Aftonbladet – 1 april 1851, sida 1

er — andra möte upplöstes. Ett för Konungea ut bragt lefve! besvarades med ett Dio gånger upprepadt hurra. Konungen gaf sedan stor middeg, hvarvid H. M. föreslog en skål för riksdagen och tackade ledamöteme för deras verksamhet. — Landsthingets förman iniedde skålen för konungen med en tecksägelse till gifvaren af den folkliga institutionen, Från Holstein berättas, att den 24 Mars, årsdagen af holsteinska revoluticonen, krigsdepartementet derstädes afskedat ailla öfriga officerare vid förra insurgentarmån, som icke blifvit bibebållna vid den holsteiniska tyska förbundskontingenten. Som till denna icke höra de holsteinska jägarkårerna, kom ma dessa, sammandragna till en enda, att stå under direkt danskt kommando. General Horst hade ingilvit sitt afsked och general v. Bardenfleth skulle nu mottsga befälet öfver förbundskontingenten. Iblind de förafskedade officermrne läser man äfven namnet på svenske förre löjtnanten Lindström. I anledning af berättelsen om en kungörelse angående de s. k. slesvigholsteiinska kassasedlarnes fortfarande gångbarhet yttra sig de denska tidningarne, att detta väl kan vara rätt, då svåra enskilda förluster skulle vållas om sedlarnes inlösning upphör; men att det belopp, som är utelöpande, då måste anses såsom Jlolsteins skuld allenast, och ej inblandas i danska: rikets öfriga gemensamma statsskuld. De danska tidningarne hbafve, i anledning aff den nedsättning som rikedagen vidtagit i afgifterna för deras postförsänding, kunnat ned-ätta: deras pris rätt betydligt. FRANKRIKE, Rykten gingo fortfarande om en Dy minister med Barrot i spetsen. I sammanhang härmed: omtalade: att Odilon Barrot skal!e begynna sin: förvaltning med framläggandet af Proposition angående förändring af den nys, inskränkande: vallagen af den 31 Maj. Att likväl äfven: denna gång ingenting blifvit af, ser man afr följande telegrafdepescb, hviikem innehåMer dec sednaste underrättelserna: pParis den 24 Mars. Försökeen att bidr. rd minister: Barrot, hafva åter mmisslyekats cåb. interims-ministeren blifver tills; vidare vid rosdret.n I en annan telegrafdepecch heter det: Rykten gå om ett förestående silmänt ita ienskt uppror den 30 April och om ett af yttersta venslern till den 4 Maj förberedt Vä brott i Paris. Nationallörsamlingen bar med 443 röpar mot 223 genom enkel dagorduing undangr f interpellationen angående upplösning al mr It nalgardet i Strassburg. tids General Castellane i Lyon har förbjär cessioner som bestå af mer än 306 r sitproPå sednare tiden såg man eljest i 7 sersoner. tareprocessioner som bestodo. af: 3 -yOn arbe15000 personer. En tillämnan ada till 42 a härom i nationalförsamlingep — interpellation ryckt af majoriteten. I har blifvit underFranska 1egeringen . ot mot Österrikes i ar utfärdat em pl tater i tyska förbp — aträdandde med alla sina na ordalag förfar adet. Denna, i allvarsamrikiska regexipr — -cade not är ettsvar på österOrgan isa tiom sens påstående, att Tysklands pzoiestera icke berodde på andra makters a Don gt v Ab:göral, ISgitimisten Larochejacqueleia Ia 73 regeringen trohetsed, skulle återffört ma oftic -ersgrader, har blifvit afslagen. La? valet af de studenter, som blifvit arresteradr , för demonstrationen den 20 Mars, upp:ves till 75. Striden mellan erkebiskopen af Paris, abbe Sibour, och biskopen af Chartres, Clautel d3 Montal, gifver anledning till mycken förargelse. Man vill veta att Montalembert sökt förmå erkebiskopen att på något sått bilägga saken. Men erkebiskopen skall hafva svarat, att skan-dalen fått alltför mycken offfentlighet, hvadar en lysande upprättelse vore af nöden. Har kuede derföre icke afstå fråin sitt beslut att hänskjuta frågan till provincialkonciliet. — Då Louis Bonaparte erhöll underrättelse om den kenflikt, som sålunda uppkommit, skall ban hafva yttrat: Det är en ny svårighet för min regerings Tager jag parti för erkebiskopen af Paris, sk får j:g till fiender alla de ultrakatholiker, söm. följa biskopen af Chartres. Gifver jag deremot. denne sednare rätt, så kan man säga, att jag håller med ultramontaner och jesuitern. Af en debatt i nationalförssamlingen dem 22 Mars ser man, att en i tidnimgarne länge omtalad förestående expedition mot Kabylerna gäller det Lilla Kabylien. Riaudot, som genom interpellation väckt fråga härcom, ogillade expeditionen, emedan den lätt kumde föranleda ett vidlyftigt krig äfven med Stor-Kabylien. Krigsministern Randon försäkrade, att den föreslagna expeditionen hade en ganska inskränkt karakter och på sin höjd erfordrade 7 å 8000 man. Den skulle bestämdt inskränkas till Lilla Kabylien, hvars invånare störde handeln och kommunikationen, så att kolonisterna i högsta srad lede deraf. Man behöfde ingalunda frukta utt Stor-Kabylerna, som aldrig lemnade sina seem dagseftermiddag sutto kring kaffeberdet hos fru Gunilla: