Aftonbladet – 21 mars 1851, sida 2

samt att genast innevar:nde dag taga egendomarne i besittning. Enkegrefvinnans gode man tillfrågade då grefven, äfvenledes med hög röst, med hvad rätt han gjorde allt deta, uppmanande honom att förevisa den skriftliga handling, som berättigade honom dertill. Derpå svarade grefven, att han icke behöfde någon sådan handling, och icke heller hade någon, men att hans födsel berättigade honom till hvad han gjort. Han åberopade icke eims sina kuratorers tillåtelse, oaktadt han befinnerr sig i konkurstillstånd. Enkegrefvinnans gode mann förbjöd då folket under Fillinogerum och Sverkershoolm både att Åtlyda det af grefven tillsatta befälet ooch att med grefven upprätta några kontrakter, enäär han icke var deras husbonde. Då grefven likväl fortfarande sökte dertill förmå dem, och då det behagat honom att sjelf urtsga och i sin ficka förvara förstugunyckeln, fann han sig, något oväntadt, inifrån utestängd, just då hen iokellade folket för att under tak upprätta kontrakterne. Han uppmanades då af grefvinnans gode man att bryta sig in, om han trodde sig dertill berättigad, men då han icke vågade ett sådant försök, insåg allt folket att de blifvit bedragne och att hela tillställsingen var ett narrsipel. Ingen enda ville således med grefven in!åta sig i någon öfverenskommelse, hvadan han efter nära: 2 timmars fåfänga försök fann sig nödsakad att meed allt sitt folk, det nya befälet inberäknadt, vända om till det mer än 2 mil derifrån belågna Borkbullt, utan att hafva lyckats i sin plan. De många rykten, som dsgarne förut ingått, hade föranledt grefvinnan att tillkalla ortens länsman. Sjelf var hon af dessa rykten och af den stora tillströmmande folkmängden, sannolikt omkring 300 man, så uppskakid och illamåsnde, att hon icke kunde emottaga sin svåger, hvartill hon den degen Daturligtvis icke heller kunie fiaona sig benägen., — I Östgötba Correspondenten, läses: Den sednare veckans egentliga samtallsämne här har utgjorts af några anonyma bref, af hwilka trenne äro 038 bekanta, adresserade till i orten kboende, förmögnare personer, hvari desse och deras anhörige botas till lif, lem och egendom, såvida de ej innan en viss dag, på utsatt ställe aflemna en i brefvet bestämd summa. Vi hafva ej velat omnämna dessa oförsyrta hotelser förr än den utsatta dagen var förbi; men nu då så är fallet, tro vi os ej längre böra dröja dermed. Att så många inbrot, tjufnader och skälmstycken på sednare tider inom Östergöthand ägt rum, utan att man i allmänhet lyckats att å fast de brottslige, vittnar om en slapphet hos de gentligen tjenstgörande polismyndigheterne, som tye(es påkella antingen en ny uppsättning eller åminrtone någoa åtgärd, som ånyo kan sätta Nif uti dem. Af det utgrenade tjufband, som man tror existera :mellan Norrköping, Linköping, Jönköping och Ekesjö, har man redan fått spaning på flere utliggare, och med någon fyndighet och energi biäde det ej rara omöjligt att utreda härfvan, aldrahest då poisen för sådant ändamål skulle hafva at påräkna la redliges och rättskaffoes biträde. Iaom den annars så fredliga och fromsinta stader Ekesjö hafva de lika fredliga och fromsinta Smålandsarne gifrit anledning till en tvist, som hotar att. fvergå till ordentlig borgerlig fejd. Staden är dead i tvenne partier, det norra och det södra, hvilka. tå stridslystna och rustade mot hvarandra. Det orra vill nemligen hafva kreatursmarknaden norr m staden, och det södra vill hafva den söder om ensamma. Magistraten har gjort allt fir fredens ibehållande, och fredsunderhandlingar öpnades på ådhuset, hvarvid magistraten lyckades örmå de endtliga partierna till en öfverenskommele, att kretursmarknaden skulle hållas fem år på aorra och em år på södra sidan om staden. Såluna tycktes lt vara godt och väl, men nu uppstod fåga hvarst marknaden skulle försiggå de första tem åren, ch då msgistraten bestämde, att detta skulle afgöas medelst omröstnivg per capita, och defiesta hufuden befunnos tillhöra det norra partiet, uppflamade den slocknade krigsfacklan ånyo, och Ekesjö är i väg att blifva tummelplatsen för en vild kreatursjd, som, med hänsigt till stridsorsaken, tilläfvenrs en deg torde blifva känd i historien wnder beämningen: det femåriga kriget,, likasom iman förut ar det trettioåriga och det sjuåriga. ——MM—tR—