Aftonbladet – 27 februari 1851, sida 2

dem i solskenet. Till busets små söner och döttrar utfärdades då det strängaste förbud, att närma sig blommorna, på det de icke mitte af oförstind eller barnsligt okynne göra dem illa. Lika oskyldig som obegränsad var nu fru Floras glädje när de sköna blommorna öppnade sina kalkar, eller när, då och då, till följd af en sorgfällig skötsel och ett träget studium, någon ny, förut aldrig känd art visade sig. I trädgården utanför boningshuset stodo tulpaner, hyacinter, tazetter och jonquiller herrligt blomstrande på vidsträckta sängar, der de, förmedelst en konstig utsåning af olika frön, bildade festoner, namn, deviser och landskap, som om det varit väfda eller målade ofantliga blomstermattor. Dessutom egde fru Hamsterhoek utanför staden oöfverskådliga blomsterfält, hvarest de sköna blommorna stodo i symetriska rader, kalk vid kalk. Dessa planteringar, äfvensom all slags blomsterskötsel öfverhufvud, utgjode bennes yppersta lycka och stolthet. Hon kunde ock med fullt skäl hysa det Jjufva medvetandet, att ingen af Haarlems många blomsterplanterare kunde mäta sig med henne, hvarken i fråga om växternas sällsynthet, eller lökarnes storlek. Det lände till bennes synnerliga tillfredsställelse, när rika och förnäma resande kommo till henne, för stt taga hennes ofantliga blomsterplantager eller hennes rika lökförråd i ögonsigte. Den illa do!da afunden hos hennes medtäflare utgjorde äfven för benne en vällukt, lika Jjuf sam blommornas. Snart skulle dock en oförmoded förargelse störa denna glädje. En af stadens med huset Hamsterbock mest täfiande blometerhband!are, just den, hvilken länge bade, förmedelst sina raska och väl lyckade företag. varit fru Flora en nagel i ögat, påstod sig ega en tulpanlök, som skvlle öfverträffa allt hvad man bittills sett i den vägen cch den ban, just för att beeckna dess oöfverträfflighet, hede kallat Semper Augustus. Ögonvittnen berättade fru Hamsterhoek — iy Lon sjelf ville icke inför sin raotstindare