Aftonbladet – 1 mars 1851, sida 1

IDSTRÖMS vid Hötorget, hörnet ar Gamla Kungsholms vid samma gata; i H. KraooKs, M 21 vid Storgatan ; och 2 8 banko raden för de öfrige gångerna samma ned allt det onda som dylika katastrofer föra sina spår. Jag skulle kunna belysa många f dessa staters financieila förhållanden; mena ag vill bär inskränka mig till Frankrike och Ingland. Om det förstnämnda vill jag yttra nig återhållsamt, till erkännande af det storinnade bemötande scm uti Paris vederfarits redskongres:en. Men med det varma deltasande jag byser för Frankrikes väl, kan jag 2j underlåta förklara, att jag skulle vara glad öfver att se denna stat i åtnjutande af alla de välgerningar och fördelar, som skulle komm? detta land till godo, om det på ett annatt sätt in hittilis organiserade sina militära inrätttningar. Jag medgifver likväl öppet min farrhåga, att det gamia systemet tyvärr torde komma att bibehållas. I fråga om mitt fädernesland påstår jag med större frihet, att om eg dess krigsrustningssystem totalt ombildas, skall s atsbank ut blifva den shuliga och oundvuäkliga föjd-n deraf. Samuel Gurney,, medlem sf baukirsbus2. Otv.reni å Guracy I Loodom. En so!dats åsigt om kriget. Då en fransk veteran börde, att många skriftställare i England och Frankrike talade med hänförelse om krigareäran, u:ropade ban lifligt: Dessa herrar hafva aldrig varit åsynavittnen till krigets fasor, såsom fallet är med mig, De hafva ej bekommit sår, som plåga dem vid hvarje vädervexliog, såsom jag. De bafva aldrig bivuakerat på fuktig mark, aldrig legat, febersjuka uti, ett afrikanskt lasarett. De hafva, aldrig, måst horttorka en kamrats kringstänkta hjärna från sitt ansigte. Dehafva aldrig hört ångestskriet från brianande städer och byar. Tro mig, min herre, en soldat, som gjort sin pligt, kan omöjligt lofsjung, kriget! Huru många menriskolif offras i kricen? Den utmärkte brittiske statsmannen Elmund Burke yttrar uti en af sina skrifter: Hvad krigets följder angår,så äro de ännu förskräckligare, än det -fasaväckande -blodsutgjutandet, som så djupt kränker vår menskliga känsla. Antalet af alla på:jorden 1lefvande. menniskor uppskattas, tror. jag, til högst 500 millioner. Efter en-låg uppskattning äro 70 gånger så många eller 35,000 millioner menniskolif förspilida genom krigs. Doktor Thomas Dick från Skottland uppskattar antalet af de i krig omkomne menskliga väsenden till 14,000 mill:oner och tillägger: Hvilken fasaväcktande betraktelse! Att 14 tusende millioner väsenden, begåfvade ired andliga förmögenheter; :tt befolkningen på 18 jordklot blifvit mördad, stympad, nedgjord af medmenniskor, såsom om bela menniskosligtet endast varit skopadt för att förfölja, tillintetgöra, och utrota hvarandra iabördes! Kriget är mensklighetens förfärligaste gissel. Ea amerikansk skriftställare yttrar: Kriget hopar, jemte de lidanden detsamma framkatlar, en oerhörd skuld af förbryteise, och tilllinteigör sålunda det välgörande ändamål, som af Försynen åsyftas med allt lidande. Orm man återblickar på de blodiga bragder som imevn skoslägtet under århundraden föröfvat,, så är Jet icke de oerhörda lidanden krigen framkallat, som mest uppskakar oss. Bittrare är den l ohyggliga tanken: att allt detta oerhörda elände, Jalla dessa lidanden, all denna rmmensklighetens I förnedring, varit b oltets verk; att menniskan, Ihvars skönaste och heligaste lag är kärlek, varit meon:skoslögtets barbariske slagtare; aut Guds b:rn, Skaparens skönaste verk, hans egen lefbiid, beflickat med sina bröders bod den Iherrliga jord, som utgått fulländad ur Skapa;Irens hand, för att tjena dem till fridens och endrägtens boning; att det jemmerskri, som Ifrån aila tider och alla lånder skallar i vårt öra, blifvit utpressadt genom menskligt barbari, genom diabolisk grymhet; att slutligen I menniskan förvandlat sig sjelf till en biodtörstig djefvul, och jorden till ett helvetel Krigets ob:vekliga grymhet. Carl. Sumnar, en af Amerikas vältaligaste I skriftstäliare och tal:re, yttrar sig som. följer: I;Krigens fasor framträda för våra blickar, bkt I dystra, blodröda meteorer, då vi genomforska veridshistoriens blad. Vi se öfverallt död och : förstöring följa i dess demoniska fotspår. Vi se plundrade och brände städer, förbhärjade länder; nedtrampade skördar, fridens och flitens verk förvandlade i ruiner, alla lifvets behag och pjutningar förvandlade till bitter galla! Uti våra bjertan genljuda sönderslitande suckar från de mödrar, systrar, döttrar, fäder, bröder och söner, som dukat under för dena Ibittra sorgen öfver de lidanden krigets gissel tillskyndat dem. Midt uti naturens harmoni4 Iska skönhet, under solens fulla, herrliga glans, Tlse vi t.ex. vid Austerlitz talrika bröder, bara Tlaf en fader, arfvingar till samma lycksalighet, I rusa till dödskamp mot hvarandra, med fallna andars raseri, och med mordiska vapen i handen blodgirigt törsta efter hvarandras lif, ehuru de aldrig förnärmat hvarandra. Död och ödetäggelse härja på alla sidor, marken dränkes af 1, menniskoblod, som gemensamt utgjutes under n vansinnig yrsel. Luften genljuder af vänners och alfienders blandade skrän. Vi bortvända ögat et från dessa fasans scener af gräsliga bkrodermord! IOch likväl väntar oss en ännu mera hjertsie,ltande anblick! Striden är utkämpad; men på tl harömma den i huset rådande uomordentliga