Aftonbladet – 4 april 1851, sida 3

Genom Kongl. Brefvet af den 44 September 41759 utsträcktes en sådan föreskrift till odling af hampa, lin, färgväxter och kardborrar; Kongl. Maj:t säger sig i detta bref hafva af de insända beskrifningarne funnit, att på åtskilliga orter, så vid städern: som på landet med tobaksplantering nog vida hun ni!s; men som de öfriga plenteriogarne icke äro mo! sehofvet svarande, pröfvar Kongl. Maj:t säkrast och bäst vara, att hvilken som i städerna vill anlägga aågon nyttig plantsge, må framför andra så mycket al den till staden dorerade jord, hvilken föru: icke till magistraten, stadsbetjente, fromma stiftetser eller flere behof är anslagen, eller hvarå någon genom laga köp sig egenderätt förvärfvat, tilldelas, som han till en sådan plantage behöfver och sedermera dertill brukar, så att en sådan jord icke ill någon annan öfverlemnsas må, än dem, hvilke visa sig vilja derå planteringer anlägga. Inom staden och af den till särskilda behof icke anslagna jord skulle såledas åker, till dem som ville anlägga dessa planteringar, framför andra upplåtes. Mer redan fyra år derefter, uttrycker sig kocungen på ett helt annst sätt. I ett Kongl. Bref till Kommersvollegium af den 28 Juli 1756 säges det, att Sekreta utskottet varit betänkt på befrämjandet aflinoch hampsädet, och fioner Sekreta utskottet de hufvudsakligen bidraga till ändamålets vinnande, om städerna ville påtaga sig, eller ock blefse pålagde att använda någon del af deras jord till dessa plantager,, hvarom Konusgen ålägger Kommerskollegium att draga försorg, med befallning att i underdåsighet anmäla, i fall några hinder vid verkställigheten härsf på ett eller annat sätt skulle möta I samma anda ianehåller slutligea det Kongl!. Brefvet 2f den 4 November 4772 en bestämd befallniog ti! Kommerskollegium, att eganderätten för städerna som ef jord äro i besittnicg, må på det nogaste vårdas, hvarföre Kommerskollegium borde, innan de sillstyrkte någon författning, hvarigenom städerns måtte förmås till hampsädes idkande, först deröfve: höra städerna cch underrätta dem om de för nämn de sädes utvidgande föreslagna premier. Dessa äro de hufvudsakliga stadgsnden, som i be rörde ämne förefinnas. Om nu, i en äldre tid, jore blifvit såsom gåfva upplåtes, och ett århundrade el lar mera derefter, en föreskrift, i mer eller mindre bestämd form, gifves att använda en del deraf til! vissa ändemål, lärer denna föreskrift ingalunda kun na anses såsom ett vilkor, i brist af hvars uppfyllande förlust af jorden skulle följa. Denna före skrift bar icke ens för det afsadda ändamålet ansett: ega fullt bindande kraft. De år 4782 af Kongl. Moej:t förordnade kommittersde till utarbetande a! en författning till billig ordniag i borgiarens, met !andtmannens sammanblandade rörelsen förfor ock. ör att tillvägabringa beslut om idkande sf hampsäde, på det sitt ait den anbdefallte landshöfdingarn: aå!lla sammanträden med städernas magistrater, vic hvilka de inhemtade dess:s yttranden och sökte eraålla deras begifvande. Vid 1823 års riksdag väcktes motioner — icke om återtagande af den donerade jorden från städerna — men om föraskrift, ett denna jord skulle till odling af hampa och fårgväx ter användas, så framt — tillägger en af motionärerna — icke en obegränsad näringsfrihet för landtmannen skulle beviljas. Ekonomiutskottet afstyrkte t sitt utlåtande bifell till motionerna, på de grunder, att det ingenstädes funnit något ovilkorlig: stadgande att odla dessa växter, att en stor del at jordan var doneread till underhåll af stadens styrelse presterskep och skolor, ait äfven den af stadsjorc atgåend? afrad och kronotionde syntes visa, det odliog af färgväxter o. d. derå ej varit ursprungliger afsedd, samt att en genom tvångslsgar framkallad aäriog aldrig madfört någon verklig nytta hvarker för staten eller för enskilde medborgare; på grunda: hvilket utlåtande saken förföll. Det, hvarigsnom städerne hos oss egentligen inverkat menligt på landet, har varit det handelsoc noäringstvång, som till deras förmån varit stadgadt. Detta förhållande har likväl dels genom andra förattningar, dels genom näringsfribetens införande numera uppbört cch utrymme till en naturlig utveckling af samhällets krafter blifvit lemnadt. Om nä: ringsidkare i städerne, såsom det vill synas, i förhållande till öfriga medborgare draga en lindrigare beskattning, så bör ändriog i detta förhåliande i taglig ordning tillvägabriogas. Men i tillstyrkande: af en kommittg, i den här föreslagna syftning, kan jag icke instämma. Utskottet har väl, genom infö: rande af ondra motiver, gjort en förändring, mer det har bibehållit sjelfva beslutet, med få undantag. i ordagrann öfverensstämmelse med motionen, och Rikets Ständer skulle i följd deraf komma att fö: zommitten till Kongl. Maj:t öfverlemna en detalje red instruktion, hvilkens flesta bestämmelser måste synas des mindre lämpliga, dels obehöfliga.n g (Ferts.)