Aftonbladet – 14 mars 1851, sida 1

rain keflickar den rena, fromma Vanina med skymf och varära. Ingen gemenskap får ega um emellan honom och dig, cch sedan. .. Vepina lade sakta sin hand på barns mun. Hv:d Gud förenat kan blott Gud åtskilja !, s2de hon, med emot bimlen böjda ögon. O, min älskade bror, låtom oss tacksamt och undergifvet emottaga hvad Gud i sin nåd förunnat oss. Förvöigna önskningar utmana ödet. Skeppsklockan kallade i detta ögonbiich. Caszecni förde den älskade ox bord, och med en körsla, bandad ef sndakt och kärförelse, landede de lyckligt på hemlandets kust. lädd såsom page bebädde Vanira, med den försiglige vännen, i aftordunklet slottet OrBnöno, och först i det välförvarade hemliga kabinettet sjönk doltern i den jublande modrens ermar. Men äfven denna glädje hade sitt vemod. Sed:n en vecka bvilade den gamle barönen i sina föders graf. Rådet i Genva hade tillåtit den lidande gubben att få döisitt bem. Eorgliga dager följde, ty äfven det oundvikliga, länge förutsedda lidandet har sina skarpa cokar. Iuciaro lemnade irtet ögonblick de sörjar. de. ;Du är nu för mig fader, vän och bror! s:de Vanina dagligen, Fulikomlig förtegenhet om kernes härvaro syntes sla nödvärdig, till dess men i: hermtat bestämdere underrättelser om den grymme förföliaren. Lucano upptäckte ru för modren sin cuisögliga kärlek — cch äfsen hon, uppörd cehb söndersliten i sitt innersta vid childrirgen ai de misshandlingsr Bastelica vigat, sökte förmå dottern att snart företaga resan tll Rom. Men, älskade mori frågade Vanina; pfinrer ii icke den tanken odröglig, alt vara två lefv:nde mäns hustru ?, Och baronessan teg, värderende dolterrs finkänsla och obefläckade qvinlighet. XVI, Som i ett kretslopp återföra oss händelserna ägpu en gång till den torftiga byddan i Zevaros skog, der berättelsen af dessa tilldragelser