Article Image
hg och invecklad. Leverrier antog till u!gångste Punkt härför den förslagsmeningen, att kometen fordom rört sig, likt så många andra, i enåril kanska ling bana, och då icke från jorden varit af synlig utan på långa mellantider, och att han 7, vid ettalsina basök i vårt solsystems midt råkat m i Jupiters granskap, samt af dennes mäktiga drag-1 so ringskraft fått sin bana förändrad till en vidalsti niadre :fling ellips än förut. Ena ännu nyvic re mverkan af samma slag har slutligen åter9? abba hans lopp, men likväl icke mera än at: ti. e ännu kan beräknas. Leverrier beräknadelait et efter alla dessa förutsät!ningar, och tillkän-u ngaf såsom resultat att kometen skulle återlkö OMMA2 att visa sig på en punkt i rymden pu an han bestämde, och att detta skulle ske d.lig 9 sist. Nov. Så har ock inträffat, ochlall everriers beräkning sålunda bekräftats, älven (far detta fall. ba Stjernallen hafva under sista året inträffat)ske vanligt sparsamt på de för dem annars vanlia årstiderna. Sedan nan med starkt försto-llor nde fjerrglas upptäckt att en komet baft 5 sta kärnor, och ea norrskenslik svans, !a inom pågra minuter undergick ste MN dringar, och erinrat sig den nästa fa för-1? ansättr gen åf alla de stjerp -2 Jisa sammi (oda al meteorstenar ; ällsprodukter, Jr sUunhat: återfinnas)m sräsn, har man kom it till den slutsat-så a BE norrsken, St nfell, eldkulor och kometer kuonm bet ag vas såsom olika uppenbamötser al SAM ga sak. Grunden till dem alla skulle erngt denna förslagimening vara en il .verldsrymden utbredd men äunu icke planeta-lli rikt ordnad massa af fasta råämnen, öfverens-!: siämmande med ell:r liknande dem, som tiilhöra jordklotet. När dessa ämnen, i ytterst fin fördelning afficieras af Jjuset eller elektriciteten och dragas af jordeas magnetiska poler, v visa de sig såsom norrsken, När de i gröfre massor rotera kring solen, och stundom råka ils, jordbanans graskap, fattas de äfven af jordens! p dragningskraft och under den häfuga fartenl: genom vår atmsfer uppglödgas till sjernfall,ly .som på närmar: håll visa sig såsom eldkulor; och nedfaliai orm af meteorstenar eller stenregn. Sutligen, när de förekomma ännu me.ra afsöndrade från de regelbundna himlakropParce och derigenom få tillfälle att förena si; -till större massor, uppträda de såsom komuUge: Sedan man icke lyckats erhålla något resultat af de mingfalldiga försök, som anställts till spptäckande af värme hos månljuset, oalktad!, ynan koncentrenit detta ljus med ue starkastel, Jrännspeglar ock undersökt det med de finkän-, sligaste thermosoper, har John Herschel sökt, förklara denna esyoneslighet genom vissa vä-l( .derleksöreteelse. Han bar nämligen, efterl( länge fortsatta cch jemförda iakttagelser, funni: sullmånens sken äga förmågan att skingra mo:n,: och att en mulen himmel vanligen klarnar mer eller mind:e fullständigt, så snart fullmånen går upp. Samtidigheten af dessa begge omständigheter anser han bärröra från en uppvärmning af molneus töckenmassor, hvarige rom de glesna cch småningom försvinna — eller skingras som man säger. Månskenet må-l ste i jöljd häraf verkligen medföra en värme,l stark nog för att meddela sig åt ytan af vår Jufikreis och der förorsaka de nyssnämnda förändringirne, men icke tillröcslig att genom luften nedtränga ända till jorden. Slutiigen fästade hr Selander uppmärksamheten på den so förmörkelse som inträff:r den 28 nästkommande Juli och som blir total på en linea mellan Carlskrona och Götheborg, mer i öfrist kommer att visa sig ganska sior på betyd!ga afstånd å ömse sidor om denna linea och följaktligen ven här i Stockbolm, der ?3 3; af soens diameter bortskymmas. Han erinrade om säl!syntbe:en af totala solförmörker på samma trakter, hvillen är så stor, att flera århun draden emellanåt kunna förbigåi, och han skildrade lifligt åtskilliga biomständigheter vid dessa ovanliga företeelser: Den fulständiga solförmörkelsen räcker denna gingen endast ganska kort tid, bloct 4 minuter. Dervid inträffa Jikväl en belt axman skymning är den vanliga. Himlen får en gå, något i fiolett skiftavde färg. Sirius och andra större fixstjernor, jemte vissa planeter, blifva synliga; den; solen bortskymmande månen visar sig med nästan samma röda färg, som stundom när den uppstiger såsom fuvllmåna, ehuru mörkare; luftens värmegrad minskas hastigt och betydligt. Akademiens fysiker, magisier E. Edlund, begynte sia årsberättelse med en mängd intressanta uppgifer em elektricitetens utvidgade användnisgsätt för praktiska ändamål. Häri biand omnämndes den vigtiga tillämpning man nyligen gjort af lektrisk värma till smältning af vissa metaller, som vid förut försökta upphettningssätt visa!t sig osmältbara; samt Des frårs undersökningar öfver det elektriska lju set och värmen emellan batteri-urladdande kolspetsar. Biandl de härvid skedda iakttagelserna är äfven em, som röjer ljusets samman: hang med jordmasgnetismen; den melian koispetsarna uppkommande ljusbågeas längd är nemligen större om bågen går i den magnetiska meridianens plan, än när den går vinkelrät: mot detsamma. — Medelst de långa lednin farne för elektrislka telegrafer, och deras sam mansättning dels :af koppar dels af jern, ba man komrit i tilllfälle att mäta elektriciteten bastighet, hbvilkem beunnits olika i olika me taller; nemligen i jern 9400 mil, och i koppa 16 000 mil, på sekunden. — Till elektromato rer för elektriska telegrafer bar man med för del börjat pyttja magnetoeiestriska apparater och få väl i Nordamerika som i England ut breder sig mer och mer bruket af Baines elek trokemiska skriftelegraf, hvilken lemnar till fälle att meddela hela skrifter lika fort, son enstaka signaler skicka: med elekiromagnetisk telegrafer. Tsoleringen tf telagrefiska ledangs trådar, som utspömnas i lufien på s olpar, ha hittils varit otullkomlig, ef orsak alt beiäck ningen öfver dessa ttrådar, buru isolerande den ä? må vara, fuoktas på ytan af regn, och deri,e nom stundom blir led.nde. Siemns bar lyc kats äfbjelps denna oltgenbet, genom att för ledningstrådarne alideles obatäckta öfver sol paraes toppar, men gifva sjelfva toppirne, un der trådarna, en betäckniog af ägta postlin liknande orostislpuva tefat. Da små postlins

3 april 1851, sida 2

Thumbnail