Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 2

Vv. Få veckor efter förlofningsdagen följde förmälniogen med en glans, som hos det betryckta folket blott kunde urskuldas genom familjen Oraanos böga rang, såsom beslägtad med furstliga hus. Aila familjens blodsfränder sammanströmmade; och desto mera påfallande var de, att Luciano C-saconi saknades på sin sköna kusins bröllopsfest, och låtit anmäla sig vara förhindrad af en på en sfligsen jagt erhålien blessyr. Ibland de rika brudskänkerna var en, till hvilken ingen gifvare kunde upptäckas. Det var en LElodröd karneol af ädlaste art och ansenlig storlek, slipad i bjertform och i rikaste och Prydligaste guldinfattning, af venstianskt arbete. Då Vanina höjde det sköra brud. mycket mot Jjuset, sig hona stenen med synbar afsigt vara bräckt midt uti hjertbilden. För skräckt sköt hon, utan stt! kunna förklara hvar före, klenoden under de dyrbara tyger, som lågo hopade fremför henne. Då vigsela var förrått:d, omfamnade den allvarlige generalen för första gången den öfverraskade b:ulen med oväntad värma, i scloltskapellets ensliga sak: dit de dragit sig tillbaka till dess det på cgande folvet sking srat sip Det var hans första ömhet bivis; och för dea grannlaga återhållsamheten under förlofningsdagarne var hon tacksam. Hon höjde nu til bonom rodaande de stora, sköna ögonen, och han kysste henne på pannan. Vaninan, sade han och hans öga blixtrade, du är nu förenad med miz som blomman vid stängeln, som svärdsföstet vid klingan, som denna min hanl vi! armen. Frukta icke för den rie krigaren; han ärar i dig dottern till sitt fäderneslands ädlaste slägt; han älskar i dig det medfödda hatet till Genua, och du skall i din omgifning icke s.kna något af hvad du som Örnanos arilegainna och Bastelicas maka har rätt att fordra. Men dottern af en Ornano, d