Aftonbladet – 27 mars 1851, sida 1

UTRIEES, STORBRITANNIEN, Det ultramontana partiet höll den 10 dennes ett möte, som förtjenar en viss uppmärksambet, för en dervid inträffad episod, si England sällsynt beskaffenhet. Sedan talarne i de mest flammande uttryck tillkännagifvit sin afsky mot lord John Russels religiösa förföljelser, ochi toleransens, samvetsfribetens och kristendomens namn, hållit de mest rörande tal, uppsteg en åf de närvarande, såsom det syntes en tysk, och bad om tillåtelse att få göra en fråga Denne man måtte icke varit obekant uti församlingen; ty så snart ban rest sig från sin bänk, uppstod ett ursinnigt larm. Ordföranden sökte, på grund af dagordningen, vägra bonom ordet, och framställde, under det hvarje kommittmedlem sökte göra sin rätt begriplig, skyndsamt den frågan, om proposition till omröstning skulla biifva antagen. Men den interpellerande medlemmen lät ej så lätt afvisa sig. Han begagnade en ögonblicklig paus af larmet, för att med stentorsröst utropa, att han blott velat fråga, hvad ordföranden tänker om de judeoch protestantförförföljelser, som på påfvens befallning föregå i Rom? Om den förhatlige interpellanten, — yttrar Times — utstrött en hel fruktträdgårds skörd af erisäpplen, så hade ej församlingens vrede kunnat vara större, äp nu; men den gällde icke påfven, utan den djerfve frågaren. Skränet stegrade sig tili ursinnighet; en herre med glasögon och rödt hår, att döma af drägten en andelig, rusade emot honom, gestikulerande med tnutna känder, och deklamerande en ström af de mustigaste kraftutgjutelser. En gammal dam mörbultade hans ben med en oerhörd familjeparaply, och hela sällskapet fordrade, med lika mycken enhällighet som oväsende, att mannen måtte kullkastas och utvräkas. Sedan föremålet för denra ohejdade förbittring ännu en gång högljudt upprepat sin fråga i referenens öra, nedsteg han från tribunen, men blef genast från alla sidor anfallen, och under missbandlivgar af alla slag utkastades han ur sesionssalen. Efter detta handgripliga prof på tolerans, upptogs åter den afbrutna diskussioaen. Utom ett par irländska parlamentsledamöter, voro föröfrigt inga inflytelserikare eller ens bekanta personligheter närvarande i församlingen, som till större delen b2siod af gamla fruntimmer. I kristallpalatset befunnos redan öfver 2000 packor med utländska expositionsvaror, bland hvilka 659 från Preussen, 289 från Belgien, 195 från Holland, 135 från Sachsen, 118 från Schweiz, 93 från Kina, 70 från Sardinien, 45 från Bäijern, 39 från Spanien, 19 från Sverig och Norge, 4 från Mexiko och 1 från Peru På den åt Frankrike förbehållna stora platser såg man ännu blott 18 numror, och på der för Österrike endast ett. Till London anländ d. 14 Mars Förenta Staternas fregatt S:t Law rence, som sades innehålla omkring 2000 p2e kor expositionsartiklar; fregatten var afsänc blott till deras öfverförande och bade måsi lossa näsian hela sin krigsapparat, för att kunpn: bära den industriella laddningen. Engelska ko: lonierna hade insändt 417 pickor, nemliger 314 från Canada, 32 från Cap, 23 från Nys I Skottland, 19 från Hongkong, 15 från Austra lien, 10 från Guernsey och 2 från Bahama löarma. Från sjelfva England bade 1505 packoi linlemnats. Man var nu som bäst sysselsat med uppsättningen af artiklarne. Enligt en korrespondentartikel från Wie Iskall furst Schwarzenberg hafva i Dresden för TIklarat för de legitima styrelsernas pligt at framtvinga Eoglands söndring från Frankrik rloch att till hvad p:is som helst hindra d franska valen att ske 1852. Det är icke otro ligt, anmärker härvid tidningen, att dessa or kunnat undfalla furst Schwirzenberg, då mai känner bans häftiga lynne; men antingen hai aagt dem eller icke, så antyda de ganska träf fande den nya heliga alliansens belägenbet. afseende på de makter, hvaraf denna aliian: egentligen bes år, har Whigkeabinettet icke va rit särdeles beslutsamt. Om det blo:t velat så skul!e Österrike seit sig tvunget att afsti från Lombardiet, likasom från Rjsslands hjelj emot ungr-rze. Det skulle vara löjligt, sedar saken är afgjord, att nu fördjupa oss i någ: bad