Heinrich Rose bar uttänkt en bättre method än den wsnliga för bestämmandet af vexternas mineralisska beståndsdelar, hvilket blifvit så vigtigt föör jordbrukets teori. Magnus bar upp repat de: äldre syntetiska försöken med vexters odlande i artificiell jordmån; han har såt! samma vvextslag i rent kol, beredt genom förBbränningg af såcker: i dylikt kol med så vä! tillsats aaf de mineraliska beståndsdelarne ur samma wextslags aska, som med utelemnande af en och annan bland dessa beståndsdelar: och slutligen med tillgång för plantorna på ånga af gödsel. Dervid har visat sig att de i rent kol blott uppnådde några liniers höjd, att de mineraliska beståndsdeiarne erfordras i jordmånen, eburu till ringa belopp allenast, om de ej skola skada, och att ångan af gödningsämnen befordrar vextligheten, utan att gödselp beböfver: vidröra vexten. Franktland, Kolbe och Hoffmann hafva gjort vigtiga wndersökningar om de organiska radi katerna. Härvid bar äfven upptäckts att eupton — ett af ämnena i tjära — består all: kolväte och amylväte, ait amylväte utgör der lysande beståndsdelen i stenkolsgas, och att Berzelii åsigt om hvad han kallade kopplade föreningar bekråftar sig mer och mer, i mån som dem orgsniska kemien hinner utveckla sig vidare. Berätttelsen af akademiens Geolog, hr C. G. Mosandeer, upplåstes af hr Selander. — Sedan man nu mera antagit såsom afgjordt att nummulitkallken tillhör den så kailade tertiära formationem, har Lyell begagnat detta antagande såsom ett nytt skäl för sin geologiska teori, enligt hvilken jordytans närvarande skick skall bafva uppkommit genom de krafter allenast, som ännu helt långsamt ändra denna yta, samt att dess böjningar och sänkningar följaktligen skett småningom, och blott någon gång, men då i altid ringa omfång, genom vulkaniska utbrott. Denna teori utesluter de så kallade geologiska revolutionern2, genom hvilka hela jordklotet eller stora sträckor af haf och land antingem uppkommit för första gången, eller efterträddt de vid omhvälfningarne förgångna. Flera anadra skäl anfördes för denna Lyells åsigt, hviilken för öfrigt strider emot de flesta andra geeologers, så väl som mot de fysiska rönen öfveer värmens fördelning i jorden och de kemiska om vissa mineraliers bildning, samt de matematiska förklaringsgrunderna öfver jordklotets daning. Under sina forskningar i Nubien upptäckte Lepsius på Nilens klippstränder en bieroglyfskrift, som befanns vara ett vattenhöjdsmärke, enligt hvilket Nilens vatten skulle hafva stått 27 fot högre när vattenmärket inhöggs, än nu. Den sedan skedda förändringen tror man sig kunna förklara naturligast genom amtagandetr att en klippmur, som fordom uppdämt Nilen, har efteråt instörtat eller blifvit genomskuren af strömmen. Vid sitt besök i guldoch platina-trakterna vester om Ural, anmärkte Alexander v. Humboldt re:dan 1830 att der sannolikt äfven kunde finn2:s demanter, och kort derefter hittades ock en tsådan. Fyndet har sedan ofta misstänkts fför ett charlataneri; men efterhand har man funnnit 63 andra, alla mycket rena, ehuru små, höggst om 73; karat. Abichr bar besökt natronsjöarne i Armenien. De intagga i Araxesdalen ett sådant läge, ati de saknaa 2flopp, hvaremot det regnoch snövatten, som genomsipprar det straxt ofvanföre dem belägna Ararats iavagrus, nedflyter i dem och tillför dem d2 ur lavan lösta saiterna. Genom afdunstningen har den sålunda uppkomnse natronluten blifvit så stark, att natronet kristalliserar derur på stränderna och bottnen; bottnen är hvit, vattnet visar sig rosenrödt, och hela grannskapet är uppfylidt med ep ånga som liknar den i ettsåpsjuderi. Natronet är hufvudsakligen kolsyradt, med en obetyd-1 lig inblaandning sf andra natronsalter. Någon techniskk användning synes ännu icke vara gjord af dennaa rika natrontillgång. Urals; norra gräns har blifvit upptäckt aj Hoffmarno. Berget slutar tvärbrant som Nordkap, men på 5 mils afstånd från L:hafvet. Geologien bar medfört en praktisk nytta genom sina anvisningar på underjordiska vattendrag; ett ibland de märkvärdigare profven: detta hinseende är den tillgång på friskt vatten, som nyligen blifvit beredd åt Venedig. Förut fnns der ej annat friskt vatten än cisternvatten; hvad som ytterligare kbehöfdes, måste man med stor kostnad hemta medelst båtar från fasta landet. Vid en undersökning af Po upptäckte Degouret för några år sedan att flodlens vatten hastigt minskades på ett ställe, dler det flöt öfver en botten af flintbållar. Han slöt häraf, att vattnet der nedsjönk i jorden, och jordlagrens geologiska skick tycktes honom antyda att det tog sin väg under hafvet och Venedig. I följd häraf vågade han erbjuda att på egen kostnad försöka om ej artesiska brunnar skulle kunna borras i Venedig, ett förstök som skett förut af andra utan framgång. IMen till ersättning betingade ban sig, för 40 ir,nio tiondedelar af den kostnad, som sålunda kunde besparas staden genom minskad vatterforsling från fasta landet. Inom två år hade Venedig för första gången en artesisk springbrunn, och nu icke mindre än 10, tillräckliga för hela stadens behof. De kasta vattnet 22 fot öfver hbafsytan. Hr Erdmann har lemnat en grundlig och interessant beskrifning öfver Dannemora grufvor, hvsarur åtskilligt meddelades. Afvern professor Wikströms årsberättelse öfver Bottaniken upplästes af hr Selander. Blard annat sanfördes derur en skildring öfver de baskiskea landskapernas klimat och flora. Der råder een ständig vår, ingen öfverdrifven hetta eller käööld, men mycken fuktighet. Man träffar der: ek, bok, vinrankor och en blandning af de sydliga trskternas vexter med fjällvexter. Den största bland alla kända praktvexter, Victoria regia — en vaitenlilja, som för omkring 10 år sedan upptäcktes i Amazonfloden af Sehomburgk — bar nu mera bragts till blomning i engelska drifhus. För vexten har man anlagt en serskild bassin, hvars vatten hålles vid 26 graders värme och genom ett machineri äfven i ständig rörelse. Blommorna äre rosenrööda, välluktande, om 13 till 14 tums