Aftonbladet – 5 april 1851, sida 1

STEEL TVILLINGBRODREN. Hvad är då lifvet? blott en dröm, Som under slumrens villor njutes, Och menskan sjelf en ojemn ström, Som stundom vild och stundom öm I cvighetens afgrund gjutes. I. Han sofver tungt, Lorenzo?...w Han skall sofva länge, Emely l rJa, men jag väcker honom.n Han skall icke vakna. Aldrig?n Aldrig.n Då vill jag gråta, Lorenzols pAlbert, vill du säga.s xJa, Albert, då vill jag gråta. Men de få inte bära bort honoml, aJo, han måste flyttas till en bättre sofkammare; dit skola vi följa honom, du och jag... till tröskeln bara, ty ditin få vi inte gå med..., Detta samtal fördes i ett svagt upplyst rum på ett kötel i en af Tysklands större städer, af tvänne resande, en medelålders man cch eit barn. Det var midnatt. Framwflyttad ett stycke från väggen stod en hvilsäng på hvilken låg en ytterligt blek Inan. På en pall meilan väggen och sävgen stod en ung flicka Hlon höll ett ljus i banden och lutade sig fram öfver den hivilandes bröst. Hennes blickar häftade vid bans snsigte ooch hernes mun darrade af gråt. På andra sidan om sänggen stod en tredje person, blond såsom de andra både, — mannen och flickan — och så lik den förstnämnde, aatt man bodde sig se dennes bild i en spegel, endast med dden skilnad att den vaknes by, bränd afsödersoien, syntes ffriskare och hbigare och bans ögon klsra och öppna, då dden andres deremot voro djupt slutna. Han, som kailsde ssig Albert, böjde sig öfver den hvilande och ladu bane lockar i siel ordning kring den onaturligt hvita pannar YWid ett utrop från den unga flickan drog ban hastigt sir Hand tillbaka. Hans kind blir rödare!... ser duinte... han andas?s