Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 2

Riksdagen. — Borgaresitåndet. I lördagens eftermiddagsple num fortsattes och slutades granskoingen af inkomst betänkandet. Hr Wern, med hvilken fleraZförena de sig, äfvensom hr Gezelius, yrkade återremiss a de delar utaf betänkandet, som röra ordinarie rän tan, afradsoch tiondespanmålen, på det dessa frå gor måtte af Statsutskottet behandlas i sammanhan med den af Kongl. Maj:t 2flåtna proposition i sam ma ämne. Endast hr Lagergren motsatte sig åter remiss, samt ansåg det ingalunda vådligt att stadn vid det vilkorliga förslag, som Statsutskottet fram iagt. Emellertid beslöts återremiss af ofvannämnd punkter, äfvensom af ö:te, om arrendemedel a kungsgårdar och andra kronolägenheter, samt 7:d om kopparräntan och 8:de om tiondeoch hammarskattsjorn. — Vidare remitterades hvad som rörd fourage-afgift för indelta kavalleriet och rotevakansafgifter för utsockne-frälsehemman i Halland. All de öfriga delarne af betänkandet Jlemnades utan an märkning eller lades till handlingarne utan diskus sioa. Emdast frågan om tionde-hammarskattsjeri väckte en debatt, som hotade fortfara utpå natten tills vice talmannen, som derunder råkat ut fö missödet att anses ej förstå den sak, hvarom hal talade, påminte sig och ståndet, att man borde tän ka på bönedagen. Detta verkade, och hvad son derefiar återstod att göra, expedierades raskt. D: sku!le vara alltför vidlyftigt att upptaga hela del om jernhandteringen förda d!skussionen, hvarföre v inskränka oss till det hufvudsakliga deraf, sedan v i korthet avgifvit hvad i frågan blifvit åtgjordt sam hvad Statutskottet föreslagit. Som bekant är beslöto Rikets Ständer vid 1844 års riksdag, att i anseende till den ofördelaktigs ställniog, hvari teckjernstillverkningen då befanr sig, tiondeafgiften finge från och med år 4845 ned: sättas till hälften af sitt förra belopp. Då konjunk: turerna för tackjernstillverkningen sedermera för bävtrats, blef vid förra riksdsgen föreslaget, att ned sättningen numera borde uppröra; men på det för höjaiogen cj måtte blifva för känbar för tackjerns tillverk.rme, bestämdes stt ifrågavarande afgift frå och med 4849 och tills följande riksdags statsregle ring skulle förhöjas med endast 50 procent utöfve dåvaranda belopp. Oasktadt nu tackjernsrörelser fortfar att vara gynnsam, har dock innevarande riks dags Statsutskott, i betraktands af bergshandteringens i sin helhet mindre fördelaktiga ställning e ansett sig böra tillstyrka förhöjd efgift, hvilken, e huru lagd på tackjernet, egentligen skulle drabbi den redan förut hårdt beskatrado ståvgjernstillverk ningen, som länge befunnit sig i en föga vinstgif vande belägenhet, utan föreslagit att ifrågavarande afgift må fortfarande tills vidare bibehålles oförän drad, så att tiondetackjernet upptages till 42,00( skE, eller efter värde af ö rår 32 sk. sk til 68,000 rdr, samt hammarskatts-, stångoch ämnesjernet till 6000 sk, eller efter ett värde af 44 rdi skI till 84,000 rdr. Emot betänkandet talade, utom hrr Almgren och Rioman, hrr Halling, Murån, Lagergren och Schwar — alla yrkande återremisss. Hr Halling ansåg at man borde söka öka statens inkomster, då man jem ökar dess utgifter, och hade ingenting emot on skatten komme att uppgå till 6 rdr 46 aå 392 sk pr sk; derjemte beskref han de gynnsamma kon junkturerna för denna vara, dess förökade afsättning inom landet genom de tillvexande gjuterierna o. 8. v He Muren fann också att man borde göra afseend på statens behof, medgaf att jernhandteringen val högt beskattad, men trodde att detta tillräcklig motvägdes af de monopolier den egde, såsom uti besittningen af da flesta skogar, både enskilda och allmänningar, m. m. hvarigenom konkurrensen försvårades. Hr Legergren yttrade, att ingen handte—A 2? 210