Aftonbladet – 20 mars 1851, sida 2

tresserade näringsidkare, att offentliggöra en skrift emot den föreslagna förändringen. Utan att för egen del vidlyfiigt ingå i åmnet måste man åtminstone medgifva att detsamma blifvit från regeringen affårdadt med en utomordentlig lättLet och behändighet, enär beta des kungliga propositionen, protokolle: oberäknadt, icke utgör stort mer än ett blad i riksdagsbihanget. Vi kunne också icke under. trycka den tankan, att ehvad åsigt man mi hysa i bufvudsaken, om hvilken starka skäl fö: och emot kunna framställas, så måste vi doch såsom absolut oriktigt underkänna det skäl hvarpå kongl. kommerskollegium synes hafva förnämligast grundat sitt tillstyrkande af tulllindringens upphäfvande, nemligen att den tillökning, som genom tullindringen kunde tillskyadas exporthandeln, icke står i skälivt för hållande till den minskning i tulluppbörden hvilken af meranämnde tullindringar varit en foljd. Detta tro vi vara att se och framställa saken i en falsk dager inför dem som icke närmare känna förhållanderna. För hvar och en som deltagit i riksdagsöfverläggningar är det deremot nogsamt bekant att tullen på de vigtigaste kolonialartiklarna, som äro föremål för den transatlantiska skeppsfarten, alllic blifvit gatt just med med afseende derpå at största delen deraf kommer direkt från produktionsorten, och serskildt är det bekant ati det varit med afseende härpå, som förhöjning skett i den i tulltaxan utsatta siffran för socker och kaffe. Det är här den tull, som uppstått genom tullindringen, hvilken tagits j betraktande såsom den normala; och riktigheten afdenna åsigt, som står i motsatts till kommerskollegii, vis.r sig jomväl deruti ati regeringen sjelf ansett sig böra föreslå nedsättning i tullen på jvissa artiklar i sammanhang med tullindringens upphåfvande. En annan omständighet, som jemvä! kanhänds förtjenar tagas i betraktande i denna fråga, ä1 att handeln med kolonialvaror visserligen ge nom ifrågavarande tullindring kan sägas utgör: en fördel för de större skeppsrederierna, på de mindre köpmännens bekostnad. Men vill mar sranska sakförhållandet, så finnes detta egentligen inskränka sig endast till artikeln kaffe, och med den konkurrens, som äger rum i handeln med denna vara, är det ingen svårighet ifven för minuthandiarne i de större stapelstäderna, att få öfvertaga kaffeposter vid fartygens ankomst mot betalande af fakturan från inköpsorten jemte frakt. Hvad artikeln socker angår, så har den direkta handeln dermed redan så länge legat nästan uteslutande i fabrikanternes händer, att vi tvifla det på flere å1 något exempel inträffat, då en sockerlast kun. nat af annan importör försäljas till högre pris in gom motsvarat inköpspriset och frakten tillsammans. Den tredje vigtiga artikeln är hudar, och dermed har förhållandet varit ungefär detsamma som med socker. Ofta har redaren, Jå han tagit in någon af dessa artiklar för egen räkning, blott för att realisera en ordentlig rakt måst sälja dem på ett års till 18 månaders kredit. Slutligen bör det i afseende på kaffe ihågcommas, att om innehafvaren deraf skulle besära ett pris som är 10 runstycken högre eller ika med tullskillnaden från Brasilien och Hamvurg, så blir det genast en fördel att låta vaan komma från London, Hamburg eller Amterdam. Häraf kan man ej undgå att draga den slutsatsen, att det privilegium, som det större keppsrederiet åtnjuter genom tull-lindringen, nskränker sig inom vinsten af det: beopp, som iullskillnaden på kaffe utgör för det rån transatlantiska hamnar införda qvantum sammanräknadt, och hvilken i sjelfva verket blir öga betydlig. Vi hafve ansett dessa reflexioner böra föregå len insända artikelns införande, som nu följer: Sedan herr Schwans förmodan, det Kongl. Maj:t ekulle aflåta nådig proposition till Rikets Siänder om upphörandet af tull-lindring för lirekt import från transatlantiska hamnar och Jstindien, visat sig vara grundad; sedan hr Schwans förutsägelse i denna riktning således verkligen utgjorde en förelöpare för hvad som komma skulle; och sedan denna reform, sådan len nu blifv:t föreslagen, tydligen skulle hafva ill följd en äfventyrlig inverkan på en vigtig näringsgren, den svenska fraktfarten, hvars nytta för landet blifvit erkänd och vitsordad uti tal så väl från konungathronen, som från epresentantbänken, så är det en medborger:ig ligt att skärskåda de motiver, som blifvit örebragta, samt att uppskatta till sitt rätta värde de nya fördelar, som blifvit förespeglade åsom alldeles gilna följder af tull-lindringens ippbörande. För att gå till väga i kronologisk ordning vilja vi först tillse, huruvida de af hr Schwan nförda motiver äro nog bevisande för att utöra fullt skäl för en åtgärd, hvars följder cke i hela sin vidd kunna beräknas. Ur hr öchwans motion anföre vi härstädes det hufvudsakligaste af motiveringen: De på grund häraf beviljade tullförmånerna kafva ippmuntrat till en export, som lemnat föga lönande esultater, och deremot en import, för det mesta törre än behofvet, och dyrare än om den skett på len naturliga vägen., Exempelvis vill jeg citera Brasilien, dit vi ena ret befrakta och uiskicka våra fartyg, för att det våföljande hit med der intagen last återvända.n vFariygen, sålunda befraktade, måste nemligen ler intaga last, kosta hvad det vill; hvarföre det örhållande mer än en gång och vanligen inträffat, NOPE ST OA Ner ERS rst illika är man böjd att tåga ironiens och sairens vapen till bjelp, emedan man inom sig