nade staternas konstitution, hada den förbjudit slaf veriet inom statens gränser, i den förmening att de derigenom icke förnärmade någon del at medbor garne i aodra stater. Måhäinda har i hela menniskoslägtets historia al drig fumnits exempel på ett så hastigt och öfverra skande framskridande i allt som utgör sann sjelfstän dighet och storhet som dest, hvilket amerikanska fo! ket gjort under de välsigne!ser hvilka tillförsäkrat det af dlen stora grundlag som gör os: till en nation Ifrån sfflägsna, uadertryckta och berogade kolonie hafve vii, på den korta tidrymdena af trefjerdedel sekel, höjt oss till den första rangen blsnd mnatio gerna. Vi hafva nu ett säkert fotfäste på strän derna af Stilla Hafset, och en ny ocean, en mer vidsträckt och lysande bana ligger för 033 öpper om vi erndast hafva kiokhet och kraft att förbättr vår ställnings fördelar. Att under sådana förhållsn den basväras af inbördes Osnigheter är sannerlige: högst olyetxligt. Oaktadt vår nationella storhets oci välgångs nuvarande sällning möjligen kuanat upp nås, utan unionen, anstår det likvål icke ett vis och klokt folk att vilja göra mera än hvad som kar kallas väl gjordt; och detta hafva vigjort och skole forifara at: göra. De hiändelser vårt land nu skådat, hafva åter be Vv sat dett amerikanska folkets dygd och förstånd oct dess brimnande, osvikliga kärlek till unionen och fri heten. (On vårt folk — som är födt i det republi kanska Amerika — vandt vid sjelfstyrelsa och frit fcån gamla monarkiska institutioner och bruk, son iogripa i hela samhällets väsen — nu under dass högst mi;sgynnande förhållanden, icke varit i stånd att bavara unioaen och våra fria institutioner, skull det lemmt ett bevis, att republikanska regeringssy: stemer, i följd af derss natur, äro Opraktiska och öf vergående, och vännerna ef menniskornas sällhet och fribet skulla nödgats beklaga, att våra fäder spillt sitt blod och sia förmögenhet för ot så bedräglig! ändamål och att det i verlden skulle funnits ett tro värdigt vittnesbörd om huru mycket de tagit fel. Men sakernas botandsa skick för ewt baifi år sedar är för allid försvuanet, och våra medborgara i alls delar a? landet äro åter förenade i brödrekärleken: band och redo att framvandra på förbättringans. framåtskridandeats och storhetens bana. Californien skall bidraga för sin andel. Det skall villigt glöm ma det motstånd, som biifvit gjordt mot dess upp V2gande i unionen, och dess folk skall icke lägga pi sinnet da beskyllningar, som biifvit gjorda mot dess motiver och karakter. Dot skall städse vara främst i alla bamödanden för att betrygga alla och hvarje del af vårt land, om snabb, jemlik och nöjaktig rättvisa. Det skall ej känna något Norden, något Södern, något Östern elter något Vestern, utan blott hela Landet, och då det råkat blifva dan oskyldiga men olyckliga orsaken till en upphetsning, som map måste högt beklaga, skall det för framtiden återgälda detta till unionen, genom sin tillgifvenhet för den, och gencm den kärlek till rättvisan, den försonlighet och vänskapliga anda, som det alltid skall visa mot alla syskonstater. Från dess aflägsna, men vigtiga, läge skall det vara i tillfälle och alltid villigt att utöfsa en stor och nyttig infytelse i landet: lagstiftande råd. Rörande förhållandet med indianerna vid gränserna yttrar presidenten följande: Efter dlen lagstiftande församlingens ajournering har den werkställands makten flera gånger blifvi: uppmanad, att med millsens tillhjelp tillbakadrifva och straffa indianernes anfall på våra gränser. Utefter en vild, af berg uppfylld, gräns af mer än 800 engelska mils utsträckning, som har de mest oti!lgängliga tilllyktsorter för ena indiansk furste, hvilken är väl van vid dexa bergs naturliga fästningar Sr Californien i bög grad utsatt för röfvareanfall från detta håll. D3 cllka stå stammarne på Californiens gränser hafva icke någon poliiisk organisation och ingen re. gelbundea regering. Det inflytande, som deras höfdiogar hafva öfver dem, grundar sig på den person liga folkgunst som förvärfves genom öfverlägsen tap porhet i krig eller klokhet i rådslag. Det är der före ingen anledning att tro, det någon traktatmessig förening dem emellan föregått kriget mot de hvita. Alla stammarne -uppfordras emellertid a samma orsalk till fiendtlighet och resultatet har vari: att mer eller miadre fruktansvärda fisndtligheter blifvit utöfvade på nästan alla punkter af vår vid sträckta och blottada gräns och att många menni ekor mistat lifvet, Bland da mera omedelbara orsaker, som åstadkommit desia förhållanden, kan anföras generalregeringens försummelse att afsluta traktater med dem om deras landsträckor. Vi hafva plötsligen utbred: 0:3 öfver alla da delar af landet som beh2gat 0ss, och det utan ersättning och deras samtycke. Ehuru dessa små och spridda stammar icke hafva Dgon ordentlig regering, hafva de likväl en id om act da bostå såsom ett särskildt och oberoende folk: de hafva ocix något begrepp om deras rätt till lan det, hvilken de förvärfs.t genom långvarig, oafbruten och uteslutande besittning. De hafva icke allenast sett sitt lard flifea dem frånteget, utan de se äfven sira lader hastigt aftaga i antal genom verkningen af våra sjukdomar. De anse sig instinktmessigt för ett firdömdt slägte och denna tanke le der dera till förtv:ifian — och förtviflan hindrer den frår ati på behörigt sätt förse sig med nödiga lifs yredel. Doatta åstedkommer hungersnöd, hvilken en dåst tännsr en lag, nemligen att tillfredsställa bungern, och det paturiiga resultatet är, att dessa folt fälla det första bortlupna djur som de träffa. Sådan lsder å:er till krig mellan der och de hvita, och kriget framkallar hat mot de hvita menniskorna — ett hat, som aldrig upphör att glöda i indianens barm. Ehuru dana tingens ställning bifvit framkallad under en föregående pericd genom ofvanantydds uppretarde osaker, azulle fiendskap likväl i alla fall hafva iaträd! under tidens lopp. Vår amerikansk: erfarenhet giver vid basden, att da tvenne recerna icke kunna lefva i fred med hvarandra. Kärlek till ära och kärlek till rikedom är gemenssem för ella measniskor; krig och röfveri höra i allmänhet till de indianska stammaraes historia, liksom sidsat finnes hos elta ria och nödstelida men nisko acer, der krig och våld äro medel att sksffc tig ära och förmögenhet. Når sådana menniskor komma i b:röriag med civiliserade, lära de lätt koasten att skaffa sig behof. Att låra sig bruket a beqvämiigheter, som onekligen äro bittre än hvad man förut haft, är endast en dags verk; man at: förvärva kunskaper, som erfordres af konst och vstenskap, äro fara generationars verk. Liksom i illa gl:st befolkada, racn fruktbara lånder, som öro i stånd att tillfredsställa naturens simplaste fordriegar genom jordens frivilliga produkter, äro de af vana och fördom högst obenägsa för bar.darbaten. Medan den hvite sätter föga värde på småseker och följsktligea mindre väl bevakar dem, så finnar isdianen, som anser sådsna saker förträffliga och så!unida vill hafva dem till hvad pris som helst, ehuru bar sjelf! icke kaa feabricara dem, au ljunad är dit låttasie sättet att tillvälla sig dem. Lycka i småsakar leder till försök af större vigt. Den hvite, för hsilken tiden är penningar och som arbetar sträcgt beis d2gen, för att skaffa sig lifvets beqvämligheter, kan icko sista upp3 hela natten för iti vaka öfver gn egendom. Sedan hanru tlifrit bestulen ett par gånger, blifver ban ramnde och besluter ett utrotniagskrig. Deita är den allmänna känslin hos våra land;män, fom bott på den indianska Eränsen. De tvenne racerna bållas efligsnada fiån hvarandra genom många orsaker, och då de ieka förenas genom äk-: