Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 2

er Colonna var Korsikas vän — hvarföre kallade ben sig då grefve af Korsika, utan att någonsin bafva eröfrat våra berg. Framför allt skola vi noga beskåda Bastias portar, torn och vallar — och icke minsta springa i muren skall undfalla 0ss.n Men om Bastia vore en lejonkula ? anmärkte den sluge Malespina halfhögt. Så skall dock lejonet fritt gå in och ut, svarade den stolte, vilde korskanen. VI. Sedan baronen och adelsmännen afrest rådde en graflik stillbet på slottet Ornano. Vakternas aflösning på murarne var det enda buller, som afbröt den. Den höga slottsfrun, hvars bandlingssätt öfver allt gällde som mönster för hennes omgifving, syntes lugn cceh obekymrad. Oaktadt sin ålder besteg bon dagligen slottets bögsta plan, var redan der då solea uppgick ur toskanska hafvet och spetsarne af gränsbergen vid Fiumorbo rodnade, och då hon åter med, allvarlig min nedkom voro allas blickar fästede vid hennes bleka läppar, inom hvilka dock hennes känslor och iankar förblefvo slutna. På sjette dagen efter mannens afresa hörde man henne en morgon hasligare än vanligt somma utföre svängtrappan, häftigare öppar salens flygeldörrar; men dock med vanlig, lugn betänksamhet säga till den gamle Josefo: Sänd ned och låt öppna porten cch upplraga vindbryggan. En ryttartrupp närmar ig ifrån vestern; den skonar icke sina hästar ;ch då den uppdykade ur bergpassets dunkel, selyste solstrålen kända färger. Bered allt till ruppens emottagande — men försigtigt. Den gamle Josefo skyndade ned; alla hjertan klappade hörbart och wder tyst, spänd väntan syntes tiden stå stilla. Andtligen klingade sporrar i trappar, och smrt inträdde Maespina, neddammad, utmattad af den skarpa ridten och med förställda drag. (Forts)