Aftonbladet – 27 februari 1851, sida 2

den lille rye verldsborgaren skådede dagens ljus, skulle han genast tvättas, ty renlighet borde ju från begynnelsen hos bovom inskärpas. Tre dagar derefter måste barnet döpas, på det man genast måtte kunna nämna det med dess rätta namn. När det fick tänder, förglömdes aldrig alt i en snodd om des: bets bänga en af guid förfärdigad vargtand. Alla barnens ätoch sofstunder voro en gång för alla på det nogeste utstakade. Men framförallt måste de hållas rena. Det oaktadt firgo de ytterst sällan slippa in i modrens hvardagsrum, än miadre i de granna rummen; ty först oci. främst ville den stränga renlighetsärap icke rätt gå ia i deras hufvuden och sedan så röjde de en förunderlig lust att vidröra saker och bringa dem ur deras vanliga ordning. På deita sätt ökades med hvarje år och med hvarje dag den omtärksamma buse cdrens minga omsorger, ech det Var vekligen urderugt, at bon derunder kunde så grundligt ligga på bulHet och redan i unga åren bli så ofantligt fet. Den ena isterhakan bildade sig under den andrs; armarne blefvo valsformiga och den korte halsens mjella fett fick den ena djupa inskärningen efter den andra. Vid allt detta var det dock väl, att den värda frun hade en ostörd glädja i denna verlden, nämligen sin kärlek till blommor. Utan denna oskyidisa passion skulle lifvet bär i jemmerdalen blifvit alltför tungt för henne, som ögade sig själf cch andra med så mårga ytsa b-kymmer. Liksom sndra då mer af stånd och rikedom pläga förvara guldIvipper, juveler och perlor, så förvarsda fri Ramsterhock i dyrbara, konstig! arbetade maIbognyckrin och i prydliga merokinsfodral med IS-iuelsioder, ea mängd blomseriökar, dem hop, så suari bon kunde göra sig en ledig sturc från omsorgen om huskåil, man och barn, fraratog och betraktade, samt föjdade sig öfvermåtten åt deras anblick. Mot slutet af vintern vårdede hon jå de: omsorgsfullaste dessa siaa späda skötebarn. Med ezna bänder nedsstie bon dem i jord elier vat ten, bar dem in i varma rum eller Plessaa e