Aftonbladet – 18 mars 1851, sida 2

UPM VESA MVA VMS TARA VÄISV I TULEVE fattningarna, som innehåller, att fartyg, som semkomma till Sverige från orter på andra sidan atlantiska oceanen, eller på andra sidan Goda Hoppsudden, hafva rättigbet att införa aflastningsortens produkter mot 15 till 33!; procent lindrigare tullafgift, än den i taxan utsatta. Denna tull-lindring, åsyftande en upp: Mmuntran för den större skeppsfarten, men emot avilken de mindre stapelstäderna redan förut protesterat, har nu blifvit föreslagen till afskaffande. Som denna fråga är af mycken vigt och jemväl blifvit föremål för diskussioner inom pressen, anse vi af intresse att här meddela de yttranden, som förekommo deröfver i Borgareståndet vid remissen af den kongl. propositioaen, och det så mycket hellre, som dessa anföranden blifvit afgifne af tveane bland de mest betydande representanter af köpmanskårerne i Stockholm och Götheborg. De lyda sålunda: Hr BERGMAN (skriftligt): Jag kan icke gilla de skäl som kommerskoilegium oeh tullstyrelsen anfört och hvilka ligga till grund för den nu upplästa K. M:ts nådiga proposition rörande upphörande från 1853 års början af tull-lindringen för varor, expor!erade till eller importerade från transatlantiska länder, och jag anhåller att derom få yttra några ord. Först anföres, att tull-lindring:n väl möjligen beredt någon tillökning i svenska exporthandeln, men att denna ej skall stå i skäligt förhållande till den minskning i tulluppbörden, hvilken af lindringarne varit en föjd. Härvid anmärkes, att nigon tulllindring vid utförsel af svenska produkter till Norra Amerika icke eger rum. Således vidkännes tullkassan ej någon minskning i uppbörden å tullen för det som dit exporteras, och då trädvaror, såsom bjelkar, plankor, battins och bräder ej draga någon exporttull, kan någon lindring derå ej ega rum. Meaingen måste således vara: lindringen uti exporttullen, samt att den väl föranledt en ökad export af svenska produkter, hvilken dock ej skall stigit så betydligt, att den motsvarat statens förlust i lindringen å importtullen för da hit återförda transatlantiska varorna, såsom kaffe, socker, tobak, m. m.; men huru denna beräkning blifvit gjord, derom sakaas all upplysning. Det är dock en allmänt känd sak och bavittnas af kommerskollegii statistiska uppsifter, att vår exporthandel stigit ofantligt de sedaare 20 åren: att tillverkningen af jern och koppar iemt ökas, och beträffande trävaruförädlingen, hafva en mängd nya sågverk tillkommit, så att exporten af plankor och bräder nu uppgår till cirka 700,000 volfter årligen. Det låter sig ej göra att med förmån realisera hela detta qvantum inom Europa. Våra omtänksamma köpmän och skeppsredare göra sig derföre all möda att u:finna nya, aflägsna afsättaingsort:r; s ledes sändas från min hemort, Gtheborg, numera årligen flera skeppslaster trävaror på Nya Holland, Mauritius och Goda Hoppsudden, ocn au slutligen äfrer på Californien. Jag vill ej tala mm exiparten af jern och stål på Amerika, Java, siocapore och andra ostindiska länder, eller om skeppningen af jern och bräder på Brasilien, och tes; stora tillvext, ty d n är mera allmänt känd. Beträffande retourladdniogarne, så förhåller sig dermed sålunda, att i fall köpmannen eller skeppsredafen ej kan få en någorlunda antaglig frakt derute ör sitt fartyg, är skepparen eller kommissionären örsedd med kreditiv på London eller Hamburg, för att köpa retourlast för hemlandet, och sådant skall aan ej så lätt våga göra, om det skydd. som tull lindringen medför, blifver honom beröfvadt. Han dlifver då nödsakad att taga hvad frakt han kan få, iller, om sådan alldeles saknas, som understundom ir händelsen, att låta fartyget gå i barlast; och hvar och en kan föreställa sig hvilket missgynnande resultat detta -kall medföra. Det anföres att tull-lin driogen, oberäknadt dena förlust den tillfogat tulltassan, jemväl bidragit att åt handeln gifva en konstad rgtnicg, Detta kan jag ej fiana. Det blifver i 1llmänhet riktigast, och i längden förmånligast, att nemta en vara från sjelfva produktionsorten; man år den der för billigare pris, bättre och friskare samt således för sjelfva konsumenten nyttigare. I Förenta Siaterna sättes så mycket värde på den di rekta införseln, att the från Ostindien och kaffe f:ån Java och Brasilien är der tillåtet att införas tull ritt från produktionsorterna, om sådan import sker med egna, eller dertill, enligt reciprocitetstraktater, rerättigade fartyg; men om dessa varor införas inlirekt, erlägga de en hög tull. Som Sverige har en fylik traktat med Förenta Staterna, lemnar detta fia tillfälle till god arbetsförtjenst för svenska far:y8, och jag känner bestämdt att flera svenskar i ienna stund äro uti en dylik fragtfart engagerade. Når nu emellertid kommerskollegium och tullstyrelsen ej kunnat underlåta att tillstyrka (?) uti inkomanande tullen å kaffe och råsocker, om tull-lindrinsen upphäfves, och K. M. i sin nåd. prop. föresla sit sådana tullnedsättningar, så frågar jag hvaruti den stora basparingen för tullkassan kommer att bestå? Hvartill tjenar då hela förändringen, om icke till annat än att skada svenska skeppsrederierna, nvilka efter hand ökat sin flotta med en mängd dyrbara, snällseglande fartyg, byggda just med afseende vill farten på aflägsnare länder. Sverige eger nu ;mkring 220 kopprade fartyg, uti hvilka ligga nedagdt ett kapital af omkring 6 mill. rdr bko. Så lana dyrbara fartyg behöfvas ej när vår varuimoort, enligt kommerskollegii och tullstyrelsens anvisning, och i följe af tull-lindringens upphörande kommer att ske från de stora europesiska handelsplatserna, och hvartill skola de då begagnas? Jo, säger nan, till fragthandela på Eogland, hvartill 4849 års aavigationsakt öppnat tillfälle; men Eogland har den största handelsflotta i verlden, och lärer nog i första rummet employera sina egna skepp. När nu zolonialvaror skola hemtas från Eagland, Hamburg, Lubeck eller andra europeiska marknader, fördyras 1e naturligtvis af uppläggningskostnaderna der, masasinshyror och nya aflastningsutgifier m. m., så att ie i de flesta fall skola blifva dyrare, än då de bemas direkte från produktionsorterne. Detta ärju helt saturligt. Såom bhufvudskligt skäl till tu!l lindringens upprörande anföres vidare, att i följe af reciprocitetsraktater, flera fråömmande nationers fartyg numera iro berättigade att vid inoch utförsel från och till ransatlantiska orter i svenska hamnar tillgodonjuta ika förmåner med svenska skepp. Derpå svarar ag, att erferenheten visat, att blott få sådana utäadska fartyg sig deraf begagnat och ej kunnat göra let så länge tull-lindringen får fortfara, ty den svenska köpmannen och skeppsredaren ordinerar helst ina transatlantiska produkter med svenska skepp ch söker skaffa sysselsättning för sina egna fartyg. Vi hafva dsremot e-sä.toing i lika örmåner för våra kepp hos de stora nationer, med hvilka vi hafva ec procitetstraktater, enligt hvad jag nyss anfört röande import af the och kaffe i Förenta Staterna. Ich de flesta nationer hafva dessutom vissa indiff:ceotiaituilar eller tull-lindringar till befordran af diekt import på ett eller annat sätt. D3 minst för; islakviga reciprocitetstraktater Sverige ingått äro ned Bremen och Hamburg, ty de hafva inga förniner a:t gifva oss, hvarföre det kan biifva fråga um huruvida de ej borde uppsigas. Högst önskligt ro:e deremot, om en handelsiraktat med Frankrike unde komma till stånd, men derom lärer, enligt vad i detta stård förut blifvit upplyst, vara föga opp. Sutligea nämnes, att såsom ett med frågan m tull liadringens borttagarde i viss mån likartadtc ÄAÄrhållandea hli vit anmärkt att dest i Enreland till Ir os vn om me R Kr FF RR VA — nn MV MMÅ RR KR VA DL KR KK —-— SV nDItIDSl EMD 7 ÖWÖÖcrc)ws-)sob NN — Is AA Nn --m pm — —FM ÅR AA MA AA KR AS AUTO NAATTA n-— re — mm a MMA MR AA mm mm mm KA JA —. -— ——