Aftonbladet – 5 april 1851, sida 3

förslag om inrättande af länsnämnder. Utakottets ordförande, grefve Liljenerantz, har reserverat sig och vill hafva samma personer som i pröfningskommitteerna till länsnåmnder, med rätt för hrr jandsböfdingar att under vissa vilkor kalla förstärkningsmän och att förvägra upptagande af enskilda personers uoderställningar. Nämnden skulle ej få besluiz, utan en dast råda, 0. s. Vv. Äfven professor Carlsson: har reserverat sig och ansett att. utskottet bordt sjelf utarbets ett annat förslag, då det afstyrkt det ingifna. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Hr Theodor Bolin har i dag återigen uttagit ny stämning på ansvarige utgifvaren af Återigen Folkets Röst för i dagens nummer af nämnde tidning gjorda lögnaktiga uppgifter om Bolin. För några dsgar sedan stämde han förläggaren Franz Sjöbergs, båda ansvariga utgifvare Nygren och Ström. Hr Bolina har således nu:sett sig föranlåten att stämma för tre anfall emot honom, hvilka alla tre blifvi: gjorda sedan han först sökte laglig upprättelse och började första rättegången. — I poliskammaren anmältes sistl. gårdag, att er bryggardräng, Ekdahl, i förrgår afion på den k. tunonbindarekrogen: vid Tullportsgatan å Ladugirdslandet öfverfallit och slagit en gardist vid namn Orphelin. Vid härom i dag anstäldt förhör, dertillbåda parterne inställde sig med sönderklösta näsor och ögon, påstod gardisten Orphelin, att Ekdahl utan all anledning öfverfaHit och slagit honom på gatan utanföre nämnde krog; hvaremot Ekdabl berättade, ati då han på aftonen, som venligt, inkommit med ö! på krogen, samt dervid upptagit sin snusdosa och bjudit en af flickorna på en pris snus, hade Orphelin yttrat: Du är en s— som icke kan bjuda öfver hela lagato; samt, då. E. derpå genast utgått på gatan, i sällskap med en annan gardist efterföljt och derstädes omkullslagit honom. Ekdahl, som ensam icke såg sig kunna något uträtta, aflägsnade sig derföre, men råkade en kort stund derefter Orphelir utanför en annån krog på samma gata, der ban till delade honom några slsg. Sanningen af sia uppgift begärde E. att få styrka med vi.toen. ; Då Orphelin emellertid vidblef sitt påstående, uppsköts målet till onsdagen, för vidara bevisnings förebringande. — Förre skepparen Kullenberg och dess fru, bo ende uti huset 4 9 Skeppar Carls gränd, kommet häromdagen ;i slagsmål med i samma hus boende näringsidkerikan Westergren, hvarefter en ordentlig batalj ugpstod, deri 2:ne amazorer utförde hafvudrolerna. Vid polisförhöret i går upplystes, att til följe af någon sort jalousie de metier emellan Kul lenbergs sömmerska Ulrika Nordin och Westergren: äi:o Sophia Boman, hade Kulienberg kommit ihand gemäng med Boman som, biträdd af e. o. parramätaren Forssmark, öfverfallit honom. På mannen: rop om hjelp, enlände hustru K., medförande tvenDe käppar, hvarefter makarne, biträdde af skepparer Norrby, började slå omkring sig; mena Sophia Bo man hade med en eldtång hugg!it vildt ikring sig ty Nordin begärda inför domstolen att få kläda a sig för att visa märken efter Sophias kraftiga arm. Forssmark och fru Westergren styrkte dersmot med -6tt vittne, messingsslagaregesällen Suadvall, att her:skapet Kullenberg vatit de som voro de brottslige. De s. k. sömmerskorna voro begge så fist utstyrda att de genska väl kunde tjena tili modejournaler, ty naturligtvis hade begge hberrskapen på det eleganta ste fält utstyrt sina mamseller,. Målet remittera4es till domstol. — Qvinspersonen Tellman, gom äfven kallar si; Ropp, är nästan en daglig gäst i poliskammaren, ty ena dagen ställes hon å fri fot, efter undergången I bestraffning för fylleri, och dsgen derpå är hon åte willtalad för dylik förseelse. I dag stod hen återin för polisens dombord, tilitalad att hafva zrundeligen öfverlastad blifvit anträffad i en rännsten vic Norrlandsgatan. Polismästaren: Nå, har jag dig nu åter här? Tellman: J2, gud nå mig, så visst; men jag hade blott förtärt ett glas öl och thy åtföljande smörgås. och deraf kan man väl icke bli öfverlastad, och för resten anhåller jag att få här förete bevis huru konstaplarne burit sig åt mot mig. Polism.: Jag vill nu ha svar af dig om du var nykter eller full vid tillfället. Tellman (hållsnde i ena handen en mängd hår och i den andra ett gönderrifvet lintyg): Hr lagman. det är ju menskligt att fela och gudomligt att förlåta, men den brottslige bör straffas — har jag va rit full får jag lida derför, men inte ska de handtera mig på detta sätt; ty se bär (blottande sin arm hur jag ser ut på min kropp, se här en stor del a mitt veckra hår, se här mitt pya lintyg! Vaktmästaren Bucher upplyser derefter, att har vid arresteringstillfället passerat Norrlandsgatan, och hade Tellman, såsom vanlisat, legat sanslös i rännstenen. Slutligen erkände T. att hon tegit sig för mycket till bästa, men ifrade att få da konstaplar. som häktade henne, tilltalade för våld. Polismästaren dömde Tellman till 4 dygns vatten och bröd samt ålade kommissarien Kindbom att närmare efterforska, huruvida Tellman blifvit misshandlad.