Aftonbladet – 5 april 1851, sida 1

medelmåttigt ekiperad, särdeles hvad öfverjplagg och hufs vudbonad angick: det förra var mycket för stort, den sednare mycket för liter, emedan han under ruset nattetid bestulits på alla brukbara lösören. Rocken hängde långt ned på axlarna och mössan var, för yttermera visso, fastbunden under hakan med en rutig halsduk; för öfrigt var han känd i orten för sin osläckliga törst, sin fårdighet i slagsmål och på fiol. Det var tidigt på morgonen, och natten bade dragit sitt ångande dimnät tillbaka från jorden. Den resande kom nu ut och satte sig i vagnen, som rwl!2de af i temlig frisk fart mot riksens ständers bro, hwilken hvälfver sig öfver den vattenkinal som förerar Albysjön med Mälaren. Det är ett utmärkt vackert stycke vög emellan Fitja och Snickarkroger, och ingen färdas den, utan att erfara ett visst bebagligt intryck af de omgifvarde mnaturföremålen. Skogen stod tyst och allvarlig, der cch hvar belyst af morgonsoler, som smög sina strålar in bland den lju:gröna mossin, cch ur skogens djup doftade det af kådan från gran och tall. Landsvägep, som går tvärtigerom denna skog, böjer sig i en brant backe öfver en grönskande fördjupniog, som fordom omisskänneligen varit bödd åt någon vätcig skogsström, hvilken förenat sjöarna ofvanöre med de stora vattnen nedanföre; kanske ha den dystra Gömmer-sjin och Målaren här fordom räckt hvarandra banden. Visst är, att stora vassfält och breda kärr förråda, att der i äldre tider funnits vattentiörråder, som nu försvunnit, cch att de sjöar, som i dessa trakter genom smala vattendrag ärnu sluta sig till hvarandra sisom en rad af blåa perlor, fordomtima varit flertaligare än nu, och utgjort en större och rikare länk än den man i närvarande stund från Klockarberget och de omkr ngliggande höjderna skönjer. Nu äro sirömfårans briddar betäcktaaf åtskilliga vattenvexter, bjortironsb!ad och gräs, och eacch anran hbedens blomma har cmside: letat sig väg ned åt dess brådstupande kanter, och stå, såsom fordom israeliterra i Röda bifvet, torrskodde i senden och titta långtande upp mot de höga va!larue omkring. Endast djupt nere på flodbädders botten smyger, nästan dold af den