Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 2

sten, kunde j:g aldrig undgå frestelsen att spela den uppstudsiga och med alla möjliga vapen kämpa för mina qvinliga rättigheter. vÄktenskapet är ett sakrament, sade Vanina allvarligt. Med mannen, som bär min ring. är jag ända till grafven förenad. Mitt löfte gör mig till en del af honom. Hans vilja måste vara min vilja, hans önskan min lag. Så lärde mig min mor, så presten.n O, du perla af oskattbart värdel! skämtade Eugenia vidare; måtte den finna en köpare, som förstår sig på juveler! Måtte du aldrig blifva förflyttad ifrån dessa berg och verldsstadens orena atmosfer aldrig flicka din själs klara kristall. Du känner icke männen, mitt arma barn! OO, ibland dem finnas förfärliga demoner. Dea som öfvermodigt utmanat bedrägeriet förtjenar att blifva bedragen.n Och hvarföre allt detta till mig? frågade Vanioa betänksam och genom uthvggn pgarne i skogen skådande ut i morgoaens rena blå. ,Tånker jag mig väl en lyckligare lott, än att förblifva hvad jag är, min mors älszade dotter och min å!drige ters trogna vårjariznals Hycklar du icke pu en smua, du lilla heliga ?. inföll här fransyskan med verklig förvåniog. Hafva aldrig önskvingar uppstigit i ditt njeria, vid hvilka du icke tänkt på föräildrarne? Har ingen af öns ynglingar, ingen af Fronktikes här vistande unga krigare koma dia hvita barm att andas croligare? Har din mors systersons, den sk och ädia L cianos brännan?e, fasten firstuina bickar trälfat någon fläck på dit jungfruliga p:ntsar? Har ieke ditt sky 2652 Öra hans llyg2, men stin Luceia 0 är c han våga att så s sade Vanina med brådskande äte Besynneriiga land, der kirlek ö olämpar I, Å ortfor dea leende Eugenia. O, jag blir sukt ri utIdrig en dess värdiga mejbiosrgarinm; men anske bist som det är för dig, min älskade Vanina, ty af de ärbara matronornss samtal d sår uppsnappads mitt skarpa öra något, com om mig att darra — darra för dig I