Aftonbladet – 31 mars 1851, sida 2

TARVMVE PUR VR IVL: 2vL al UVLUR att glädjande tidens tecken, att ibland 038 en man uppstått med nog moraliskt mod, för att bjuda fördomarna spetsen, och med djup insigt, för att visa bristeraa i våra militära Institutioner. Det behöfver väl knappt nämnas, att vi härmed syfta på kaptenen och ridd. G. M. Stjernsvärd. Att hr S. skulle komma att uppbära otack och smälek af den kompakta massa, som svurit ruttenheten bestånd, ha vi redan från frågans början iasett; men — vi hoppas, att detta motstånd ej slappar, utan festmer gör viljans båge spänstigare, särdeles som herr S. kan vara viss på, att han icke elitid skall tala för döfva öron, utan den dag omsider gry, då det rätta och sanna blir segranda. Hans. mål, fäderneslandets försvar, svår för högt, för at gås af dagens myggdaos, hvilken sjunger sina jeramiader öfver hrS. idsr. Hr 8:s båda förslager he sina stora förtjenster framför det närvarande systemet; dock tveka vi ej skänka det första, första rummet. Lit vara att det har sina brister; men dessel kuana rättas eller bortrensas. Man må dock rense2, huru man vill, så qvarstå i allt fall fyra svåra ly ten, hvilka försvinna först med det hbelss totala omstöpning, lyten, som sällan fallit våra krigsministrars förslager till last, nemligen geni, ändamålsenlighet, beräkning och plan. I denna väg har väl ingentiog tokroligare framstått, än några beväringars fördelning på kavalteriet, för att på 12 dagar lära sig till fot, att bli goda ryttare; samt bevärlngens infanteriöfning, om vi så få säga, regementsi stället för läns-vis, utan afseende på lägen i landet. Frågar man någon af hr S. antagonister: Hvad vållar min herres förkärlek till indelningsverket? Så svaras helt ogeneradt: Dess oöfverträfflighets. Rörde frågan endast personalen, så innebar svaret en stor sanning; ty vi känna ingen armå i verlden, sammansatt af så goda och medborgarligt sinnade individer, som den svenska; men här vänder sig frågan omkring organisationen, och detta förändrar saken på ett betydligt sätt. Iadelta armåen är, om vi rätt minnas, 29,659 man stark, spridd på en yta af 5,871 qvadratmil. Vårt land är, och torde långe bli utan jernvägar; hvadan det också lärer vara omöjligt, att nog hastigt sammandraga en större styrka, der behofvetl det påkallar; ty vår beväring, som den nu är ställd, lärer ingen taga i beräkning. Hvem känner ej de: otympliga, tunga och invecklade machineri, som genomgår indelningsverkets alla delar. Det förhåller sig till nyare tiders enkla och lätta militär-organi sationer, ungefär som dessa gammalmodiga tunge statsvagnar, med förgylda utskärningar och panascher, till vår tids lätta och ändamålsenliga kalescher. Några talare hafva omordat bland andra armåsn: dygder äfven den, natt aldrig ha vägrat gå i fält då kung och fosterland dertill manat. Och, om äfven samma värde talare kort derpå sjelfve drogo sin Matts ur skolan, då uppbrottsordres anlände, och dymedelst gåfvo dementi åt sin vackra fras; så sntaga vi den likväl som godt mynt. Men visar di ej krigshistorien på 4000 biodiga sidor äfven samma dygd hos en väl organiserad konskription? Hvem bar sig ej bekant, att befäl och manskap tvingas, till följd af otillräckliga pensioner, fort!arande tjena långt utöfver de år, då menniskan i van liga fall är till krigstjenst duglig. Huru menlig: detta skall inverka på armöens tjenstbarhet, är lat: : att inse. Hvem känner ej lönernas olikhet inom: samma grad vid olika regementer och corpser; de-l. ras proportionsvis obilliga fördelning inom graderns. Det är bedröfligti se, huru dessa små arbetsbin få draga dagens tunga och kämpa emot behofven, til följd af usla löner, under det att de stora visarne, j, i maklighet förtära den bästa och mesta honusgen. Pp Då man härtill lägger brist på tidsenlig öfning, brister i beväring cch särdeles i utredning; så blirli ofävertröfflighetern i vår armåes nuvarande organisation svår att finna på det fält vi söka den; den! måste alltså sökas på någon sidoväg, kanske i denls föreställning, att in-elta soldaten vore pålitligarea vic stillande af inre oroligheter, än dea konskriberade? Vi tro icke detta. De sednare årens exempel i Tysk-! land, och äfven i Danmark, visa tillfyllest, hvad mar här någongång i skepaad af slagsmål på beväriogs mötena erferit, nemligen, att från den timma knekt än sina egna söner. Kanske bör man äfven lyfta pi en flik af förhänget till löningsväsendets kassahvalf: der torde den filosofiska stenen påträffas i form 8: generalsoch chefslöner. Någon billig jemkning vil vikligen bär en sådan i skölden, så hatar man et medel, som leder till ett så beskaffadt mål. Hincl7 lacrime! : 3 Hade vi en väl ordnad konskription, så kunde: farans stund öfvade bataljoner samlas i mängd pile hvarja punkt, der en fiende uppträdde. Vanan at li bära och föra vapen, skulle hos nationen införa er ( mera krigisk anda, en anda, som nu är på vägen, ;lå trotts af vikingablodet, att uppgifva andan; och be-ls folkningen fick lära sig konsten att lyda, så nödvär-v dig för att en gång som husbonde kunna befalla t Väl är det möjligt, att dessa bataljoner komme at: presentera på parsdpatsen ej så resliga figurer, som r vi nu der få skåda; men deremot större lätthet, sä4 kerhet och smidighet i manöver m. m., hvilket elf är att förkasta äfven för fredsmilitärenp. Dock trcls vi, att värnpligten ej borde taga sin början förrävD vid 22 år, till följe af nationens sena utveckling. : Saken, sedd från bildningen sida, torde äfven äge lv sin dager. t Vår mening är dock ingalunda, att allmogens sö-Åb rer skulle genomsårslånga garnisoner demoraliseras,)h Itan genom utsträckta imöten göras för krigstjenster )4 rukbara ; och väljes tiden för dessa, ej efter distriktJeneraiers, uten efter ortens beqvämlighet, så skull ordbruket ej-ef förlängningen mycket lida. Tylo mellan våroch höstarbetena inträffar en ledigbetilr todtmannsgöromålen. fd Man gåt ända derhän i förtjusning öfver statuslst uo, att man förnekar nyttan af att bortarrendersr å 30 år militieboställen. Vanliga skälen tilldenne lgö bscura vägraa äro: 1:mo Att mean-cj kan dragslic exel på det böfälet skall fiona lämpliga bostäder ns nom sina tjenstgöringsorter.. Men då fråga vi: Huro sk ete sig nu alia de officerare och underofficerare, vilka nu ej hafva boställen? Jo, det lyckas dem pc oskaffa sig hus och hem äfven utam indelning; och å nu förbållandet är sådant, synes det oförklarlig: varföre samma lycka skulle af en mi!d försyn. förägras nuvarande indelningshafvare. Dessutom bebo lzc er råkat i det briljanta läge, att den saknar tillånger bestrida nybyggnader, så lärer detta skäl näp: eligen kunna godkännas. 2:o Påstår mean, att bo-lic ällena skulle gå till underpris, om de alla på enjsti ång bortarrenderades på 50 år. Detta argument isar en total brist på kännedom om verkliga förållande!; ty. se) kan ej gerna inträffa, hvad man för!sätter, nemligen, att alla boställen blifva på enol ing gisponibla, alldemstund ett och anrat bebos alt! n indelningshafvare, som måhända och sannolikt ejl:år re hugad hålla flyttöl i otid. Men om vi äfverför taga, att boställen i massa gingo under klubban, lrvoi b) befaras ingen brist på spekulanter af dem, som ve tt buru folket efierlängtar 30 års arrenden; buru käl hvarje sådan kanslisuktion den ene bjuder öfver, ms ;ger och mutar undan den andre, för att bliinne-jbeg fvare sf ett så qvalificeradt arrende. Nu, då prit på jord är högt, tyckes tiden vara särdeles lämp5 för ant göra eh början med dessa auktioner. Här lute ed skedde iodelnicgshafvarne en stor och reel tjenst, dan MS As