Aftonbladet – 26 februari 1851, sida 1

Jea vackra Susanna Minton, och haos val var snar Isejod. Susannas föräldrar ansågo detta parti såson serdeles förmåvligt, — en åsigt som hon sjel? docx e så alldeles delade, emedan det uoga bjertat redar gjort sitt val, men då föremålet derför var en ob2 medla4 ung man, vile Susannas stränga fader ia galunda höra talas derom, och hoa gaf vika för? der vilja, för hvilken hon från barndom :n varit van ar böja sig. De bygita flyttede öfver till Frenkrike att bosät ta sig der. . Molini hade samlit en förmögenhet ult tillräcklig ör ett oberoinde lif och i närhetei af Fontainebleau köpte han en vacker landtgård, de hen omgaf sin unga hustru med ell der Ivyr oct beqvämlighet en rik tillgång kan erbjuda, helst Ål en man som red högmod ser de blickar af bifall elter beundran bans hustru ådrager sig. Vid ru. dEofer, i närheten af Luxemburgska trädgården, hyrde hen dessutom en liten våning will begagnande vid deras längre eller kortara be ök i Paris. Men al:t detta öfverf öd, kort förut så obekan: för den tarfligt uppfödda Susannsz, tillfredsställde henne föga, eller rättare, bemärktes ej af henne. Fn fullkomlig apa hi bade eterträdt den styrka som fordrades af den arma qvinnan vid samtycket till ett giftermål så litet öfverensstämmande med hennes drömmar om lycka. Hon försösk allt mer och mer i likgiltighet, ända tills hon gar lifvet åt en son, ett barn så utomordentligt vackert att då gossen. hunnen till 2 å 3 ås ålder, vid sin sköterskas hsnd fördes ut i Luxenburgska t ädgården, samlaie sig grupper ef menniskor som ville se honom, smeka cen lilla cherubens vackra tuvud, samt ställa frågor till detta undirbarn hvars intelligens xar lika utmärkt som hans skönhet. Vid fyra års ålder bortrycktes d.n lilla älsklingen af koleran, som då härjeda i Pnis och md honom tyckte sig dea arma mo:ren hafva för0 at sitt allt på jorden ; från denna stund ber kon uitid svart drägt. Det ligger Vvsst mycket oforånd i en sådan sorg, men som det var en moders I nå man bedöma den mildt! En son har hon äfven å:t sedan, och som hon bar mycket kär, men den örs födga kan bon dock sldri. upphöra alt sskra. Fadrens sorg var nästan lika sor, men äfven tnIra bekymmer 8f alvarsam och betönvklig art hoade fig nu. Jesn Moiinic somm i sia rike faders rus 5 indes sig hava lett med louisdorer, cch som