Aftonbladet – 25 februari 1851, sida 2

gående, och vi citera här ett stycke af dess egen framställning: . Om nu Ryssland ej vill eröfra mer, ser man deremot detta rike beständigt rustadt till strid, för att, inom den gamla verlden, upprätthålla den monarkista principen. Det var med kännedom härom, som vi för tvenne år sedan fällde ett yttrande, som af våra politiska motstindare blifvit antingen jjupt missförstådt eller bortvrängdt. Vi yttrade då — och vi stå orubbligt fast vid våra ord — att om de onekligen i tidslynnet och äfven i Sverige befiatliga demokratiska och republikanska sympatierna skulla anlita upproret såsom hjelpmedel — är det sannolikt att Ryssland intervenerar hir, som annorstädes, och alltid hos de omedeltara grannarnec Ryssland måste dat för sin egen säkerhet. Men Ryssland skulle dervid icke hafva en tanke på eröfriog. Det skulla återställa ordningen, möjligen utvidga monarkens makt, men hvar rysk soldat skulle, sedan lugnet återvändt, lemna landet, utan att en tumsbredd togs från vår gräns.n Här hafva vi således såsom en formlig trosbekännelse från hofvets tidning framställd den läran, att om några inre oroligheter här i landet skulle uppstå — och man vet huru lätt det är att få till och med det minsta buller eller gatuupplopp, äfven om detta vore tillställdt med flit, ansedt för ett uppror — så utgör detta en ej blott giltig, utan till och med nödvändig anledning för Ryssland att komma med en dylik intervention i Sverige, som det nyligen gjort i Ungern, i ändamål att — möjligen utvidga monarkens maktp. Detta är åtminstone att i rena och klara ord förkunna oss, att Sverige är hvarken mer eller mindre än ett lydrike under Ryssland. Man kan icke annat än berömma den öppenhet, hvarmed Morgonbladet sålunda gifver bekräftelse åt den anmärkning, som Aftonbladet gjorde i artikeln rörande lord Palmerston, att här finnes ett icke ringa parti, just bland dem som hafva den största inflytelsen, hvilka hellre skulle se en rysk intervention i landet, än de skulle emottaga reformer i demokratisk riktning. Lyckligtvis finnes åtminstone hittills intet skäl till misströstan derom, att nationens vilja i detta hänseende skall kunna göra sig hörd, om den hlott uttryckes enigt och kraftfullt, men framför allt med undvikande af alla våldsamma utbrott, som kunde gifva de hetlefrade bland reaktionärerne någon förevändning till inkallande af rysk hjelp emot folket — ett tilltag, hvilket hittills varit ansedt såsom det största af alla politiska brott, dem historien vet omtala