsråtter, markegångssättning, brand:stodsnämnder rm. m. Han hade för öfrigt ej si stor förkärlek för egna förslag att han ansåf dem efelbara, men Östmans yttrande om den rings förbindelse hvari allmänheten stode till honom för besväret, nödgade honom förklara det han i dett: fall ej tänkt på någon tacksamhet, utan endast hafi för afsigt att verka till allmän båtnad. Brodren Östman torde ej mer än någon annan kunna dispo nera öfver det allmänna omdömet, men borde er apoan gång yttra sig öfver saken, ej om personen: syften och öde. — Emot Rutbergs yttrande att lagen ej får vara alternativ bade tal. tillhands en förordnicg af, såsom han trodde, den 44 Juli 4818 der häradsboerne lemnas rätt att vid vägsyner sjelfve välja tiden e. v. Han gratulerade vidare Rutberg om denne i allt ville hylla lika liberala åsigter som då han yttrade att de bästa val utgå från folket! sjelft; — och om Pehr Hanssons radikala bekännelse yttrade han, att den söm sålunda uppträder med yrkanden på att vinna allt, vanligen får erfara att han vinner intet. Petter Claesson, Svartling, Per Hansson m. fl fortsatte ännu en stund, hvarefter sedan f. talman Anders Eriksson och dess namne från Elfsborgs län förklarat sig afstå från yrkandet på afslag, proposition skulle framställas, men ropen för ech emot vorc bärvid så häftiga, att sedan proposition på återremiss tre gånger blifvit förgäfves förnyad, och hvar vid Matts Persson utbrast: nej, sådant här ha vi då aldrig varit vana vid! — votering slutligen må. ste anställas och resultatet blef återremiss å 4:ste purkten med 47 röster emot 46, hvilka yrkat afslag Öfver sednare punkten, stt 5 nämndemän i stället föl 7 skulle utgöra domfört antal, fördes äfven en lång. varig diskussiop. En del ledamöter godkände dette förslag, men önskade detsamma återremitteradt såsom beroende af föregående punkt. Ola Månsson yrkade bifall, protesterande emot talmannens och sekreterarens åsigt att frågan grundlagsenligen borde återremitteras, och med stöd af 49 riksdagsord ningen reserverade han sig emot ständets beslut som äfven i denna del blef återremiss. Ståndet åtskiljdes omkring kl. !, 40 e. m. —VN NNE