Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 3

måst tiga; men jag skall redslå bans högmod. Om han föraktar uppoffringen, skall jag ej glömma skymfen., Stoltheten, harmen och vreden uppklarnade bennes drag, under det hon talzde. Hennes ansigte, com var regelmessigt vackert, bade ett hotande uttryck, och hennes hand trycktes bårdt intill gördeln, der bon hade sina dolda vapen. De hade sflägsrat sig temligen linpgt från kaste:let och fördjupade sig i småskogen. Snart framställer sig för dem en sarkt sluttande böjd, som kuperades at busker och klippor; de upptäcka der en gårgstig. Det är bålvägen vid C2lsgueso, fede Estevens syster. J:g bar återfunnit min väg. Men cerra klippiga väg framstälde nya binder. Regnet föll i strömmar och rengbäcken botade att förvandla sig till cn fors. Paquita uttöv de sig i bemödarden att visa mod, och den öfvergifne fMonserrat fruktade i hvarje ögonblick ait se herne duka under 2f trötthet och licande. Deroas kläder voro genomvåta; istei skydd erbjuder sig för dem midtibland detta ratvrens cch elemeniernas uppror. De fromgingo garska långsemt, och å:k:n rullade jemt öiver deras bufvuden. Tyst! sade på en gång Polorida, som ensem bibeköjl cn oförärderlig själspärvaro; jag har böjt steg ef menniskor från den här sidan.s Det ör utan tvifvel kusters smugglaren, sade Estevan, ,eller nigra :ateros), deras m:dhjelpare.n ) Det fiones te elegs röfsrare i Epsnien: 4:0 Piraterne eller smugglane: dessa äro en makt, fö hvilken men her ett slegs aktvirg; — 2:o Lad:opes: denna lägre klass utgöres ef min, som för enat sig och förbundit tig genom ed, att i hel: silt lif ej göra något enreat än plundra de vägfe rande; men de göra detta artigt och vördnadsfutt,