Säg icke det, ty då gör ni mig orättx, yttrade den främmande i en blyg ton, så vanlig hos pauvres honteux, hvilka förut haft det bättre. Det är sanning, att min qvafva fuktiga kammare har hela skulden. Nå, då råder jag er att flytta.r Det går icke an, svarade den okända med en qväfd suck. Dermed förhåller det sig på ett helt eget vis. Samtalet hade börjat ganska ovänligt, men blef dock under fortsättningen mera Nifligt, derigenom att det så oförmärkt leddes på ordning och treflighet inom hus, deri de båda damerna kommo särdeles väl öfverens. En piga inträdde nu och snmälde att hon fullgjort ett henne gilvet uppdrag i blomsterträdgården. Vid ordet blomsterträdgård flög en glädjestråle öfver den frimmardes bleka ansigte. pEa blomsterträdgård,, utropade hon. yJan, svarade mamselln, och till cch med den skönaste i hela Haarlem. År ni en vän af blommor ?x cOm jag är dat? Ja, in i döden Nå, då torde ni vilja följa migiträdgårder, för att se hvilka anordningar vi der hafva gjort, till mottagande af mynheer Harasterhoek, som vi svart vänta hem från resap. De båda fruntimren gingo utför trappan och nu blef det verkligen ett uppträde af egen art. Luften var stilla och ljum ceh från de ofantliga, i tusende skiltuirgar prunkande blomsterfälten ångade redan på afstånd det Jjufvaste doft. Utom sig af fröjd och öfverraskning slog damen ihop sina händer och tröttnade icke att berömma och prisa all denna herrlighet. Ja, hon uttryckte sin beundran iså valda och sköna ordalag, att mamsellen ej kunde annat, än firna ett särdeles välbehag i att höra henne. Hvad yttrede hon glad, hvad skall ni då söge, när ni kommer is i paviljorgen och der får se huse:s yppersta skatt S mper Augustus, som nu står i full blomning ?a Hvad? En Semper Augustus blomraar i Hamsterhocks hus? Ja, och en skönare torde väl icke finnas i Hoiland.n Skynd.amt trippada de båda damerna til den nämnda paviljongen cch sågo der, under en lysande gerando!, den så mycket beundrade praktblomman.