Aftonbladet – 18 mars 1851, sida 2

liskussionen på sin höjd öfverlemnas till B:villniags-s utskottet ad notitiam, o. 8. V. 6 Dot kan väl icke fordras att jag, stante pede, skallli u!lständigt kunna bemöta hr Bsrgmans långa skrift-: iga anförsnds, men då han synnerligen förordat nytan och fördelen af vår trävaruexport, har jag velat hemställa till honom och de i affirsförhållanden hemmastadda, huruvida nämnda export, nemligen len Transatiantiska, verkligen tillskyndat landet del af honom omnimada stora fördelarne. Väl her hanl sagt, att från Görbeborg trävaror exporteras till Au stralien och Californien, men att någon större im port derifrån till Sverige egt rum, har jag icke hört ymtalss, hvadan det är att förmode, att densamma lj: skett i något obstydlig skala. Australien har egeatigen endast ull att bjuda på, och Cali!ornien på enl vara, nemligen guld, som ingår cch alltid kommerl: att iogå tulifritt, och ehuru den hotar att kullstörta alla financiella förhållanden, önskar jag att deraf må hitkomme ja mar dess bättre. Ea talare har framställt, att tullen å kaffe måtte bestämmas till 2 sk. 6 rest. pr t, motsvarande nu gällande tullsats derå. med afdrag af 25 procent tull-lindring. Äfven jeg nyste förut denna opinion; men efter de kalkyler, som på afdelningen i Bavillniogsutskottet blifvit uppgjorda, visade det sig, att tullen å kaffe rätteligen bör vara 2 sk. 8 rst., enär af nämnde vara jemväl! införes från Europa, då någon tull-lindring icke zommer i fråge. Afdelningep har på enahanda grunder föreslagit tulien tliil 2 sk. 5 rst. å råsocker, mena deremot icke funnit skäl att tillstyrka någon indring af tullen för de öfriga artiklarna. Ehuru jag icke tror att afdelningen skall, till följd af den Kongl. propositionen, förändra da en gång uttalade åsigterna, har man likväl, i afvaktan å densamma, förbehållit sig en ytterligare justering af det uppgjorda förslaget till tulltaza. Ea talare har med särdeles ömhet talat om tobak, såsom en nödväntigaetsvara; men ehuru bruket af danna vara är temligen allmänt, ja alltför mycket spridt, kan jag dock icke avse nämnde artikel annorlunda, än såsom en Sfverflödsvara. Det må väl medgifvas, att tullen derå är hög, men då samma talare föreslagit ec wall-lindriog af eadast 43 proc. och det dessutom är bskant, hurusom våra köpmän finna sin uträkning i att öfverresa till Bremen och derifrån förse sig med erforderligt lager tobak, hemtar jag af dessa förhållandan skäl till den åsigt, att nedsättning af wulen å denna vara icke är af behofvet påkallad. I öfrigt tror jag att staten måhända skulle tillskyndas alltför stor förlust, Om nedsättning af tullen å alia de varor, för hvilka tull-lindring nu åtnjutes, på en gång verkställdes. För belysande af sjelfva saken, ber jag att få fästa uppmärksamheten å en appgift, hemtad ur en härvarande tidning, enligt hvilken till Sverige infördes 1848 Med Utan tullindring. tullindring. Arrac. .. . 458.000. 55,000 k:r. Rhum ... 8,000. 84.000 Hudar ... 1,374.000. 2,239 000 E. Risgryo. . . -7535,000. 547 000 The. .... 12,000. 29.000 p Tobaksblad. 1,468,000. 721,000 p Tobaksstjelk —999,000. 365 000 Håraf synes ju, det af många varor lika stora qvantiteter importerats utan, som med tullindring. och af vissa till och med mera. Iden att genom forcerade åtgärder framtvinga en transatlantisk sjöart kan jag icke anse annorlunda än såsom högst oriktig; och tppmärksamheten bör synnerligen fästes vid det onaturliga och föga msrkantila sätt, hvarpå oämnde sjöfirt bedrifres. I och för hela innevarande års import för dessa orter måste importörer redan år 4850 till Brasilien, Batavia m. fl. orter utskicka fartyg med kreditiver på Hamburg eller London, för att, enligt tecknade certepartier, från desti aationsorten återföra retourladdning, kosta hvad den vill. Jag frågar: kan d tta vara köpmansmessigt då man icke vet hvsd varan kan komma att kosta? Hårifrån kunna endest de importörer göra ett usdantag, som bedrifva denna handel med egna fartyg, mena deras an!al är ty värr ganska ringa. Jag tror ej på lämpligheten af denna tull-lagstiftHog, helst det ej sällan inträffar, att, så långe svenska flotten qvarligger i Brasilien, priserna å kaffe äro höga, men genast efter densammas afseglande falla. Jag hemställer till br B., om det kan vara önskligt, att affarer så skötas, och om det icke vore bättre, att importen skedde till limiterade ordres och limiterade fragter. Att några skeppsredare genom :ull-lindringen ega fördelar, är väl möjligt; men då man besinnar det ringa antal af svenska handelsfartyg, som sysselsättes med direkt import från de Transatlantiska farvattnen, tror jag, att om tull-lind:ingen bortteges, nämnde skeppsredare icke böra klaga öfver prejudice. Jag är ingen vän af undantagslsgar, som hindra de mindre bemedlade köpmän aen atwt deltsga i handeln, derföre att de större knn0a, så att säga, qvåsa dem, om de vilja försöka, att från närmare orter uppköpa sina varor, och sjelfva, före handelns afslutande, skåda varan och bestämma sina inköpspris. Huru också ett åt förut afgöra den qvantitet vara, som året derpå först erhålles? Dessa tu!l-:indringar leda sitt ursprung egentligen fråa 4826 års tulltaxa och skulla upphöra 41833; men hafva sedermera, såsom alla andra missbruk, noga bevakats af en mindre del deruti intresserade, under det ingen målsman för det allmänna uppträdt, fortfarit. De meddelades hufvudsakligen för ati befrämja skeppsbyggerierna och på en tid, då Sverige endast med några få nationer ingått handelstraktater). Förhållanderna äro sedan den tiden väsendtligen tförändrsde. Numera är deifendast 3:ae flaggor, nemligen den Löbeckska, Mechlenburgske och Fransyska, som icke med oss afslutat handelstraktater. Berörde tull-lindring åyftads jemväl att bereda Svenska handelsflottan någon fördel; men främmande nationer hemta nu deraf, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, samma förmån, i föjl hvaraf detta skäl för tull!-liniringens bibeaållande bortfallit. Lämpligast hada emellertid varit, att, sedan vi erhållit kännedom af de upplysningar och handlingar. bvilka legat till grund för den Kongl. propositioaen, och komma att öfver:emnas till det utskott, dit densamma remliiteras, frågan blifvit a? oss diskuterad. Skulle jag deraf finna mig böra frångå de af mig uttalade åsigter, skall jag ej tveka att göra det; men intilldess måste jag vidhålla desamma, ehuru jag här icke vill underlåta omnämna, hvad jag i min motion framställt, att nemligen ett succsssivt försvinnande på t. ex. trenne af dessa tull-lindringar varit ändamålsen!igare, med afseende på den öfverimport, dess försvinnande på en gång kommer att medföra, sista året före dess upphörande. Uti Batavie, hvarifrån importen hit, liksom exporten härifrån dit, åtnjuter den högsta tull-lindringen eller 33 V, procent, måste vi, såväl vid import som export, när den verkställes med vår egon flagga, erlägga dubbel tull emot om densamma egde rum med Holländska fartyg. Tullen i Batavia är dertill ganska dryg på arrak, jern m. m,. Och just der vår flagga så hårdt bebandlas, det land tillerkänna vi den största lindringen. Detta förhållande synes mig mera än något annat tala för tull-lindringarnes upphörande. Ati vi efter deammes försvinnande komma att likasom hiiti:lls verkställa störrel dalen af vår kaffeoch socker-import direkte från produktionsorien, derom är jag fullt öfvertygad, eburu den kommer att ske på ett för landet vida förmånligare sätt. ) Med den reapolitanska lärer Vara samma förhållande. Red:s anm. (Iasändt.) Också några ord med anledning af statsrådet