Aftonbladet – 24 februari 1851, sida 3

ssmma mål, g undandet af ett rättstillstånd, som beavarar och tryggar den enskildes rätt. Jag tror att det sker genom utbildandset af det juridiska studiet och utvecklandet af den inhemska rättens grundsatser; mina motståndare tro att det sker genom en ny lagbok. Den era eller andra åsigten må vara den rätta, det är en lycka aw begge finnas; ty ur striden mellan åsigter framträder det rätta, och jag anser det vara en välgerning att vi kommit så lånat, att man kan diskutera frågan; ty under långliga tider har ensidigheten varit så stor, att ganska få våsat uppträda mot detta lagförslag.n Riksdagsmannen i Borgareståndet hr Sundlers motion angående presterskapets aflöning. Med anledning af de upplysningar denna motion innebåller såväl som med afseende på äm nets vigt och den uppmärksamhet detsamma förtjenar, då hr Sundler föreslagit en genomgripande förändring i presterskapets aflöningssätt, som skulle vara ganska nyttig om den vunne afseende, meddela vi här nedan det hufvudsakliga af detta anförande: Den sed, ett hvarje församling omedelbart lönade sin lärare var i kristendomens första tider, innan man kunde påräkna statens skydd och biträde, den lämpligaste. Förföljde och ofta flyktiga från sina hem, var det naturligt, att dess förste bekännare skulle känna sig innerligt fåstade vid dem, som voro deras nästan enda tillflykt, som fröstade och Järde dem med egna exempel att lida och försaka, hverföre de ociså, ehuru sjelfva till större delen fattiga arbetare, villigt delade med dem det ringa de egde. Det yttre lugn, som kristendomens seger medförde, har i flera afseenden förändrat förbällandet. Rellgionslärarens verksamhet, ehuru nu som då Mika oumbärlig, är dock mindre bemärkt. Detta må dock icke bedömas så, att nutidens försemlingar icke skulle lika innerligt sluta sig till sin värdige rveligionslärar2, som forntidens, men jag vill endast härmed hafva antydt, att lärares och åhörares inbördes ställning till hvarandra icke är alldeles densamma nu som förr. Lägger man härtill en omsntändighet som då sällan existerade, nemligen kristpa presters rätt att förvärfva egendom, så vidrörer mnärvaraude löningssätt en ganska ömtålig fråga, nemligen om: omitt och ditt, och hvem känner icke de tusentals obehag som härigenom å båda sidor förorsakats? Jeg tror att mången sannt kristlig prest mera än en gång bar beklegat detta förhåliende. År han eftergifven, så handlar han illa mot fsmiljoch efterträdare. Kräfver han strängt ut sin rätt, antingen sjelf eler genom andre, så känner bvar och en huru nyttig en sådan lärare är inom sin församling, ty man ibågkommer sällen den vårdslöse eeh motsträlvige betalarens försumlighet, utan dömer-endest öfver! prestens åtgärd. Utteges den sista skärfven hos den fattige till prestens lön, så biifver förhållandet ännu olyckligare, och sådane exempel saknas tyvärr icke, Hinder uppstå härigenom för lärarens gagneliga verk-, sambet, då han och församlingen icke med kärlek och förtroende kunna mötas. Hvad nytta kan åhö raren erhålla af lärarens undervisning, då msn flera gånger om året efter gudstjenstens slut, hör pålysas erläggande af den eiler den afgiften till presten och icke sällen pamn på de resterande. Borttagom derföre dessa uppbörder. Låt presten hafva intet sådant odeledt med sina åhörare, utan sågom andra embetsmän, erhålla sin lön af staten, och jsg tror, stt man deraf skulle röna de lyckligaste följder. För presterna sjelfva, anser jag, att mycken tid derigenom blifver bespsrsd, hvilken nu måste upptsgas af söromål, som äro skadliga för deras egentliga kall. hörarne skulle slutas närmsre till sina lärsre, om de kunda möta dem utan att ständigt vara skyldige och blilva fordrade. Huru många förödmjukelser mäste icka presten känna då mångfaldiga inkomster äro obestämda och bero af en mer eller mindre ge nerös eller prutands betalare? Det blefve för vidlgftigt att omorda alla de oredor och ledsamhetsr dei närvarande löningssättet förorsskar vid ledigheter och prestval. Man har mer än ett exempel på anbud. hvilka i förhand blifvit gjorde och föreslagne, och på församlingar, hvilke, med förbigående ef duglige och redbara män, sålt sig till en samvetslös köpare. Då man pretenderar att cm prestman med nit och värma skall uppfylla siit kall, så bör han också vara så lönad, att han med sparsam husbållning icke nedtryckes af ekonomiska bekymmer; och då läraren har samma pligter emot alla inom förssmlingen, så tyckes det vara billigt att hvar i sin män bidrager till dess aflöning; dock torde ingon personel beskattning böra tilltagas så högt att den elldeles utesluter den nuvarande beskattningen på egendomsionebafvare i mån af hemmantal, grundrenta eller fastighetsvärde. Flera försemlinger hefva redan ingått eckorder hvilka för visa tid blivit sanktiocerade. Dessa ackorder, som betydligt försvåra reformen, måste naturligtvis blifva gällande den tid derom är bestämdt, så vida icke regeringen och församlingen vid en blifvande vakans skulle vilja iogå på dess uppbäfvande. Så länge församlingarne till storlek och folkmängd äro så olika, är det naturligt att det större besväret bör åtnjuta större förmåner. Dock torde det obilliga förhållande böra försvinna att pastor i ena försaralingen har 3, 4 ja femdubbel löp; emot annan. Pestorsterno böra som förut fördelas i tro klasser. Bland lönevilkoren bör fastställas att hvarje pesto; erhåller fri bostad, hvilken församlingen hädanefter som hittills uppbygger och underhåller, ssrmt nu befiotliga boställsbemmean, hvilkas afkastning, i likhar med miliieboställen, uppskatias och afdrages å den lön som af staten erhålles. På grund af förestående, får jag vördsert föreslå, att hädanefier Vid hvarje pastors afgång — om öf-l ver. nskommelse emellsn den tjenitgörande och församlingen em förslegets antsganda ej förut kan uppgöras -— den tillträdande eger att uppbära sia lön af staten i likhet med öfrige tjenstemän, så att hvarje pastor, utom behöflig bosted för sig och familj, såsom lön för äl: dess tjenttbetetininger af Hvad oem do varö må, erhåller ör första klss:ens pastoreter. . . rada rår: 4600. för andra — d:o did. vv 5000. för tredje — d:a do. . . På 000. I förhållenie hirtill böra komminis!erlägenbeterne fördelss i tvenne klassor, åer lönen med samma vilkor som för pastor, i afseende på bosted och bo ställsjord är bastärnd, kommer att utgå för första tlassens kommiristrar , . . . . rgds rdr 1,200 d:3 för 6Adra d:;s . ss . soc 9200 It Man frågar måhbärda, och det med skäl, hutuvida de medel, som af rikets församlingar nu erläggas till deras prester, äro tillräckliga att betäcka dessa föreslagna löner. På g:und ef de upplysningar som jag sökt förskaffa mig. vågar jag påstå, av sådant i det rärmeste kan lita sig göra, hyvsrtill jag nu skulle lemnat en nåsorunda detsljerad upplysning, om icke sjukdom och andra omständigheter forotsakat att så ej sunnat sko, men förbehåller mig att ramdeles till det utskow dit frågan blifvit remitterad, få aflemna da tilägg och härcm upplysande handliogar, sem anses behöflige och kutna presteras. S ociholm den 30 December 4850. Fr. Sundler. Till Högl. Fkonomi-utskottet ! På giurd af mitt åtegand: och gjorde förbehål: ull min motion ;örande förändring af presteskapets aflöning, får jag vördssms eflemna efterskrifne Tillägg och Upplysningar: Enligt 4:de upplagan af öfverste Forsells statistik, )f skeli inom riket finnas 4319 prosterier och pastora:er, men af de upplysniogar, som benäget blirvit mig lemnade i Ecclesiastik-depertementet och inhemtasÅ! af nraftakallssekraforaran Wecterlincee rilemat; il al -—-— 2 — — JK RTR FR