tonen oanmäld inträdde i rummet, betraktade marnselln henne med en skarp blick och blef icke litet förvånad ö!ver, att hon icke gjorde ringaste försök till förklarande af sin ankomst på en så sen timma, eller sade sitt ärende — nej, icke ens sitt namn. Tvärtom visade hon sig ganska hemmastadd och slog sig helt beqvämt ned i soffan. De bida fruntimren tego och betraktade hvarandra, utan att under den långa pausen synas råka i ringaste förlägenhet. Ändtligen bröt den främmande tystnaden, sedan hon förgäfves väntat att den andra skulle inleda samtalet. sDet har varit bra qvalmigt i dag, sade hon. Det kan icke nekas; men ni är alldeles öfverflödigt god, om ni gjort er besvär att gå hit, endast för att säga mig det. Jag hoppas, att mitt besök i detta hus alltid skall vara välkommet., Det är hvad j:g icke vet, efter som jag förut aldrig haft äran se er. Hvad j:g dock tillåter mig anmärka, är att ni just icke väljer, tid och stund för ert besök. Tid och stund? Jaz ty så sent plägar ingen göra visit., Vet hon, min kära mamsell, att det är en värdinnas pligt att höfligt mottaga hvarj: gäst? Det vet jag; men jag vet äfven att det är gästernas skyldighet, att visa sig i en passande drägt. Hvad menar hon med det? Jag menar att då man kedrar någon med ett besök, måste kläderna vara rena och i godt skick. Ja, visserligen.n Nå: då bör det icke förundra er om jag! tycker illa vara, då ni uti ett ansedt bus inträder med trasiga, nästen förmultnade spetsar kring bals och armar. Bestört blickade den tjocka damen på sina spetsar, och då hon märkte att de befunno sig i ett alltför eländigt tillstånd, så målade sig blygsel och förlägenhet på henne3 bleka ansigte. Ni har i sanning rätt,, svarade hon nästan vemodigt. Det skulle dock göra mig ond, i fall ni trodde, att vårdslöshet är orsaken till den oordning ni anmärkt. Jag har en så fuktig bostad och. ..n Såå!l,.. ni förstår att vända saken.