Aftonbladet – 5 april 1851, sida 1

ropade flickar. O, inbillningens underbara spel!... Mannen lyssnade med klappande bjerta... han tyckte, äfven ban, att den döde skiftade färg, och att den hämmade andedrägtens ström åter smög fram öfver den bleknade korallbädden!... Tyst gick ban att hemta en spegel... han föll på knä. i — Flytt ned ljuset, barn! sade han till flickan. Denna böjde sitt täcka hulvud djupare ned, så djupt att hennes varma lockar omflöto brodrens kalla kinder; ty dessa tre voro syskon. Manner,som kealiade sig Albert, fästade en lång, forskande blick i spegeln. Brodrens tysta mun log mot glaset... i de långa ögonhåren glänste det som tårar .,, bastigt smög den unga flickan sina svällande läppar mot spegeln, der brodrens bild såg mindre sträng och dyster ut. Han rodnar... han andas icke.,. aldrig mera... sade mannen, som böll spegeln, efter en stunds tystnad och reste sig upp... Låt oss gå, Emely... tag godnatt och kyss Lorenzos panna till afsked... i morgon flyttas ban i en annan säng... du får då icke mera se bonom... Sedan lemnar jag Tyskland och återvänder till Sverigen. På en gång fast och ömt jade han sin ena band på brodrens bröst, i trakten af bjertat, med den andra faitade ben systerns srm och båda aflägsnade sig derefter under tystnad. Några dagar sednare jordades fremlingens från norden, den unge läkaren Stuarts hk, och bans broder återvände till sitt fådernesland, för att öfverbrirga den sorgliga nyheten till deras anförvandter. De båda tivillingbröderna bade tjort en tur i Frankrike, England och Italien, synnerligast för att lika ett kärlekssår som Lorepzo medfört från sitt fidernes!and. De hade nu snart fulländat sin resa och voro stadda på återvägen, då en af bröderna hastigt insjuknade i B. der de någon sid uppebållit sig för att lå sammanvara med systeru. Emely Siua:t, soin vistades vid en pensionsapstalt derstädes. Brodren vakade dag och natt vid den sjukes säng, och ingenting försummades för hans beqvämlighet och vård, men timglaset rann, och mannen med lian steg dristigt in när sista sandkornet föll. Han stirrade en stund på de båda tvillipgbrödernes bleka ansigten... log förbar