Aftonbladet – 5 april 1851, sida 2

obarmhertighet mot det arma barnet,, som ir på tjugutredje året gammal. Nu medgifves likväl, att Lovisa Aderman haft kännedom om sin skuld alltsedan den tid i slutet af sommaren sistlidet år, då hennes räkning uppgjordes. En annan omständighet af vigt är, att ingen anmärkning blifvit gjord emot räkningens öfverensstämmande med rätta förhållandet ; nu klagas också i stället öfver dess förmenta obillighet. När nu väfverskan Adermaan, likasom hela dena öfriga vid sidenfabriken aanställda personalen, ganska väl känner, å ena siddan, att br Hjerta aldrig befattat sig direkt meed deraz ant2gande, vilkor och sflöning, utan gösromålen vid och inseendet öfver fabriken sköttss af den andre bolagsmannen, br Trouillet; när hon mycket väl kände, att hr Hjerta hvarken varit med vid afslutandet af hennes kontrakt, eller förr än efteråt kände till dess förändring, som skedde på hennes egen begäran, hvilket nu äfven är medgifvet; så lärer icke mer än ett omdöme kunna fällas öfver hennes åtgärd att låta tubba sig — ty troligen har det ej skett af fri vilja — att gå med en angifvelse till poliskommissarien, utan att förut hafva hoj hr Hjerta yrkat på en revision af sin räkning, i fall hon ansåge densamma hafva varit obillig. För detta ändamål kunde hon rätt väl taga till biträde sina anhöriga, om hvilka Folkrösten talar. Hvad sedan beträffar sjelfva angifvelsen till poliskommissarier, och hans derom på tjensteed, som det heter, till hr Sjöberg afgifna rapport, den man således bör antiga såsom troget återgifvande bennes yttränden, så visar det sig, genom det i dag gjorda medgifvandet, obestridligt, att hon ljugit i demna sin angifvelse, då boa skall hafva till komimissarien sagt sig icke vela på hvad sätt .hennes skuld tillkommit, och anse den icke öfwerensstämma med rätta förhållandet. Den andra grofva osanningen, som begagnades att gifva den mörkaste färg åt Adermans behandling vid fabriken, var, enligt Folkets Röst för den 22, att hon blifvit förflyttad ner till en ångmachin, men omöjligen kunde uthärda med det ansträngande arbetet, och enligt poliskommissariens rapport i Folkrösten den 29, att hon blifvit förflyttad till ångmachinen, vid hvilket hårdare arbete henness helsa dukat, under. Sedan det härvid anmäärktes, att Aderman icke arbetat i eller vid någon sångmachinn, utan vid en machinväfstol, som välfver sjelf och der väfverskan ej har annat att göra, än att putsa tyget, sätta in nya spolar i skottspolen och laga ändar som gå af, har den ifrågavarande osanningen slutligen funnits alltför grof för att vidbållas. Lovisa Åderman bar derföre uti en inför notarius publicus: gjord förklaring funnit sig föranlåten, att sjelfi återtaga yttrandet om det hårda arbetets occh förändrat det så, att hon hade sagt sig ej ostå ut med detta trägna arbeten. Håraf följer emellertid tydligt, att anttingen derman sjelf ljugit för kommissarien första gången, eller ock att kommissariens på Ijensteed 2flagda betyg är otillförlitligt. Den tredje osanningen, som jemväl utgjorde en hufvudgrund för smädelserna i Folkets Röst den 22 Mars, var det deri gjorda påståendet, att kontraktet om Ådermans lärotid varit uppgjordt på 5 år, och således två år utöfver laglig tid. Detta har Sjöberg nu jemväl funnit sig nödsakad ait återkalla, och förklarat såsom en misskrifning. Sedan lögnaktigheten af de tre ifrågavarande faktiska beskyllningarne blifvit styrkt genom angriparens eget medgifvande, reducerar siig allt det verkliga af saken derhän, att Adermarn, sedan hon sjelf begärt få förändra kontrakteet om TI tre års arbetstid med underhåll, och att i stället få räkning uppgjord emellan hvad hon förtjenat lenligt boken och hvad som blifvit för henne utbetalt, och sedan hon fortfarit häri oaktadt erinran derom, att hon sålunda skulle stadlna i skuld, hvilken aldrig hade kunnat komma i fråga om hon velat fortfara enligt kontraktet, efteråt synes hafva kommit på den tantem, att fabriken vid räkningens uppgörande Lordtt efterskänka en del af hvad för henne blifvitt utbetaldt, hvarom dock aldrig mer än ett löst ord en gång af henne yttrades till hr Hjjerta uader arbetet i fabriken, vid dennes besök derstädes. Detta skedde först ungefär 14 dagar Iföre hennes flyttning, utan att hr Hjerta sedan vidare hörde deraf och utan att hon ens sökte onom då hon erhöll sitt flyttningsbetyg från kontoret, hvilket hon heller aldrig påstått. I Emellertid är det en sådan sak, som man i Folkrösten vanställt och broderat ut med en massa af smädelser, af hvilka vi såsom ett prof Ibland mängden anföra följande: Hvarje menniskas, heter det i bladet för den 29 Mars, väfven med den ringaste skymt af rättskänsla, måste känna blodet sjuda i sina ådror af harm loöfver ett dylikt handlingssätt af en millionär (!!) emot ett värnlöst barn (23 år gammal) scom nöden drifvit i hans skamlösa klor, och på hvars hunger, vakor, lidanden och försakelser de rike i våra dagar frossa, för att stilla deras trängtan efter den djefvul, som kallas penNingen ...... Det kan också vara upplysande, att intaga sjelfva den förklaring, som Lovisa Aderman vid ett besök i fredags gjort inför notarius publicus br Ritterberg, lydande sålunda: ) Som jag af tidningarne funnit, att kongl. sekrireteraren hr Hjerta, som eger Barnängens sidenfabrrik, stämt ansvarige utgifraren af tidningen Återiggen Folkets Röst för de artiklar som på vissa dagar iin—— — — ÖÖ2o. sorrnrrnrvvv