Aftonbladet – 5 mars 1851, sida 2

hjessan till hälen , sade han med värma. Hvarje hans blodsdroppe tillhörer hemlandet, hvarje hans andedrag är en förbannelse emot dess fiende. Han byser ingen annan kärlek, än den till fäderneslandet ; blott eit bat — och det heter Genua. — Han skulle stöta sin dolk i närmaste blodsfrändes hjerta, om ban visste honom i förbund med tyrannstaden. O! emhimlen gilvit mig en sådan son, skildes jag; med lugn ifrån dessa sköna berg!o ;Men hans namn är för oss okändt, han nämnes icke ibland våra ädla slägter. Om han älskar hemmet, har ban dock låtit bruden allt för länge trängta efter första kyssenr, svarade en ung riddare af smärt gestalt och ädla drag. Är han densamme, hvilken som yngling i Piemont försvarade s:aden Fossano med exempellös tapperhet ? frågade en af de ä!dre baronerna. Ja, densamme. Men du, min brorson, Prosper ÖOrnano, öfvade dig ännu att marschera vid din ammas hand, sade den gamle Ornano strängt till den yngre riddaren, då vår landsman hemtade sköra ärr i striden förfäderneslandet. Med svärdet har han sjelf skrifvit sina anor och med svärdet har han adlat sina förfåder ; Nederlärderna, Hennegau och Artois stodo fadder vid hans adelsdop — och det är rätta sättet på hvilket hvarje korsikamsk sam blifvit en ädel familj. Alven hans fädler rämdes icke utan beröm hos css, till dess ödet med tung hand träffade hans hus. Han är nu den ende af sin stam, sedan alla blifvrit utro:ade, som med honom delade fädernmaas blod. Han tiger derom, men Genua är sku!cd till, att han nästan som barn måste lemna öm — och hans panna uppligar som aftonrodnadens glöd, om ett cbeiänksamt ord erinrar honom derom. — Derföre är ock hans hat fast och oföränderligt som klippan ; derföre skall ban ock blifva en Gideor, — en Maccabtus för sitt underkufvade folk.