Aftonbladet – 1 april 1851, sida 1

Ja, jag kan nog också slåss om det kommer derpå an, försäkrade Fritz litet afundsjuk öfver broderns fälttågsbravader, och så anhöll ban så enträget hos kungen att ändtligen få följa med härnäst i ryska kriget, att han blef ivpullerad i eit af de regimenten som följande rr beordrades till Finland. Så fäktade de begge bröderna vid Kernakowski, cch på slegfältet vid Waelkiala njöt Fritz tillfredsställelsen att liksom brodern blifva utnämnd till fändrik. Slutligen afgjordes kriget för denna gång genom den evigt minnesvärda segern vid Svensksund, der vår gelerflotta tillkämpade sig oförvanskliga lagrar och Gustaf IT dikterade frsden i Werelä. Af de begge bröderna fick Fritz vid krigets slut order alt inställa sig till tjenstgöring på Sveaborg, och det är inom dess murar vi ry ett belt år måste lemna bonom, då och då syssesa.t med att öppna ett bref från Sverige; stod det Fahluns poststämpel utanpå, så kunde man vera säker att vår fändrik både bleknade och rodnade innan han slitit af sigillet och väl för hundr:de gången öfvertygat sina Jgon Om Carins kärleksför: ätringar, Kurt deremst, som under kriget avancerat ända til löjtnant, låg i garnison i Stockholm, der ban delade många löjtnanters ljufva öde och råkade biifva kär i en vecker och stenrik flick2, som ej heller hede rågot emot bans vackra mustacher och krusade pipskägg; deras bröllop blef utsatt att hålles strax på våren nittiotvå, men Kurt bade dock med flit ej Iåtit dem derhemms?, sin mor och fader Björn, veta det sldraminsta, hvarken om förlofning eller bröllop; han ville vänta cch på en gång öfverraska dem med bjudningen till bröllopet. Sköa Carin började emellertid tycka att Fritzs bref kommo alltmer sällar, och så hade fader Björn en gång yttrat, då de en sÖöR