Aftonbladet – 22 mars 1851, sida 2

VSM Ba HU Vie, all tull ut-liodringen på exportartiklar borde upphöra let ven det är icke emot tull-lindringens upphö jan rande för exportartiklar, som vi opponera tvärtom tro vi att detta gerna kunde och bord af Rikets Ständer beviljas; utan frågan är a en långt mera genomgripande natur och bö just derföre med största varsamhet behandlas Jsamt betraktas hufvudsakligen från synpunk:en af en lifsfråga för vår fragtfart. Anse man denna källa till välstånd kunna undvara: ler ersättas, ej genom att öppna något nyt ulifille för svenk industri, ulan belt enkelt senom en tullförhfjning, som ran till på kö pet förklarat sig vilja göra i frihandelnsa namn. så är ju icke längre frågan om nallmänt välstånd och industriel förkofran,, utan blott om ien största möjliga summa man kan (åtmin stone i kalkyl) sammanskrapa i tullintrad. Ox mu vi få antaga med C. C. och G. T. att tull indringen beredt någon tillökning i skeppsarten, ehuru denna tillökning ej stått uti ett oskäligt förhållande till miaskningen i tulluppsörden, hvilken analogi vi, i förbigående sagdt. cke rätt kunna fatta, så är väl ett borttagande :f tull-lindringen att anse såsom ett öppet förslarande af obehöfligheten af skeppsfartens tillväxt. Hade det föreslagna endast afsett att ersålla ökad tullintrad, så hade detia ändamål susnat vinnas, utan att skada skeppsfarten, ge!om att, med bibehållande sf tull-lindringarne, groportionaliter öka tullen såväl på indirekt som direkt import af kolonialvaror. 2:0 vatt behofvet af tull lindringarnes bibehållande åsom uppmuntran för direkt sjöfart på transatlan iska orter, efter C. C:i och G. T:s tanka, i sednare sider betydligt förminskats, sedan ingångna traktater ör svenska fartyg bered: ökade tillfällen till fraktart på åvkilliga adägsna länder, och särdeles efter let genom Brittiska Navigationsakten af den 26 Juni 1849 svenska fartyg erhållit frihet att idka varuransport, dels emellan Brittiska riket och dess ko5 I onier, dels emellan nämnda rike och andra frem I nande länder,. Det är alltid intressant att höra C. C. och IG. T. tanka om huruvida någon uppmuntran ?luill direkt sjöfart på transatlantiska orter nu-jmera är af nöden; men då GC. C. och G. T. tldels synas äga ett alltför öfversvinonligt begrepp -Jom betydenheten af de fördslar, som tillskyndats svenska skeppsfarten bide genom den äldre navigationsaktens upphäfvande och genom ilde nyare ingångna traktater, dels icke synas I bafva uppfattat huru tull-lindringen verkar på fJöfarten, så blifver detta omdöme icke något Iskäl för tull-lindringens borttagande, utan bla!t Jen yttrad åsigt, hvars ofullständighet är lätt att visa. Da här ofvan åberopade ingångna (traktaternar, som uppgilvas hafva nberedt ökade ullällen till fraktfart, äro temligen obekanta Istorheter; tvärtom anser man i allmänhet, att Sverige och Norge ligga i dessa hänseenden betydligt under andra länder. Såsom exempe! nå blott nämnas: att aldrig någon ny handelstraktat med Frankrike kunnat komma till stånd, oaktadt man säges hafva arbetat derpå uti tio tal af år; vidare att svenska fartyg, som lasta t Hollands m. fl. kolonier, måste betala på va ror dubbel tull emot de holländska, hvarföru(an svenska fartygen hafva ansenligt drygare umgälder i Holland, Belgien, Frankrike m. fl. länder, än andra nationer. Hvad åter beträffar fördelen af att få med engelska fartyg konkurrer2, så erkännes den gerna; dock torde den böra reduceras till behöriga dimensioner, hvilket lättast sker genom stt påminna om den höga härstädes gällande importtull på skeppsinventarier, som gör utrustningen af svenska ! skepp minst 10 procent dyrare, än hvad del blifva om de i Sverige rustas för utländsk räkning; och detta, tillssmmans med andra företräden engelska handelssjöfarten åtnjuter, gör konkurrensen allting annat än lätt, särdeles då ! man i vårt eget land icke anser handelssjöfarten af större värde, än att man är beredd attf på första derom gjorda anhållan, om ej uppuppoffra densamma, åtminstone sätta dess tillvaro på spel. 5:0 att för öfrigt efier C. C. och G.T. åsigt ifrågavarande tull-lindringar, oberäknaedt den förlust som b genom dam tillskyndats tullkassan, jemväl bidragi: att åt handeln gifva en konstlad riktoving, enär nemligen den svenska importören genom dem sättes utur illfälle att från nederlagen å de stora europsiska aandelsplatserna, hvilka ofta erbjuda mera sorterade lager ar kolonialvaror, än som å hvar och en af produktioasorterne ken vara att tillgå, särdeles på det fö sätt denna handel för svensk räkning vanligen be-Jle drifves, och stundom till pris, som understiga de ålfc sistnämnde ställe gällande, anskaffa dylika varor, samt I 1; örmås att afhämta dem direkte från produktionsorterna, hvarest, i följd af en mängd samtidigt inräffande ordres eller missgynnande skördar, varu prisen ej sällån uppdrifvas till en höjd, som för im0 portören kan medföra kännbar förlust. I Den lika erkända som beklagliga ovana, som)k ligger uti detta förmynderskap för näringarne, fö hvilket våra styrelseverk äro så benägna att ib: itaga sig, framlyser på detta ställe. Till rågalgi på olyckan grundar detta sig på ett kommerin sielt resonnement, hållet uti hr S:s maner,l 2) och torde fraserna om: att handeln erhållit en på konstlad riktning, och vådan af att genom nå-af son uppmuntran inlocka uti företag, hvilkalla unna ådraga spekulanterna en kännbar förust ce. kunna lemnas utan afseende, sedan vi omständligare belyst hr S:s åsigter i sam kl na riktning. Men lvad som egentligen utilsy lenna punkt tarfvar någon närmare utredning,un r utan tvifvel den omhugsamhet man visarvä not den importör, som icke är skeppsredare. å det att han må kunna på de stora euro ! eiska marknaderna förse sina lager och icke l!ik tsättas för konkurrens af dem, som importera I va olonialvaror från de länder, som äro dessa va-Jhe ors produktionsorter, vill man nu upphäfva en tull-lindring, som gjort en dylik konkurens möjlig. Härvid synes man ej hafva beinnat, att importören från Hamburg och Lybeck Tu an mo:!se sina ordres för kolonialvaror realirade efter 14 dagar och kan inskränka sig II att införskrilfva ett högst obetydligt parti, å det alltid står honom öppet att erhålla ;smed ästa ångbåtslägenbete en ny sändning ; då dermot den större importören, som hemtar va orna på produktionsorten, måste gifva sina rdres minst sex månader, innan varan komier honom i handom, eller som hr S. yttrar: trända sitt skepp iet ena åretn, för att det ndrav låta dei återvända med last; hvartill ommer, att det som på detta sätt införskrifes, alltid sker nt; hetvdligara nauttan 1