Aftonbladet – 22 mars 1851, sida 2

ena vara minuthandel och det andra grosshan. del; ati den fördel, som blifvit förunnad der större handen af t ox. 11 rst. pr I kaffe tull-lindring, icke står i något förhållande til den större risken; och ändtligen att den nä ringsgren, som kallas skeppsrederi, med all: dithörande handtverkerier och yrken, syssel. sätter ett otroligt stort antal industrie!la men niskor i vårt land, hvarföre man borde betänk: sig något litet, innan man för lofvande siffer. kalkyler sätter på spel icke allsnart en och an. nan skeppsredares föga lönande spekulationer .Jutan äfven alla deras existens, som gsnom dessa företag erhålla arbete och bröd. Väl framhål-les såsom en rik ersättning den förökade tullintrad, som skulle komma att erhållas. Men .Idet är alldeles icke bevist eller bevisligt, att Jen sådsn verkligen skulle komma att tillfalla Istitskassan, och äfven om den glorde det, hvem finge väl i sista hand betala densamma, om ej konsumenten? Denna mesyr har således på ftagligen en dubbel följd: 1:o att minska arIbetsförtjensten i landet och 2:o att höja priset å nödvändighetsvaror. Fortgår vår lagstiftning i den riktningen, så kan väl genom utpress ningar ptullkassan komma att pråla med en betydlig bruttoinkomst, hvaraf största delen måste afses för bekostande af stränga bevakningar, men icke blir något förökande af statsinkomsterna; och äfven om nettobebållningen skulle något tiitet ökas, kan densamma, så tillkommen, aldrig anses såsom ett tecken eller bevis på blomstrande näringar. 4:0 att j2mväl ett annat och hufvudsakligt skäl ör tullindringarnes upphörande förefianes deri, att, i följd af afslutade reciprocitets-traktater, flare fräåmmande nationers fortyg numera jemväl äro berättigade att vid iaoch utförsel från och till transatlaotiska orter i svensk hamn tillgodonjuta ofvanberörda förmåner, hyarförutan såsom ett med frågan om tull-lindringarnes borttagande i viss mån likartadt förhållande blifvit anmärkt, att det i England förut gällande förbud emot asiatiska, afriksnska och amerikaaska varors införanda till nämnde land från suropsisk hamn numera enligt Navigationsakten af ien ?5,49 till kraft och verkan upphört. Detta motiv tro vi oss redan hafva vederlagt, i det vi visat att våra reciprocitetstrakta ter icke äro af någon särdeles vigt, eller åtMminstone icke kunna med rätta sägas hafva villskyndat vår sjöfart någon så särdeles stor fördel; att man inom landet utan fara kan underlåta att egna densamma en förtjent uppmärksamhet, eller att dess öde skall mera bero på de fördelar, som framdeles kunna beredas densamma, än på upprätthållandet af de grunder, hvarpå densamma nu befinnes uppförd. Alit vacklande uti tull-lagstiftning är handelns undergång. Väl kunna puffmakare derpå göra en tillfällig vinst; men handelns progressiva utveckling beror på den säkerhet man bör kunna oåräkna, att de förhållanden, under hvilka ett företag påbörjades, åtminstone ej genom ingrepp från statsmakternas sida skola försämraz, så att bvad som enligt all mensklig beräkning bordt atgöra en källa till utkomst, om ej vinst, befiones genom en brådstörtad förändring i tullagstiftningen utgöra den företagsammes ruin. 8:9 oatt hvad särskildt vidkommer de tull lindringar, som vid utförsel ef svenska produkter och tillverkningar ega rum, dessa lindringar i följd af de i sednare tider verkställda ansenliga nedsättningar il sxporttullen å rikets hufvudsskligaste utförsartiklarn, ) numera förlorat nästan all batydenhet,. Borttagandet af tull-lindring å exportartikla: unna vi så mycket mindre sätta oss emot, l: som vi äro öfvertygade att detta skulle kunna s ske utan att någon näringsgrens bestånd dervid ifventyrades. Sedan vi nu punktvis genomgått all den moivering, som biifvit presterad i och för tullindringarnes borttagande, torde det tillåtas oss). ästa uppmärksamheten på det hufvudskäl, som ör föranleda tull-lindringarnes bibehållande. :. Det är nemligen icke af alla de uppgifna skä-l:. en, såsom: ökad tulluppbörd; borttagande atl: konkurrens uti importhandeln; öfverflyttande : f ali handel en gros med kolonialvaror, liksom) s n stor del af vår exportbandel på utlänningen: 7 vöjda priser på nödvändighetsvaror inom lan-li let och förminskandet af vår handelsflotta, som i ante dessa tull-lindringars upphörande våd-Åu igt, utan det är af det enkla skälet, som förl. s3 gäller högre än alla andra, att denna för-: ndring minskar tillfället till arbetsförtjenst I n så hög grad, att tanken på de vådor, som je eraf skulle blifva en följd, borde komma detla osterländeka hjertat att rysa. Sjöfart är en atld e förnämsta binäringarne i Sverige, och borde 2 unna blifva en hufvudnäring. Sjöfarten kanli delas i tvenne klasser: den som besörjer ex-:å orten och importen, samt den som går på frakt b mellan utländska platser. Denna sednare gren I sjöfarten kallas gemenligen ,fraktfart. I): enna fraktfart sysselsättes för närvarande mer ti 1 hälften af den del af handelsflottan, som ejlsc edrifver kustfart. Denna fraktfart, som inringar minst lika mycket som hela vår jern-:ä port, har på sednare åren ofantligt tilltagit,) tå ch detta måhända bufvudsakligast till följd aflsk 2 tull-lindringar, som nu ägt rum för import ån transatlantiska bamnar. Icke så mycket Jat r den direkta fördel, som en tull-lindring på lla I importerad last innebär, utan fast heldrelsl: r den uppmuntran till fraktfart, dessa tull-ti ndringar gilvit och den säkerhet (verklig eller l ae aginär) skeppsredaren trott sig äga uti denlal nom tull-lindringarne öppnade möjtighet att, få: o hans fartyg icke kan lyckas erhålla frakter:o aflågsna farvatten emellan främmande platser, äs inna återvända hem med last af kolonialvsror ku r egen räkning, och ej löpa fara segla rundlun Ifva jordklotet i barlast. Uti de flesta fraktBg ende skeppares instruktioner finnes en punkt oc! ryckt, innehållande föreskrift, att när banlstu lyckas hålla sig längre i fraktfart, söka frakt ak. Sveriges, hvilket ofta lyckas blott derigenom, t rederiet kan under hitsills varande förhå!-Åba iden löpa risken att, genom import af kolo-l-ju alvaror, till en del befrakta sitt fartyg sjelf .kä rttagas nu alla tullindringar, så är alldeles ms rt, att högst ringa blir det antal fartyg, som ail sselsätta sig med en föga lönande export. der föga uppmuntrande utsigter att få återida hem, på egen kost, i barlast. Afven bar blifvit nämndt, huruledes tulldringarnes borttagande skäligen kunna anses a med en tullförhöjning. Det torde derföre