Aftonbladet – 24 februari 1851, sida 2

tiftande m. m., hafva varit utförligt relaterade. Såsom ett af de tydligaste bevisen på riktningen af alla dessa bearbetningar och på le ianersta tankarne hos Louis Napoleon sjelf torde nu endast behöfva erinras om det snart sagdt otroliga, men likväl konstaterade faktum, att uti alla de tal han hållit, uti alla sina yttranden vid mer eller mindre offentliga tiillfållen, icke ens ordet republik någonsin kommit öfver hans läppar, jemte det å andra :ssidan både han sjelf och hans organer uttrycksligen tillkännagifvit, att han, oberoende-af konsstitu tionen, tänkte ånyo vädja till folket vid :nästa val. Icke nog med allt detta, har han slutligen sökt en ytterligare tillökning i sitt apanage, hvilket, om det beviljats, naturligtvis endast skulle satt bonom i tillfälle att med mera eftertryck kunna fortsätta sina sjelfviska och mot republiken riktade planer. Under det allt detta förekommit, har man af tonen hos pressen i andra länder nogsamt erfarit, att nyssnämnde bemödanden att underminera republiken i Frankrike varit särdeles välkomna för alla absolutistiskt sinnade i andra länder. Det är nemligen väl att märka, att för dessa icke finnes någonting så motbjudande som den parlamentariska styrelsen, hvilken mer eller mindre utgår från folkviljan och hvilar på folkets förtroende, samt innefattar en makt, som för personerna, hvilka ianehafva dersamma, icke räcker längre än till nästa val; hvaremot de, nemligen de konservative eller absolutistiske, sträfva att, på bekostnad af folkviljan, lemma den största möjliga myndighet och maktfullkomlighet i händerna på den verkställande maktens chef, eller med andra ord åt allenastyrandet. Erinrar man sig detta, så är det lätt att inse betydenheten af det nyligen fattade beslutet om afslag å den begärda apanåge-tillökningen. Det innefattar nemligen först och främst en tillrättavisnipg åt presidenten, för det han velat taga sig en-annan roll än den som tillhör honom enligt konstitutionen, och utgör sålunda en varning, den han kanhända icke skall följa, men som i alla fall är nyttig; oeh för det andra inskränker det inom någorlunda behöriga proportioner hans materiella förmåga att göra depenser för fullföljande af sina planer. Lexan är slivarsam och exemplet lärorikt, men just derföre har den troligen äfven smakat bittert på alla de håll, hvarest man på den sednare tiden begynt prisa Louis Napoleon för hans reaktionära system.