Aftonbladet – 26 mars 1851, sida 3

petition om utfärdandet af en nådig skrifvelse, att presterskopets löner, så väl komministrars som pastorers, måste öfver hela riket bestämmas. Utfärdandet af denna nådiga skrifvelse kan, sedan vederbörande embetsmyndigheters s yttranden blifvit inhemtade, säkerligen nu icke länge fördröjas. Följaktligen bör man hoppas, s att inom kort äfven här något steg tages förl att bringa den så länge och allmänt öfverklagade olägenheten af presternas godtyckliga aflö aing till ett slut. Sker detta gemensamt för hela Stockholms stad — naturligtvis under för I utsättning att nu varande embetsinnehafvane må aflönas på förut öfligt sätt, om de det åstunda — och dermed tillika så, att all sportler försvinna, samt hvarje ordinarie för-: samlingslärare blir så aflönad, att han, fastän j tarfliga lefnadsvilkor, kan utan bekymmer eller binäring odeladt egna sin verksamhet åt sitt kall, så afhjelpes härmed en olägenhet, som icke allenast under närvarande förhållanden verkar menligt i och för sig, utan ock lägger binder i vägen för alla andra reformer. Oml åter, enligt andras förmenande, en lönereglering väl borde ske, men sportlerna likväl fortfara, så vore härmed en fördel wisserligen beredd församlingsläraren, i det han nu hade en bestämd och gifven lön att påräkna, men allt det moraliskt menliga inflytande, som det närvarande aflöningssättet har med sig, skulle härmed qvarstå oförändradt. Om presten också genom den fastställda lönen kunde komma i låtnjutande af en tarflig bergning, så ligger dock gemenligen i menniskans natur att vilja ha mer, ach samma frestelser för karakteren qvarstode bärmed oförändrade, samt å församlingsboernas sida samma skefva ställning, hvilken nu gör, att, derest presten opåkallad träder inom dera: dörrar, man menar att han antingen kommer för att inställa sig och tigga, eller ock för att anmärka något eller spionera, så framt han icke är en oftare sedd gäst i deras hus. — Men för det andra. Om, såsom anmärkt blifvit, försam lingarne nu blifvit för stora, att under närvarande förhållande omöjligt någons krafter förslå för en behörig själavård, så kunde med de presterskap, som här är anstäldt, äfvea denn: olägenbet till någon del athjelpas, om denna vård delades med komministrarne, och dessa. jemte pastor, hvardera finge sitt serskilda distrikt att vårda. Så ega äfven i Skottlands folkrikare församlingar isom städerna kompastore; rum. Twvl denna distriktsfördelning borde di lälven höra, att hvar och en, han vare pastor Teller komminister, vore pastor inom det honom anvisade distrikt, ensam ansvarig för dess vård samt alla tilj.en kyrkoherdes emhete inom detsamma hörande göromål och förrättningar. Nu blifver visserligen äfven i detta fall distrik ternas folkmängd allt för stor, att medgifva a!l den sorgfälliga vård, som man i andra länder är van att påräkna. I Skottland och Förent: Staternas nordöstra protestantiska stater anses Ten folkmängd af mellan 1 och 2 tusende fullt .jkunna upptsga en själasörjares tid och vaksambet, om han skall kunna egna åt sin församliog den vård, man utaf konom vill påräkna, och detta under full ledighet från alla såvä! kommunala, som ekonomiska och politiska omsorger. Här finge ingen i sitt distrikt, utom Kungsholmsförsamlingen, en mindre folkmängd än mellan 3 och 4 tusende, i Catharina närmare 5 tusende, om blott den närvarande orIdinarie arbetsstyrkan skulle tillitas. Men hvar Joch en finge på detta sätt en församling, hvars Ttillstånd och behof han kunde närmare lärs känna, än som nu är görligt; han kunde dels genom besök i deras hus, hvilka här såsom ) -landra länder lagligen borde åläggas honom, minst en gång om året, dels såsom gäst vid -Iförrättningar, dels såsom handledare af deras barn vid Nattvardsundervisningep, dels genom husförbör, hvilka, efter en sådan distriktsfördelning, det tilläfventyrs icke blefve omöjligt för en nitisk lärare med förtroende och inflytande inom sitt distrikt att upplifva, finna många och rika tillfällen att utså många goda frön, och skulle säkert, om han det sjelf icke :l förmådde, icke sakna biträde för afhjelpandet :laf många olägenheter i sina församlingsboers yttre och ekonomiska ställning. Han blefve licke en fremling mer ibland dem, han blefve Isäkert, om han det gjorde sig värdig, en allmänt aktad och hos de flesta välkommen gäst. Många förtroendets band kunde härigenom knytas, många väckelser till deras själs Jyftning till medvetande af sedligt värde och aktning Iför detsamma, till sorgfälligare vård både om sig sjelfva och om de sina, till deltagande för andra ej blott i deras lekamliga, utan jemväl i deras andeliga nöd, kunde härigenom till och med under sällskapslifvets glada form meddelag. Ja, ordet ifrån predikstolen kunde genom en sådan nära personlig beröring blifva uppmärksammadt, förstådt och kärt, och icke, såsom nu ofta är fallet, ett fåfängt förklingande ljud. Och för de filantropiska sällskapernas så väl som för enskilda christliga menniskovänners menniskoälskande nit och verksamhet kunde religionsläraren på sådant sätt, hvar och en inom sitt distrikt, blifva en stödjepunkt. Medverkan och stöd skulle på sådant sätt säkert aldrig sakna den samvetsgranne, nitiske religionsläraren; men kallet, som nu, just derföre att ban intet kan uträtta, är honom tungt, skulle sålunda blifva horom kärt. Mödosamt blefve det ock tillika, det är sannt, men mödorna för Christi och Evargelii skull äro ljufva, helst då af dessa mödor några frukter förspörjas. En sådan förändring skulle ofelbart, på samma gång den öppnade ett fält för en välsignelserik inverkan på församlingen, säkert icke heller förfela sin helsosamma verkan på presterskapet sjeift. Intresset för kallet skulle lifvas, i samma mån som utsigter erbjöde sig att kunna gagna i detsamma; en inbördes täflan, icke att få sportler och bättre Jöneinkomster, utan att bäst kunna vårda och tjena sin församling skulle uppstå. — Men härför erfordras uppenbarligen, att denna disiriktsverksamhet blir permanent. Endast i mån af fortfarande vistelse och verksamhet inom detsamma, kar själasörjaren införlifvas med det honom anför: trodda verksamhetsområde. Till Stockholm: rgstädes en petition om distriktsfördelning npyli EE fe 1 Asa