Aftonbladet – 3 april 1851, sida 2

rtig historia om AF HJUVSTES CSM to lann tt gå tillväga i denna sak, hvilken vi skola sea dela närmare i Morgon, såsom ganska upp—. omsande på den plan, hvilken uppen-Ital ysande i atso. N arar sig i hela denuaffär. a — och Politiska besvärjelser, ge. Den goda Posttidningen plägar, såsori beant är, ofta efter de utländska posternas anomst, vid redogörelsen derför, framför de era detaljerade berättelserna, meddela ett j2gs summariskt sammandrag eller inledning, om för läsaren påpekar kärnan af dagens nyeter; en inrättning, som för öfrigt är ganska ofvärd och utgör en sorts smakbit för läsaren. lärvid bjuder postgumman emellanåt rätt bra ill att pigga upp och underhålla hos läsaren n helsosam förskräckelse för de revolutionära lementerna här i verlden. I gårdagens Postidning förekommer ett så intressant prof på jenna vackra talang, att vi ej kunna underåta meddela det äfven åt Aftonbladets läsare. ;edan nemligen snällpostens ankomst är omörmäld, följer den egentliga aptitssupen i en erättelse från Frankrike, hvilken lyder som öljer : Om allmänna tillståndet i Frankrike innehåller n fransk tidning med sednaste post följande skilring: Se faktionerca, buru de sjuda; hör Berget, juru det ryter; märk orglen, huru den reder sig ill! Provioserna i villervalla, klubbarne i rådplägling, småsällskapernas förenande i görningen, hotet lt mera djerft; öfverallt, rundt omkring, förebud ill storm; affårerna ligga nere, eganderätten utmätad, handeln död; ingen enda menniska, som vidare rör på en morgondag; intet enda slags företagsamret betryggad; bestörtningen är kanhända nog uppIrifven, men faran är verkligen för handen; allt inses möjligt, under det ingenting visar sig vara det: letta är det tyligaste kännetecknet på — ebb revolutions-tillstånd. Såsom ett postskriptum till denna öfverraskande artikel tillägger P. T. för egen räkning: Lika illa låter det från Italien, der man anses endast afbida en signal från Parisn. Detta är nu hela Posttidningens sammandrag af posternas innehåll för den dagen. Icke ett ord mera. Hvad man härvid ej kan undgå observera såsom något eget, är att den påföljande redogörelsen från Frankrike icke innehåller det minsta i samma riktning; den nyssnämnda smakbiten har blifvit uppställd alldeles isolecad på sin lilla pall, alldeles som om meningen vore att den skulle stå och skämmas. I alla händelser förtjena två saker bärvid att anmärkas: den första, att Posttilningen uppdukar för sin publik en så förfärlig och öfverdrifven skildring, som den ifrågavarande, och med särskild plan att dermed åstadkomma den största möjiga effekt, hvilket är synbart deraf, att artikeln blifvit uppflyttad främst på tidningens hufvudrubrik Stockholm, näst efter en notis om kungliga familjen, och före de öfriga nyheterna; men att, detta oaktadt, ingen vidare verifikation för artikelns innehåll finnes bifogad, än uti det bannala uttrycket att en fransk tidning innehåller följande, åc. Vid sådant förevetande vore det bra intressant, om P. T. åtminstone efteråt ville hugna publiken med en sådan uppgift. Vi misstänka ingalunda, att skildringen kan innefatta något politiskt lurendrejeri af Posttidningen sjelf, men bland de franska tidningarna finnas beklagligen många marodörer, som icke spekulera på anat än att möjligen kunna underminera och omstörta republiken, och ett af de förnämsta medien, som dertill användes, är att söka underhålla tron på att affärerna aldrig kunna komma till någon stadga, eller förtroendet återkomma, förr än Frankrike ånyo lyckliggöres med att hof och dess parasiter, samt en stor civiltista. Posttidningen torde sjelf minnas, huru-In som alla de mot republiken fiendtliga tidningar-ö Taa år 1848 icke gjorde annat än spådde ondt och latt förtroendet icke skulle återkomma. Se an sidor gjorda försöken att förstöra den mnärvasande konstitutionen, återtagit sin spänstighetle vida bastigare och på ett mera lysande sätt, in detta skedde efter Julirevolutionen 1830, ch franska folket icke begär bättre, än att fål! i fred och ro behålla ett statsskick, som till de ; agennyttiga pretendentpartiernas grämelse visat I, sg genom sin inre kraft hittills besegra alla lj deras intriger, likaväl som å andra sidan tercoristernas, så tröttna likväl aldrig dynastian-l! språkens utliggare att göra hvad de kunna för att inbilla nationen, att detta tillstånd icke kan bafva någon varaktighet. Det måste också medgifvas, att om någon möjlighet finnes att försätta sinnena hos de denokratiska grundsatsernas och republikens vänaer i Frankrike uti oro och jäsning, så harj den nuvarande olycksaliga presidenten Louis Napoleon Bonaparte och hans regering, understödd af en för närvarande reaktionär majoritet i lagstiftande församlingen, teke försummat någonting som härtill kunnat bidraga, ifrån fålttåget mot Rom, till valrättens inskränkning, afsättningsraseriet mot alla republikanskt sinaade embetsmän, trakasserierna mot tryckfribeten och den oupphörligt och likasom med dit uppenbarade afvogheten mot sjelfva republiken. Sannt är ock, att detta reaktionära raseri och den lömskhet hvarmed vissa af partiorganerna oupphörligt drifvit sitt spel, icke saknat all verkan till åstadkommande af en viss oro på de sista veckorna, hvilken Posttidningen, såsom varm vän af det bes:ående, utan tvifvel lärer beklaga. Men då den lilla tidoingsartikeln från en fransk tidning synes i alla fall hafva gjort vår officielle mer än vederbörligt yr i hufvudet, då officiellen ej kunaat märka, att artikeln hörer precist till det slag hvarom vi nyss talade: Det förråder i öfrigt, enligt vår tanka, utan tvifvel blott en viss uillfällig absence hos en eljest så småslipad reJaktion som P. T:s, att icke känna eller åtminstone ej vilja låtsa känna, det den på de sista veckorna inträdda relativa afslappvingen i rö-elsen, hvilken äger rum ej blott i Frankrike, atan äfven i England förnämligast härleder sig rån en helt annan orsak, än från fruktan för revoiutionära rörelser, hvilkas utbrott i Frankrike i år, öfverhufvud icke äger ens ewt sken af sannoukbet. Deremot är det, enligt hvad vi sågo i korrespondentartiklar från London med förra posten, de stora makternas oerhörda rustningar, utom annat antagligt motiv än att dermed syfta på He RR Fes ww