Aftonbladet – 4 mars 1851, sida 1

Horrespondens-artikel. Berlin d. 18 Febr. 1851. (Slut fr. gårdagsbl.) Jag tror knappt att jag förut omtalat der bär länge bekanta stora planen från S:t Petersburg, till det europeiska ssmbällets återförflyttning på hvad man i Ryssland menar med monarkisk grundval. I ovissheten härom skall jag nu nämna hvad man här allmänt berättar, med hemtad bekräftelse ur några märkvärdiga memorialer, som blifvit skickade från Petersborg till Berlin, för att behörigen uppfriska den moderna medeltidens romantism. I dessa memorialer framställes konungadömet med Guds nåde) eller den himlasända enså!dsmakten i förbund med kyrkan, såsom den enda grunden för jordens lycksalighet. Såsom bufvudsskligt verkningsmedel att bana väg deråt föreskrifves införandet af trägna andaktsöfningar bland bopan, så att dess hjertan måtte böjas till lydnad och ödmjukhet inför, som det beter, Herran och de af Honom insatta Ståthållare på jorden. Afven tvång härvid framhålles såsom företrädesvis helsosamt, till revolutionsyrans qväsande. 1 öfverensstämmelse bärmed var det utan tvifvel, som den såsom otyglad rou beryktade furst Schwarzenberg inskärpte i Olmätzhos Preussen det fredsvilkoret aldrsfrämst, att kyrkan och skolan måtte hållas i sträng tukt, för att genom andäktig uppfostran inöfva det uppvexande slägtet till rätt lydnad och ödmjukhet. Onekligt är ock, att envålds makten har i kyrkan och skolan sina enda ofelbara biträden till varaktigt qväfvande af folkens fribetsbegär i sjelfva dess brodd. Men den vid den gammalgrekiska kyrkan vanda Petersburgerpolitiken och dess katolske handtlangare furst Schwarzenberg missräkna sig ändå på den protestantiska andans nykterhet och lugaa förstånd, likasom på mensklighetens redan uppnådda och bos eftertiden obejdbart inverkande insigt i allmänhet. För öfrigt bar Ryssland i åratal offrat omät: tiga skatter på hela Europas kringspinnande med ett nät af intriger. I Madrid och Rom, så väl som i Paris och London, äro dess manliga och qvinliga agenter verksamma. Kunde man lyckas att störta Russell och Palmerston och få en toryminister att hålla sig uppe blott några få år, så vore timman slagen för det kossackiska Europa. Helt nyligen höll Whigministerens störtande nära på att lyckas, och hvem vet hvad som än kan ske! Hvad som i Paris uträttas med ryskt guld ger anledning till de mest vidunderliga rykten; men otvifselaktigt är icke alltsammans dikt, ty demoralisationen — tackad vare Ludvig Filips trolösa styrelse — har i Frankrike gjort den högre societeen brukbar till allt. I Österrike kan ingenting nu mera ske, som tsaren icke gillat; ryska sändebudet spelar i Wien samma roll pu, som fordom i Warschau. I Berlin är det ryska inflytandet alltjemnt öfvermäktigt. Mot löfte om jemnhöghet eller del i förmanskapet inom det nya Tyska Förbundet beviljas alit hved Österrike fordrar. Det är ej längre någon hemlighet att Österrikes och Rysslands planer gå ut på ett krigståg emot Schweiz och Sardinien, och att början skall göras till våren med Schweiz. Att ordningen sedermera kommer till Frankrike, drakens rätta håla, är icke mindre afgjordt; emed ertid underbandlas ändå i Paris om medverkan till qväsande i Schweiz af radikalismen, om skildras så vådlig för Europas lugn; och mean väntar att det bekanta lugnets och ord ningens parti i Frankrike skall kunna förmås att i stillhet se på buru Schweiz kringrännes. och tilläfventyrs angripes, i fall dess gamla aristokratioch jesuit-parti befinnes alltför vanmäktigt att på egen hand utföra den tilltänkta omhvälfningen. Man vet alt härom underbandlas just nu i Dresden, och att Ryssland låfvar sin handgripliga medverkan. Preussen uppmuntras särskildt till handräckning, genom löftet om återbekommande af Neufchatel, som frigjorde sig från Preussens ok 1848 och upptogs såsom sjelfständig kanton i Schweiziska Edsförbundet. Neufcbatel räknar 40,000 invånare och var för Preussens dynasti ett kronogods, utan allt sammanbangz med Preussiska riket; icke dess mindre skall striden derom börja vid första utsigt att återvinna det. Delta har blifvit en hederssak till revolutionens fullständiga förödmjukande, och aldrig ämaar man mot någon kontant ersättning afstå derifrån Utom afsöndringen af Neufcbatel fordrar man att Schweiz skall utdrifva alla politiska flyk