Aftonbladet – 3 april 1851, sida 3

-—oo oo oo a — BLANDADE ÄMNEN: I går middagstiden höll hr K I. Ekeblad oå Munkbrotorget ett föredrag, för der stationerade åikardrängar, om hästars misshandlirg och det infly (ande det milda behandlingssätiet utöfvar på utbildaiogen af hästars förmögenheter. Efter slutadt före: drag uppstod en liflig diskussion mellan åkardrängarne och br Ekeblad, hvilken inbjöd de förra att i afton gratis bevista hans tredje föreläsning i Kirsteinska huset. Hr Ekeblad skiljdes från stationen belåten med åkardrängarnes uppmärksamhet och dsras erkännande att piskan bör användas endast fom muntration för hästen. — Den lag som bestraffar våldsamheter mot djuren tillämpas med mycken strängbet i Paris. Si berättas att man derstädes nyligen arresterade en sopåkaredräng, som, i ilskan öfver att hans häst gjorde svårigheter vid att gå med lasset uppför ep hög backe, började slå honom i hufvudet med sir skofvel. — EN ROMANTISK HisTORIA. Under denna tiel berättas följande i ettfransktlandsortsblad LIadependent de Toulousen: En landtbrukare nära staden hade en dotter vid aamn Rose G-..., som år 4849 vid 47 års ålder blef anställd som väfverska på en större fabrik i Tou!ouse. Hon hade aldrig tid a:t besöka siva anhöriga oftare ån hvarje lördagsafion och qvarblef då öfver sönda2en. Men en lördag i Aususti månvad sistoämndelj år väntsde man förgäfves på hernes ankomst till få: iernebemmet. Bud gick till staden. Hou badelemnat fabriken vid vanlig tid. Sedan den tiden var hon alideles försvunnen. Ungefär ett år derefter var sennes lilla sjuåriga bror ute och lekte på gården utanför föräldrarnes boning, då en postvagn antom-l: mer, dragen ef 4 hästar. En domestik stiger derur och lemnar den lilla gossen en biljett som endast innehöll dessa ord: Varen icke bekymrade för mig; iag är mycket lycklig! Denna bi!jett var undertecknad Rosen; då Rose lemnade hemmet kunde hon hvarken läsa eller skrifva. I vagnen såg gossen dessutom, att en kammarjungfru, ett annat fruntimmer, ssmt två herrar, af hvilka den ens var myc-l, tet gammal. Den 4 sistl. Januari fick fadren ändt-1. liigen ett bref från Rose, som ber om förlåtelse för lsin flykt och dessutom besd honom sända till Haarltem i Holland åtskilliga papper som voro nödvändiga för hennes giftermål. Någon tid derefter fick fadren ett nytt bref, innehållande 42,000 foriner, eller dottrens morgongåfva. Hon hade blifvit gift med en upg, rik handlanda i Amsterdam. — EN KÄRLEKSHISTORIA. I en fransk tidning berättas följande: Charles V. steg en tid till häst hvarje dag vid en viss timma. Åtföljd af sin hund begaf han sig till .JAuteuil, hvarest ban under några minuter fick tillälle att i bemlighet träffa sin älskade Emilie R.. hvars bjerta han ägde, men hvars hand likväl var bestämd åt en anvan. Alla voro belåtva med dessa visiter, de ältksnde kände lindring i sin forg och boppadges att med tiflden kunna öfvervinna faderns envishet. Hunden :rakterades af marcsell Emilie med sockerbitar, skorpor och dylikt och var mycket belåten. Men fadren, som varit borta på en resa, kom omsider hem; rendezvouserna måste upphöre. Härpå ville likväl icke hunden gå in. Han kom i båg trakteringen och då han ej fick sin husbonde med sig, begaf ban sig hvarje dag ensam åstad till den kära mötesplatsen. Såsom förut fick ban ock riklig undfägnad, socker och andra goda saker. Der after gick ban hem igen till sin herre. Charles V., som märkt hundens frånvaro, såg booom omsider återkomma med ett litet blått sidenband på halsen. Han arade genast hvar ban varit och från den stunden börjades en liflig korrespondens. Hunden kom och gick hvarje dag med ev dillet-doux på balsen. Så förgick en god tid, till dess fadren märkte intrigen. I början blef han myczet försrgad, men sedan besinnade han sig och såsom en klok man tog sitt parti att sjelf skrifva den sista biljetten, som bars af hunden. Han skref sålupnda erdast ordet pkom!s och med detia budskap gick bunden hem. Kort tid derefter firades de beggo älskandes bröllop. — FÖRBÄDERIETS STRAFF. Hela qvarleret ?aint-Jacques i Paris blef för ett par veckor sedan nattetid satt i bestörtnivg och oro genom förfärliga rop: Hjelp; hjelp! Mord! o. 8. v. Omsider äårkom en patrull, som fann hyresgäster haifklädda flyende för en men i bara skjortar, med sabel och dolk i feslesl, Hull dal