Då, vid postverkets inrättande, skjutsskyldighetermec ides posthemmanen, vunno de, såsom ersättning ):ku rför, befrielse från vissa skyldigheter, såsom: un-lawnt rhåll af soldat, deltagande i kungsskjuts och körslor I nan I allmänna byggnader, inqvartering m. m., hvar licke rutan de tillförsäkrades om en, i enlighet med dila:t llande skjutstaza, beståmd skjutslega. kon Den tiden, för mer än ett sekel tillbaka, då desss) någ Ikor bestämdes, kunde de icke anses obilliga. Post) för skorna utgjorde då icke mera, än en knapp mansB rda, och transporterades med enbetsskjuts, utar t ens vara af postiljon följda, blott tvenne ud veckan, till följd hvaraf det utgåer? -gänger inde bestämdt beräknas. —-ue hästantalet Mera hafva ej b. an egarer soner posthemmanen åtagit sig. pt us hörande har emellertid, genom godoanga författningars utfärdande, detta onus ouppjrligen stegrats, hvilket, efter vårt underdåniga för enande, ic:e kan anses vara enligt med egandetens helgd. Beviset härpå är, att då posthemmanen först åtogo g postföringen, vilkoren som derföre bestämdes är deg gälla, ehuru posterna då, såsom nyss Dämpog, i lätta väskor och med enbetsåkdon blott fortcaffades tvenne gånger i veckan; hvaremot nu, då n tilltagande korrespondens, jemte stigande ans; rå å lättad postgång, åstadkommit en mångdubblac illökniog al posternas antal, samt desutom, genomi: e tusentals exemplar af tidningar och läsebibliohek, jemte silfverpåsar, som med posterna sändas ill landtränterierna, sjelfva väskorna vuxit så beydligt i storlek och tyngd, tt då de förut lyftades f en man från och till åkdonen och forslades af er äst, nu icke mindre än åtta man behöfvas för att ransportera dem ur den ena vagnen i den andra, samt j mindre än fyra (4) hästar för deras forslande. Till vilken otrolig grad posternas antal förökats, ter de ders Kongl. Maj:t kunna sluta deraf, att från flere osthemman i vår ort ända till 8 hästar på en enda ag utgå; och då flera hemman finnas, som ej kunne öda flera än 4 hästar, samt härtill kommer, att då id svårare väglag det utgående hästantalet måstelj kas, så att den inrikes posten fordrar 4 hästar yska posten 2, de skjutsskyldige lika fullt ej för orslingen af den förre erhålla betalning efter der ytterst ringa skjutslegan af 492 skilliogar milen, för ner än 2 å 5 hästar och för den sedoare ej mera än för en enda; att ingen ersättning gifves för ikdon, som förnötas eller sönderköras, lika så litet som för bästar som förköras eller på annat sätt göra: odugliga m. m., så framstår postförarnes ställning i den dager, att deras anspråk på förbättring i densamma icke torde böra anses obefogade, så mycket mera, som detta till en börjsn liedriga onus under tidernas längd så betydligt vuxit, uten att de fribeter, hvilka, i ersättning för postskju!sens utgörande, beviljades hemmansegarne i någon mån förändrats. För att tillfullo öfvertyga Eders Kongl. Maj:t om behofvet af en förändring bärutinnan, drista vi i djupaste underdånighet under L:s A. och B. här vidoga tvenne liqvidslistor från Linköpings postkontor för vederbörande posthemman, samt, för vesiäketion doraf. under L:a C. ett af egare till detta hemman upprättadt kontrakt om öfvertagandet af en del af den postskjuts, som bvilar på nämnde hemman, af tvenne andra personer. Af liqvidslistorna täcktes Eders Kongl. Maj:t nådigst finna vid Därmare granskning, att dessa begge posthemman under förlidet år i medeltal skjutsa! öfver 800 mil hvardera, eburu det ena af dessa hemman ej rätteligen är skyldigt skjutsa mera än 312 mil och det andra 468 mil. Afden specificerade för teckning som är uppgjord å liqvidslistan, visar sig att egaren till ett af dessa posihemman tått för postskjutsen utbetala 482 rdr 42 sk. banko, hvaremot den skjutslega postkontoret hooom godtgjort, allenas: uppgår till 230 rdr 42 sk. samma mynt, hvarigenom honom alltså en förlust åsamkats af 252 rdr samma mynt, utan att räkna nötning och underhåll af åkdon och selar, förlorade dagsverken genom drängarDes bortovaro m. m., hvarigenom förlusten betydligen ökas. Så stor denna uppoffring är, och så tryckande densammas utgörande måste vara, så förstoras den likväl ytterligare genom de obehag, som derifrån äro oskiljaktiga. Då, såsom vi ofvanföre underdånigt vågade antyda, flere postbemman i vår ort finnas, som icke kupna föda flera än 4 hästar, men hverifrån 8 hästar ibland vissa dagar utgå, så är det naturligt, att hemmansegaren måste lega för de andra 4. ti Derför måste ban betala hvad som fordras, och dål; gästgifvarne hellre se, att deres bästar användas för resandes bebof då de bafva lätta åkdon att dragsl, och icke köras häftigt, än att utlempa dem till postskjuts, då de ej blott bafva tunga åkdon att fortskaffa, utan äfven öfveransträngas så att egaren oftal, riskerar att få dem sprängde, är det naturligt awj, den skjutsskyldige måste ingå på allt och betala ejl, rioga öfver nu gällande skjutslega, blott för att ejl blifva mankerad. Ioträffsr detta sednare, riskerar!, ban utmätning af sitt hemman, i lyckligaste fall enl, sfventyrlig och kostsam process, och för att undvikal, begge delarne går han så långt han kan och upp: offrar till det yttersta. Och då härtill lägges, attl, den skjutsskyldige äfven är ålagd att hafva hästarl; i beredskap stående för de så kallade extraposterne,l, så att ben är lika oräker om posternas ankomst som , gästgifvaren om resandens, så täcktes Eders Kongl. Mej:t finna, att innehafvarne af desse hemman il, oftanämnda onus hafva en pålega, hvars vidd ickel; ens låter sig till ziffran beräknas. . Stormäktigste, allernådigste Könung! Vi bafva under åratal burit denna börda, under ! Tbopp derom, att Rikets Ständer skulle, genom sinl! I mellankomst, bereda oss lättnad deruti. Vår allmo-Iges ombud hafva äfven gjort allt hvad på dem an.l kommit för att väcka medståndens deltagande förl! .Å vår ställning; men då densamma icke förbättras genom att bygga ett chimeriskt hopp på framtiden, bafva vi beslutat vända oss till Eders Kongl. Msj:t, uttrycka våra bekymmer och nedlägga vår sak i SlEders Kongl. Mej:ts händer, öfvertygade, som vi äro, lilatt Eders Kongl. Meaj:t, med sitt upplysta omdöme, dl sin allvarliga och värdefulla föresatts att låta rättvisa vederfaras alla, skall bebjerta vår betryckta belägenhet. Granskar man närmare stadgarne rörande post.Joch gästgifvareskjutsen, så fioner man, att gästgifI varse äro tillförsäkrade förmåner, som de postskjutsflikyldige sakua. Till en början få de beräkna en jIskjutslega, om ej öfverdrifven, dock någorlunda rimlligt tilltagen; vidare är uti skjutsförordningen föreskrifvet ett maximum hvilket de resandes effekter ej få i vigt öfverstiga, hvaremot exempelvis kan an-lföras att poster afgått, som innehållit en tyngd af 1 l ända till 400 lispund; och slutligen ega gästgifvarne -Ikronotionde och inkomst af rörelsen på sina gäst gifvaregårdar, af hvilket allt ingenting kommer posthemmansegarne tillgodo. Vid öfvervägandet af allt detta kan det icke urdfalla Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet, huru ytterst ringa således posthemmanens friheter motDlsvara deras skyldigbeter. Och då ingen lärer vilja påstå, att postföringen för kronans räkning bör be1I stridas af allmogen för ett billigare pris än skjutsen ttför den enskilde, så är vår underdåniga anhållan, det täcktes Eders Kongl. Moj:t tillerkänna oss postförare lika stor skjutslega för hvarje häst, som för posternas forslande u!gå, med den gom för entre1; I prenadskjuis begsgnas, samt att flere hemman må, eli förhållande till behofvet och hemmanens förmåga tilatt underhålla det behöfliga hästantalet, för postern, Das fortskaffande anslås och indelas; men skulle hb ) Eders Kongl. Mej:t icke fisna skäl att härtill lemna e Jett nådigt bifall, anhålla vi lika underdånigt att från I postskjutsskvyidigheten vara helt och hållet befriade,