Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 3

Symtomer af oro i politikens innersta, Det har icke kunnat undfalla någon betraktare af dagens tilldragelser, att i samma mån, som rörelser till förmån för frihetens sak up: penbarat sig hos folken i det vestra och södra Europa, i ssmma mån har bland det parti bär i Sverige, som hatar reformerna och sträfvandet till ett verkligt representatift sam bällsskick, röjt sig en småningom mer och mer tilltagande sympathbi för den ryska politiken och det ryska systemet i alimänhet. Det är redan länge, som man haft tilifälle höra en och annan, hvilken dock icke derföre på något sätt ville anses för en mörkrets eller godtyckets partigängare, helt naift försvara den satsen, att hvarken i den ryska sjelfherrskarens makt öfver undersåtarnes lif och egendom, eller i den ryska lifegenskapen ligger någonting förkastligt. Men dessa åsigter bafva yttermera avancerat så, att man sedan ett par år tillbaka kunnat träffa ett icke så ringa 2ntal bland de rättrogne, som icke blott öppe fägnat sig åt, alt ryssarne genom sin meltankomst dödade det bjeltemodiza Ungern i dess strid för sin sjelfständighet, utan äfven gå så sångt i absolutistisk exaltation, att de hellre skulle se en rysk invasion i Sverige, än er reform här i demokratisk riktning, eller en som skulle t. ex. gifva oss en konstitution like med Norges eller Danmarks: kort sagdt mec ett sannt uttryck åt foikviljan. Huru pass mer eller mindre nära den rå dande politiken hos de egentligt maktegand kan stå till dessa åsigter, må lemnas derhän men hvad man tycker sig kunna märka p alla tecken är, att den förtroliga alliansen met Jalla de öfvervägande sympathierna för Ryss slland hos vårt kabinett äro åtminstone lik starka nu, som de voro i konurg Carl Jo hans tid. I bredd härmed förtjenar att bemärkas de ; fenomenet, att, i samma mån som de stora pc tentaterna i Europa synas sluta sig fastare til -Isammans för att förebygga all möjlighet fc