Aftonbladet – 4 april 1851, sida 1

vet jag,, svarade en tjenstfärdig gammal gumma; deroppe i de upplysta fönsterna kän ho se alltibop, lilla vän Hvem är det då som har bröllop? frågade Carin vidare. Jo si, det är Pistoikorsen, om var med i Fintand anno 90; ban gifter sig med en stenrik och vacker liten fröken, må ho tro.n Madam misstar sig vissto, afbröt Carin bleknande, ty vi torde påminna oss att hon aldrig förut hört, ati löjtnart Kurt — det var nemligen han som i qväll vigdes — ens var förtofvad; Hans bref bärom och med bjudniog till bröllopet h-de ej anländt ti!l Dalarne förr än Caria redau lemnat Mora, för att resa till Stoctbolm. Fritzoch Kurt voro dessutom alldeles hka till utssendet, som läsaren behagar erinra sig. : Sivstarl Skulle jag inte känna dem, jag som tvättar för brudens kusins bror, den förskräckligt rare kaptenen? Jo, si dst kan ho iro, vän lilla, för ella di gånger jag har talt med den veckre Fritz, han som ho ser der oppe i föastret.s Den olycksaliga msdamen förblandade i sin pratsjuka de begge tvillmgbrödern:s namn och Catrin tittade metsniskt opp åt fönstersa. Hon såg ju tydtigen Friz, hur ban stod:och höll sin brud om lifvet och tåg ned på folkhopen. Det svartvade för ung Carins ögon och med att gällt skri skycdede han bort åt gatan. sStackars liten, hoa mitte visst bifvit sjuk, röpåde madamen när hon såg Carin rusa bort; stackars liten! Men Carin, förvillad af sitt olyckliga mirsag, ilada bort det fortaste hon kunde; hon visste ej hvart; än gret, än hånskrattads hon vild:, och Mnrärkte icke, att folk, som hon mötte öfveralit, vände sig om oeh sig på henne. Hon uppnådde emellertid Norrbro, soim för tillfället var nästan menniskotom, ehuru mi