Aftonbladet – 26 februari 1851, sida 1

barn, ett bevis att de hittat vägen till menniskors bjertan. Den åter, som tecknar dessa reder, bjuder blott på en torfig berättelse, utan annan förtjenst än att också ha hemtat den ur verkligheten, och utsn snnat syfie änhoppet att, i likhet med dezsa ädle föregångare, kura verka rågot godt för en nödlidande like. Vi tillåta oss nu en liten afvikelse från ämnet, dock blott en omväg för att åter uppnå samma mål, och bedja för den skuld lässren at följa med oss från England till Frernkrike; från den lilla staden Richmond till Paris just under den epok som var fen blodigaste i Frankrikes annaler, nemligen Revolutfonen 4792. Meningen är dock ingalunda att här teckna något drag ur denna på sorgliga och zriel ga tilldragelser så rika sidpunkt, utan endast ait i korthet vidröra hvad som kan bafva gemenskap med denna lila skizz. Bland de otaliga OM en som mer eller mindre !e-. do vid Byssnämnds revolution, var äfven en rik borgerlig slägt vid namn Molinit. Molinie, fadren, hads en dotter och fem söner, kLvaraf den yngsta sonen, Jean, var vid revolutionens utbrott omkring io å folf år, således tilräckligt gammal för att från lenna tidpunkt bibehålla i minnet de gräsligheter wvilka då hörde till ordningen för dagen, och hvilka etryck kanske äfven lade grund till ett usderligt ynne, stundom likrande sinnesförvirring, och tidals åtöljdt af konvulsiviska ryckuvingar. Jean bade ett sina äldre bröder konskriberade, sin syster van innig och förd till: Cherenton, der hon slutligen 1og, — och besynnerligt nog, skulle han under ep ednars iid der äfvån se en af sioa bröder inspäras — en broder som undsluppit döden, för att foralla i gslerskop, till följe deraf art han förälskat ig i en konrilig prinsessa — Grefvens ef Artois, setrmera Carl X:s gemål. och till benne på de mest stiga omvägar ekrifvit djerfva bref. Jeen Molinic kom efter omvexlende öden cch med) öron räddad del af föräldraar vet, öfver til Eognd, der han som konditor tillträdde en indräg:ig eft ning bos Prinsen af Wales, sedermera Georg VY. Hans välstånd ökades deg från dag, och bun en till den mojna å!dern af några och fyratio år I eslit hen att se sig om efter en hustru. H ndåellj n förde honom då tillsammans med den nit: nåri-(i