ndivid, så synes oss kaptensplatsen våra lika maktpåliggande. sö Förunderligt är, att då man i landet så ofta hörer allmogen klaga öfver dat tryckande rys:och rotehållsbesväret, icke det fjarda ståsdeta orabud vid rläsdagerne i danva del höja en allvarlig och stark röst. Vi ha dock hört riksdagsmän utom plenirummot beklaga sig öfver roteringen, som så ojemnat trycker landet. Dem vi hört yttra sig vilja blott armåens reduktion till bälften; men detta förslag går naturligtvis ut på att göra det svaga Sverige bälften svagars än det redan är, då man ej vill sätta något annat i stället, och det duger oj.. ) Vi nämnde att roteringen ojemnt trycker landet, och detta är tyvärr händelsen; ty då 9 hemman i die fertilsste länen hålla en soldat, så är samma tunga i de sterijaste lagd på 4!, hemman. Och ej härmed nog, en le! hemman ha ej en gång fått njuta denna pjugga vätt, utan äro öfvarroterade, då sadra äro underroterade. Så t. ex. finnas krekirotar i bördiga traker, som bestå af 2V, mantal, då i magra 4 hemman år ensamt hålla sin soldat. Hvarföre åtminstone tlilvägabringar nan icke raskt on rättvis och billig fördelning af rwtoch rotenålisskyldigheter? Kanske ser man i leona ojemnbet och himmelskriande orättvisa en gudaflägt af Carl XI:s skapareands, den man ej må vidröra på det handen ej måtte förvissna? Hvart man kastar blicken i detta konstiga urverk, mötes den ef brister, hvilka tarfva ändring och rättelse... Ingen billig man, knappt någon af facket, lärer fordra större uppoffringar al staten, än dem dlen redan består; men hvad hvar och en kan fordra, är att, genom en förnaufliig organisation, anslagen göras så fruktbärands som möjligt. Iatet saiilo lärer ännu mägtat trycka oöfverträfflighetens, prägel å sitt verk; och då man bedömt stt arbete för sin tid, har man gjort det full rättvisa. Hvad som är ett mästerstscke för en tid, kan vara eti fuskverk för en annan. Eadat Gud, men j hans smorda, förmår skrifva lagar, som gälla för sila tider. Måtte kärlek till kung och fosterland, medan tid är, lossa fjällen fråa nattonemns ögon! ) Ins. torde ursäkta om många i denma punkt likväl äro af annan tanka och om de förmoda, att användandet på produktiva föremål årligen af den besparing som kunde vinnas geaom reduktion af bälften eller äfven blott en tredjedel af armåstyrkan, under det alla utsigter visa sig ill en fortfarande fred, och hvilket minst borde vara äfventyrligt med vårt lands insulära läge, lingt ifrån att försvaga landet, tvertom skulle betidligt stärka dess krafter att möta fara i framtiden. Tånokom 0s8 blott att om ett par millioner årligen kunde användas på kommunikationsanstalternas förbättring och på undervisning i näringarnas vetenskapliga grunder m. m. hvilken rikedom skulle ej snart deraf uppblomstra ? Red. sem.