Aftonbladet – 4 april 1851, sida 1

I DALARNE. PENnsBITNING AF C-—D. IDea olycksdigra sextonde Mars hade emellerttid, kulen och moichöljd, randats öfver Sveeriges kufvudstad; henck och drypande at blood redsjönk den också i tidens flod, sedan dera tecksrai sig til minnes ett kungamord, hv:ermed en rebellisk liga af aielsmän vågat neudsväria sina sköldir, likasom bure de icke tillräckliga skamflickar förut, sedan Anrjalatidlen!... M:d sfsty och fasa vänder häfden sin vred g:de bliex från kocuhgamördarne, och historien förbinnar ännu, efter ett halft sekel, deras evigt hrä kta nam: en Åuvkarströms, en Bobbiogs ex Horns, en Bjekes och en Pechlips.... . sefär åtia dagsr efter denna sorgliga hindeise exlönde Carin med Sewerin till Stockkors, cech hennes förs a sysselsättning var att simiös sig på slotiet (il cudiens ko: konuager, som hon börde redan var tili helsan något Sterstälid; bon hoppades derföre möjligen ilfra börd af bonom. I slottstrapporet förfärligt spring af. besökande och enive, och i en af försalarne möttes hon se bistop Walquist, som blek och upprörd kom ut rin kionungeds ruv, och för hvilken hon sppybade sin riag, med begiran att få föreirvade kos konungen. Men prelsten blott böjde på cxlarze och svarade med bruter sil:mma: vilt karl Gustaf? den tredje kan ej mera bare ci a undersåters Löner, ty ban är — dtöd!... Död! .. Kungerl... ropade Carin förskräckt, och biast ut i strida tårar; ick, den ) So A.B. 24 70, 72, 73 och 75.